”Du sa.. att du ville.. började om från början.” stammade han fram.
Så mycket som jag försökte hålla tillbaka skrattet gick det inte. Jag började skratta och tyckte att det var ganska roligt, om jag ska vara ärlig.
Jag försökte ta kort lite smoothie med mina händer, så att händerna vart alldeles kladdiga.
”Justin..” jag gick sakta fram till honom och jag satte jag händerna på hans mage så att han också fick uppleva känslan att vara kladdig på kroppen. Jag började skratta och snabbt började jag fly därifrån.
”Nu du.” ropade Justin och sprang efter.

---

ALYSSA'S PERSPEKTIV:
"Hur många vill ha McDonalds och hur många vill ha pizza?"
"McDonalds." ropade jag snabbt som svar på Kendall's fråga. Hon kollade på mig och nickade.
"Jag vill ha pizza." sa Chaz och Ryan instämde med honom.
Kendall kollade surt på Chaz, "men du sa ju förut att du var sugen på en BigMac."
"Man kan väl ändra sig?" Kendall suckade högt och vände sig mot Justin som satt bredvid mig i soffan med mobilen upptryckt i ansiktet.
"Vad vill du ha Justin?" Vi väntade några sekunder, innan vi märkte att han var okontakt bar, så jag tog tag i hans telefon och drog ifrån den från hans hand.
"Hey." Han kollade på mig med ett stort leende. Jag gjorde en liten skets med huvudet som skulle visa att Kendall pratade med honom, och han förstod det då han kollade på Kendall och de andra, "Vad?"
"Vad vill du helst äta, pizza eller McDonalds?"
Justin kollade runt på oss alla och verkade tänka, "Det spelar ingen roll."
"Du måste välja, Ryan och Chaz tog pizza, medan jag och Alyssa tog McDonalds."
"Jag kan ta McDonalds." svarade ha snabbt. Nästan så snabbt så alla vart förvånade.
"Bara för att Alyssa tog det." sa Chaz medan han reste sig upp och gick iväg. Likadant gjorde Ryan.
Justin skrattade till och böjde sig närmare mig, "Ja, det gjorde jag." viskade han i mitt öra som svar på Chaz uttalande.
Jag flinade till och kollade på honom. Han satt där med sitt perfekta leende, vita tänder och hans underbara ögon. Man nästan drunknade i hans ögon.
Fort skakade jag på huvudet så jag kunde slita mig från blicken. Alyssa, bara vänner var det.
"Kan ni två åka och handla maten?" Kendall anlände i rummet igen och kollade på mig och Justin som fortfarande satt kvar i soffan. Vi kollade på varandra och vi båda nickade huvudet, "okej."

Efter att alla hade sagt vad de ville ha, satte vi oss i bilen för att bege oss mot närmaste McDonalds.
"Har du börjat köra än?" frågade Justin.
Jag skakade på huvudet, "Nej, men jag vill göra det snart."
"Gör det. Det är riktigt roligt."
Jag kollade runt i bilen och beundrades av hur snygg den var.
"Är bilen din?"
Justin svängde bilen, "Japp. Beställde den förra månaden och fick den föra några dagar sedan."
"Den är riktigt snygg."
Justin vände sig om mot mig och log, "Tack."
Bilresan fortsatte tills vi kom ut på en raksträcka och Justin helt plötsliga gasade och bilen körde hur fort som helst. Jag började skratta, men blev även lite rädd, men det skulle jag absolut inte visa för Justin. Istället skulle jag få honom att köra snabbare, "Vad sakta du kör." Justin slängde en snabb blick på mig innan han gasade lite till och vi körde fortare.
"Fortare, Fortare." skrek jag. om vi skulle få en felsväng eller köra i någonting, skulle vi garanterat bli dödade på grund av den hastighet vi var uppe i. Jag skrattade och höjde volymen, där Turn Up The Music med Chris Brown spelades. Genast började Justin sjunga med och dansade så gott han kunde. Jag minns inte senaste gången jag skrattade såhär mycket så att jag kved av glädje för att det gjorde ont i magen.
"Jäklar." skrek Justin plötsligt och fort sänkte han musiken och sakta in hastigheten.
"Vad hände?" frågade jag nyfiket. Justin körde in bilen till kanten och körde ner rutan.
"Du får se." En polis kom upp bredvid bilen och böjde sig framåt för att våra ansikten.
"Gick lite för fort där va?" sa han med en arg ton. Konstigt nog hade Justin fortfarande ett leende på läpparna.


"Ville bara testa bilen lite. Du vet, den är helt nu."
Jag skrattade till, kanske lite för högt då både Justin och Polisen kollade på mig.
"Förlåt." sa jag och skämdes så jag lutade mig mot stödet.
"Jag måste gå till min bil och hämta några grejor, kommer strax." Polisen gick ifrån bilen och Justin vände sig mot mig.
"Förlåt Justin." sa jag. Han kollade på mig och skakade på huvudet, "Det var inte ditt fel."
"Jo, jag eggade dig och sa att du skulle köra fortare."
Justin svarade inte på det utan lade sin hand på mitt lår och log. Våra blickar möttes och jag bet mig löst i läppen, men vår ögonkontakt varade inte länge innan polisen kom tillbaka.
Justin började prata med polisen igen och han fick visa körkortet, men hela tiden hade han kvar sin hand på mitt lår, så jag lade min hand över och strök den försiktigt. Justin kollade snabbt bak på våra händer och flyttade den så att våra händer kramade om varandra istället. Just nu kände jag mig som en idiot så mycket som jag log just nu. Det pirrade till inom mig och jag ville bara slänga mig runt hans nacke och krama honom, men det kunde jag inte.

Vi hade precis beställt maten och väntade nu på att få den. Justin hade tagit incidensen jättebra och hade varit trevligt mot polisen, vilket jag gillade. I slutet hade polisen bett om en autograf till sin dotter. Justin hade bara skrattat och glatt skrivit på en liten papperbit.
"Så, här har ni maten och jag önskar er en trevligt måltid." en ungtjej gav Justin tre måsar med mat och han tog emot dem, och lade dem sedan i mitt knä för att starta bilen och köra iväg.
"Nu åker vi hem så ingenting mer kan hända." sa jag.
"Då ökar jag farten." sa Justin.
"Nej!" ropade jag högt och kolladepå Justin som bara skrattade, "Jag skojade."

---

Mellankapitel.

Det kommer inte ta lång tid innan Justin och Alyssa är tillsammans igen, då denna novell snart börjaat lida mot sitt slut, tyvärr.

Kommentera.

Vad gjorde han här? Han. Jag sa ingenting. Bara kollade på honom.
”Du skulle aldrig kommit om jag sa han var här.” Kendall kom upp bakom mig och kramade om mig bakifrån. Men jag kramade inte tillbaka. Jag visste inte vad jag skulle göra. Min blick var fortfarande fast i hans ögon och jag kunde inte släppa honom med blicken. Någonting inom mig sa att det var bra, men någonting annat sa att det inte var bra.
”Jag lämnar er två ifred så ni kan prata.” Kendall släppte taget om mig och försvann ut till killarna.
Det var tyst i några minuter innan Justin bröt den pinsamma tystnaden.
Jag klappade med handen på platsen bredvid sig, ”Vi måste prata.”

---

ALYSSA'S PERSPEKTIV:
Jag gick och satte mig på soffan, men inte bredvid honom. Känslorna inom mig började få spel och det kittlades inom mig. Jag började pilla på nagelbanen på grund av nervositet.
Justin satt och kollade mig djup in i ögonen och ingen sa något. Han suckade högt och började skaka på ena benet.
”Förlåt.” viskade han och böjde ner huvudet och kollade rakt ner i marken.
Jag fortsatte att kolla på honom, ”Det är inte bara du som ska säga förlåt.”
Justin kollade upp och mötte min blick.
”Jo, det var jag som gjorde att allting började.”
”Men det var jag som överreagerade.” fortsatte jag.
Justin skakade på huvudet, ”sluta.”
Tystnad.
”Jag vet inte vad som flög i mig den kvällen. Efter att du hade hämtat mig så trodde jag att allt var bra, men när du sedan sa att du..” Jag kom av mig. Jag andades djup och andades ut. Tårar började dyka upp i ögonen. ”Att du ville.. ta en paus.”
En tår rullade sakta nerför min kind. Jag torkade snabbt bort den med fingret och kollade på Justin.
”Nej, Alyssa.” Han reste sig från soffan och satte sig närmare mig. Han tog min hand i sin och strök sin tumme över min handrygg. Han torkade sedan bort de andra tårarna som kom. Jag ska vara ärlig, hela min kropp exploderade inom mig när jag kände hans beröring.
”Jag vet inte vad jag höll på med, jag menade verkligen inte att vi skulle bli ovänner och göra slut. Jag var hur lycklig som helst med dig. Det var du som var solen i mitt liv. Jag behöver dig Alyssa. Den dagen då du hittar min vattendroppe i Altanten, den dagen kommer jag sluta älska dig.”
Jag kollade på honom och log. Hade han precis sagt det där?
Det började bli varmt inom mig. Mitt hjärta började känna sig helt igen.
”Tack Justin. Det där värmde verkligen.”
Jag böjde mig framåt och gav honom en enkelt kram för de fina orden. Jag kände hur han lade sina armar om mig och jag gillade det. Jättemycket.
”Vänta, allt går för snabbt!” Min inre röst pratade med mig. Jag släppte taget om Justin och kollade på honom. Han hade ett stort leende på läpparna.
”Justin, jag kan inte.” Jag bet mig löst i läppen.
Justin gjorde andrum mellan oss och kollade sorgset på mig, ”förlåt. Det var inte meningen.”
”Du gjorde ingenting. Men jag vågar inte…”
”Vad vågar du inte?” Han kollade på mig, sådär underbart fint med hans stora vackra ögon.
”Jag är rädd...” Jag placerade mina händer på mina lår, ”Rädd för att allt ska hända igen.”
Återigen tog Justin mina händer i sina och flyttade sig närmare. Varje gång han rörde mig exploderade jag.
”Jag lovar att jag aldrig någonsin mer ska göra dig ledsen, ge mig bara en chans till.”
Jag började tänka. Borde jag?! Alla är värda en andra chans Alyssa. Och ska jag var ärlig var jag glad att han befann sig i närheten.
”Ska vi börja om? Glömma det här?” frågade Justin. Jag kollade runt i rummet och alla minnen jag hade med Justin spelades som en scen tagen direkt ur en kärleksfilm. Jag kollade tillbaka mot honom.
Jag streckte fram min han och han tog emot den, ”Alyssa Jenner.” sa jag och log stort.
Justin flinade och log så mycket så att tandköttet syndes, ”Justin Bieber.”


Alla vände sig om när vi kom ut ur huset till baksidan, där de badade. Justin och jag ställde oss bredvid varandra, vi sneglade lite på varandra och jag log mot honom.
”Åh, ni är tillsammans igen. Gud vad glad jag är för er! Ni är verkligen perfekta.” Kendall kom och slängde sig runt våra halsar, vilket gjorde att våra huvuden blev ihop pressade.
”Kendall, vi är inte tillsammans.” sa jag. Hon släppte taget och kollade förskräckt på mig.
”va?”
”Vi har börjat om.” fyllde Justin i. Han kollade sedan snabbt på mig.
”Börjat om?! Vadå?” Nu kom Chaz och Ryan inhoppande också. De stod blöta och såg förvirrande ut.
”Så alla minnen ni har tillsammans, glömmer ni de?” frågade Chaz.
Jag skakade på huvudet, ”Såklart vi inte kommer glömma dem. Men det blir bäst såhär.”
Alla skakade på huvudet och grabbarna gick iväg så att de bara var jag och Kendall kvar. Han omfamnade mig en varm kram, ”Jag är glad att ni är vänner igen.”
Jag kramade henne tillbaka, ”Jag med.”  Jag kollade sedan på upp och möttes utan Justin som redan hunnit tagit av sig tröjan och var på väg mot oss.



Han hade tagit på sig en mössa och fixade till håret lite.
”Ska ni inte bada?” frågade han.
Jag kollade på Kendall som redan stod i bikini, ”Jag måste bara byta om då.” svarade jag.
Jag vände mig sedan om och begav mig in i huset för att byta om.


Den blåa bikinin var påsatt och jag tog fram handduken ur väskan. Jag gick sedan ut ur toaletten, mot bakdörren för att gå ut till de andra. Konstigt nog var den dörren stängd och låst. Efter några försök med att få upp dörren, beslöt jag mig för att ta andra dörren för att gå runt. Ute ur huset började jag runt och klev upp på den gröna gräsmattan. Jag närmade mig hörnet och började direkt ropade på de andra, ”Varför låser ni-”
Mer hann jag inte säga. Jordgubbssmoothie hälldes över mig och jag stod helt förstelnad. Hakan nuddade nästan marken så långt ner den var. Jag skakade kroppen för att få bort lite av drycken. Jag hörde hur de andra garvade men jag kände mycket väl igen skrattaet som var närmast. Justin.
Fort kollade jag upp där Justin stod med en tog smoothie mugg och skrattade.
”Du sa.. att du ville.. började om från början.” stammade han fram.
Så mycket som jag försökte hålla tillbaka skrattet gick det inte. Jag började skratta och tyckte att det var ganska roligt, om jag ska vara ärlig.
Jag försökte ta kort lite smoothie med mina händer, så att händerna vart alldeles kladdiga.
”Justin..” jag gick sakta fram till honom och jag satte jag händerna på hans mage så att han också fick uppleva känslan att vara kladdig på kroppen. Jag började skratta och snabbt började jag fly därifrån.
”Nu du.” ropade Justin och sprang efter.

---

Jag är besviken på mig själv. Ni kanske förstår varför jag är besviken?

Vilka har lyssnat på Believe? Jag älskar det.
Vilka är era/eran favorite låt? Om ni har någon. Mina är Be Alright, Believe, Fall, Beauty and A Beat, Maria och Right Here. Alla är ju såklart sjukt bra, men dessa låtar föll jag först för! :)

Kommentera :)

Under tiden jag sjöng började minnen spelas av från tiden med Alyssa. Alla skratt, resor, sena sommarkvällar, filmkvällar… Allt.
Jag kändes hur jag började se suddigare och snart var mina ögon fyllda med tårar. Låten började lida mot sitt slut och snabbt var jag med att fortsätta på nästa låt, vilket var Never Let You Go. Jag började spela på introt men kände hur en tår rann nerför kinden, så jag avslutade snabbt och torkade snabbt bort den. Jag kollade mot Dan som log mot mig. Jag försökte sedan torka bort de resterade tårarna för att se kolla ut mot publiken. Bilder av Alyssa visades i min hjärna och jag bestämde mig då att jag ska ha tillbaka flickan i mitt liv. Jag älskar henne.

---

ALYSSA'S PERSPEKTIV:

Några dagar hade passerat och jag hade ingen aning om vad jag skulle hitta på. Igår hade varit en likadan dag som idag, man bara strosar runt och tar dagen som den kommer. Jag hade ringt Kendall och tjata på henne att träffa mig, men hon hade varit för upptagen med att umgås med sin familj som tydligen skulle på semester utan henne. Jag tog på mig mjukisbyxor och ett slappt linne för att gå ner till mamma och pappa som antagligen satt och åt frukost.
”God morgon gumman.” Pappa drog ut stolen när jag närmade mig bordet. Jag satte mig ner och tog åt mig en macka. Jag bredde smör och sedan la över en skinka.
”Sovit gott?” frågade mamma. Jag nickade.
”Har du hört något från Justin på senaste tiden?” Jag hostade fort till och försökte få upp mackbiten som satte sig fast i halsen.
Jag svalde några gånger innan jag svarade, ”Nej.”
”Du kanske borde prata med honom? Jag ser allt hur du mår Alyssa, och för att du ska må bättre måste ni prata ut.” Mamma kollade strängt på mig.
Jag svarade inte utan fortsatte äta av mackan och ignorerade mamma totalt.
”Kan vi inte låta Alyssa sköta sig privatliv på egen hand, så ska du få se att allt kommer lösa sig snart.” Pappa lade sig i konversationen.
”Men jag försöker bara hjälpa henne.” Nu övergick mammas blick till pappa, men pappa hade fortfarande blicken ner i tidningen.
Pappa lutade huvudet framåt och läste extra noggrant i tidningen, ”När man pratar om trollen.”
Han skickade sedan vidare tidningen till mig och visade mig en artikel om ingen mindre än Justin.

Tonårsstjärnan hade igår en konsert för 10,000 personer ute i Los Angeles. Konserten bjöd på mycket underhållingen, men framför allt skrik av de tusentals tjejerna som hade köat i timmar bara för att få se sin stora idol Justin Bieber. Justin avslutade hela konserten med en personlig låt som aldrig tidigare spelats på tour, och innan höll han ett ”tal.”, där han förklarade hur ont det kunde göra att älskade någon. Common Denominator var låten som spelades och många tårar fälldes, även från popstjärnan själv. Vi på World News tror att låten kan ha framfört för att bevisa hans kärlek till den unga flickan Alyssa Jenner, som Justin hade setts med ett antal gånger. Men ingenting är säkert då Bieber förklarade i en intervju tidigare i veckan hur de hade valt att gå skilda vägar. Hur är deras kärlek? Kommer vi få se mer utan det unga kärleksparet? Vi får vänta och se.

Jag vecklade ihop tidningen och kastade den i papperskorgen. Jag tog sedan bestämda steg upp mot rummet där jag slängde mig i sängen. Jag suckade ett antal gånger och mina tankar for runt.
Framfört en låt? För mig? Varför skulle han visa sin kärlek för mig på en scen med tusentals fans framför sig och troligtvis avskyr mig? Jag fick verkligen inte ihop det. Och om han verkade så förälskad varför har han inte gjort något på de dagarna som redan hade passerat? Han hade kunnat göra att för att stoppa mig i Frankrike, eller kommit hem hit. Pratat ut om det hela, och kanske bestämma oss för att fortsätta som vänner. Det kunde väl inte vara så mycket begärt. Jag avbröts ur mina tankar då mobilen vibrerade till på nattduksbordet.
”Alyssa.” svarade jag.
”Alyssa, vad gör du? Annars kan du komma över till mig nu och så har vi en dag bara du och jag. Vi har inte haft det på länge och jag behöver prata med dig om en grej.” Hon flämtade av att hon hade pratat så snabbt.
”Wow, sakta ner.”
Hon skrattade.
”Ja, jag kan komma till dig nu om det går bra. Måste prata med dig också. Men kan du inte komma och hämta mig, det är för varmt ute för att varken cykla eller gå.”
Precis när jag hade pratat färdig hörde jag Chaz i bakgrunden.
”Är Chaz där?” frågade jag.
”Ehm, ja. Eller han ska gå snart.” svarade hon osäkert.
”Okeeej.” sa jag.
”Men jag ska bara göra mig iordning så du kan komma om en halvtimme, blir det bra?” fortsatte jag att fråga.
Kendall skrattade till och verkade prata med någon i bakgrunden.
”Kendall, hallå?”
”Oj, förlåt. Chaz ramade ner i poolen. Men ja, det blir bra, Puss, älskar dig hejdå”
”Hej-” mer han jag inte säga innan en ton hördes och hon avslutade samtalet.
Jag kollade konstigt på telefonen, var det bara jag som tyckte hon betedde sig lite annorlunda?
Som att det vore någonting som skulle hände. Eller att någonting var fel?

En halvtimme senare stod jag redo utanför huset och väntade på Kendall. Jag hade på en vita shorts och en brun tröja, men ändå höll jag på att dö av värme. De som säger att Kanada bara består av snö och att det går isbjörnar på gatorna, borde verkligen åka hit. Jag älskar verkligen att bo i Kanada. Man får uppleva de olika kulturerna. Snö på vintern och sol på sommaren. Tänk att bo i Afrika där man har sol året om, och om det en ens är vinter där så blir det bara några grader svalare.
En svart bil syndes på långt håll och när den närmade sig så jag att Kendall satt bakom ratten.
Hon körde snabbt in mot mig och stannade.
”Förlåt om du fick vänta.” sa hon när jag klivit in och satt mig.
”Det gör inget. Kör nu.” Hon gjorde som jag så hon satte foten på gasen och sedan var vi iväg.

Kendall körde upp på avfarten till hennes hus och hon parkerade bilen. Vi klev ut och jag greppade tag i min väska och sedan begav vi oss mot huset. Jag gick tydligen för sakta då Kendall kom upp bredvid mig och krokade arm för att sedan nästan dra mig mot huset.


Jag skrattade, ”Haha, lugn. Vi har väl inte bråttom.”
”Nej, men vi kanske ska komma in någon gång i år.”
Jag hade fortfarande den konstiga tanken om att någonting var på lur. Som att någonting skulle hände, eftersom det visade sig att hon hade bråttom till någonting.
Badplaskande hördes och jag kollade på Kendall, ”Skulle vi inte ha en tjej dag?”
”Jo, men Chaz och Ryan ville ha någonstans att bada. Men de lovade mig att inte störa oss.”
Jag runkade på panna, ”Det finns en strand typ 100 meter bort?”
”Fråga inte så mycket, kom nu.”
Jag skakade på huvudet och flinade på mig själv. Hon låste upp huset och klev in. Jag stängde dörren efter oss och Kendall fortsatte in mot köket för att hämta vatten till oss båda. Jag torkade mig lite i pannan för att torka bort fuktigheten som hade skapats av värmen. Jag styrde mina steg på vardagsrummet där jag hade tänk sätt mig för att vila.
”Kendall, jag går till vardagsrummet.” Jag hörde henne mumla någonting som ingen individ någonsin skulle kunna tyda, men jag låtsades höra. Jag gick runt hörnet och lade väskan på marken kollade ut genom fönstret för att kolla på Ryan och Chaz när de lekte med en boll i vattnet. Återigen skrattade jag men det varade inte länge när jag fick syn på en kille som satt i soffan. Hans blick höjdes när jag anlände.


Vad gjorde han här? Han. Jag sa ingenting. Bara kollade på honom.
”Du skulle aldrig kommit om jag sa han var här.” Kendall kom upp bakom mig och kramade om mig bakifrån. Men jag kramade inte tillbaka. Jag visste inte vad jag skulle göra. Min blick var fortfarande fast i hans ögon och jag kunde inte släppa honom med blicken. Någonting inom mig sa att det var bra, men någonting annat sa att det inte var bra.
”Jag lämnar er två ifred så ni kan prata.” Kendall släppte taget om mig och försvann ut till killarna.
Det var tyst i några minuter innan Justin bröt den pinsamma tystnaden.
Jag klappade med handen på platsen bredvid sig, ”Vi måste prata.”

---

Hoppas det vart lika bra so ni hade hoppats på! Nu måste jag ner och kollade fotbollen som redan börjat! Heja Sverige!

Kommentera så får ni nästa kapitel snabbare!

”Saknar du honom?” Kendall inväntade svar från mig.
Jag bet mig löst i läppen, ”jag vet faktiskt inte.”
”Men kan du förklara för mig vad som egentligen hände. Justin har ju berättat för Ryan och Chaz, men jag vill höra historien från dig.”
”Justin sa att han ville ta en paus från mig och vårt förhållande till Kenny och jag råkade lyssna. Det var då jag bestämde för att jag inte ville fortsätta mitt liv med honom. Ungefär sådär såg det ut.”
Jag vände huvudet från Kendall och riktade det mot solen och blundade.
”Tänk att en liten sak kan bli så stor.”
”Tänk om jag aldrig hade träffat honom.” sa jag.
”Då hade du aldrig fått uppleva den bästa tiden i ditt liv.” fortsatte Kendall.
Jag kollade på henne och skrattade till, ”kanske inte.”

---

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
”Justin!” Alfredo’s röst hördes genom toalett dörren.
Jag fixade till det sista med håret innan jag låst upp och gick ut.
”Vad är det?”
”Vi ska-” Alfredo stannade upp och granskade mig från topp till tå.
”Wow. Första gången man ser dig väl fixad denna vecka. Börjar du...”
Han kollade på mig med en blick som jag antagligen skulle förstå, men inte gjorde.
Jag flinade till och kollade på honom. Vad menade han?
”Vad menar du?” frågade jag.
Alfredo fortsatte in i rummet och gick och satte sig i soffan. Jag lämnade toaletten för att sedan sätta mig i fåtöljen som stod mittemot.
”Har du började komma över henne.”
Jag lutade mig mot stödet och suckade. Jag kollade ut genom fönstret och kollade på alla bilar som körde förbi. LA’s gator var väldigt trafikerade såhär dags på dygnet. Det hade redan gått en vecka sedan jag lämnat Frankrike efter händelsen.
Alfredo kollade på mig när jag vände mig mot honom.
Jag skakade på huvudet, ”Nej, och det kommer jag inte göra på länge Alfredo.”
”Du måste Justin. Hon har gjort sitt val och du måste utgå från det.”
Jag bet ihop käkarna. Varför förstod ingen? Inte ens mina bästa vänner förstod.
”Alfredo, du förstår inte. Alyssa gjorde så att jag kände mig som en vanlig tonårig kille. Och det är allt jag ber om ibland, bara få vara Justin – och det fick jag med henne.”
Han nickade, ”Men var det inte du som gjorde så allting hände? Eller jag menar inte så, utan du vet, sa att du ville ta en paus.”
Jag satte armbågarna mot fåtöljstödet och lutade huvudet där emot. ”Jo, men jag menade inte ta paus så det sättet att hon aldrig ville prata med mig mer.”
Alfredo drog upp telefonen från sin ficka, ”Vi kan ju alltid ringa henne?”
Han viftade med telefonen i luften för att visa att han tryckte in hennes nummer och singlar kunde tydas. Jag spärrade fort upp mina ögon och reste mig snabbt upp, ”Nej, Alfredo. Lägg på.”
”Chilla. Vi pratar bara med henne – eller jag kan prat-” Mer hann han inte säga innan en ängel röst hördes från telefonen och jag stelnade till. Som hypnotiserad.
”Alyssa.” Jag bara kollade på telefonen. Stod helt stilla.
”Alyssa, hej! Det är Alfredo.” Han skrattade till innan man hörde hennes underbara röst igen.
”Hej, det var längesedan!”
Alfredo kollade på mig hela tiden medan han pratade med henne. Jag satte mig ner i soffan bredvid Alfredo och lyssnade på varje liten detalj som sades.
”Ja, verkligen. Hur mår du?”
Jag hörde hur hon suckade lågt, ”Jag vet att du antagligen kommer berätta för Justin, eller är i hans närvaro för tillfället, men jag ska vara ärlig. Jag mår dåligt.”
Det högg till inom mig. I hjärtat.
Alfredo kollade på mig, och sedan pratade han med Alyssa igen, ”jag kan berätta för dig att Justin inte heller mår bra.”
Jag placerade pekfinger- och tumspetsarna mot näsryggen och försökte hålla inne de tårar som var på väg att falla.
”Nej, jag förstår det. Men jag måste tyvärr gå. Men det var kul att du ringde och vi får ses någon gång.”
”Ja, det måste vi. Du kan komma hit till LA så kan vi umgås, alla tillsammans?” frågade Alfredo.
”Hehe, ja, det får vi se.”
Det var det sista jag hörde av henne innan samtalet avslutades.
”Jag kan själv inte ge så goda råd – då jag inte upplevt det här, men ge henne tid så ska du se att hon kommer tillbaka.”
Precis när han avslutat sin mening knackade Kenny på dörren och sa att vi skulle åka till radio intervjun. Vi reste oss från våra platser och började gå mot dörren.
Jag vände mig mot Alfredo, ”Jag ska ha tillbaka henne i mitt liv, även om jag måste utsätta mitt eget liv. Jag behöver henne.”

*


”Vi är tillbaka med Justin Bieber. What’s up man?”
Radio intervjuarens röst hördes i hörlurarna. Jag fixade till mikrofonen innan jag lutade mig framåt och började prata, ”Bara lever livet, bro.”
”Så, kan vi förvänta oss någon ny musik inom snar framtid?”
Intervjuaren, som hette Michael, kollade på mig och jag började svara, ”Jag hade tänkt mig ett julalbum med några gamla låtar och kanske göra några låtar med andra artister.” Jag tog en paus för att kunna andas innan jag började prata på igen, ”Men ingenting är bestämt så jag kan inte lova er någonting.”
”okej, jag förstår.” Michael bytte några papper framför sig och läste.
”Vi har ett stort fan här i telefonen som ville prata med dig, så Maria, hör du oss?”
Vi väntade några sekunder innan en ljusröst hördes, ”hallå?”
”Maria, hej.” sa jag och hon började skrika, samtidigt som hon grät.
”Hur är det?” fortsatte jag.
”Det…är...bra. Jag älskar dig!” stammade hon fram.
”Aww, jag älskar dig med Maria.” sa jag.
”Maria, var det någonting du ville fråga Justin?” Michael började prata och vi alla inväntade nu hennes svar.
”Ja, när kommer du till Chicago?”
”Um, det vet jag inte än. Kanske på min nästa tour.”
”Okej, bye.” hörde jag henne säga innan allt avbröts och vi var tillbaka till bara intervjun igen.
”Vi tackar Maria och nu återigen till dig Justin, vad du haft för dig de senaste veckorna?” frågade Michael.
Fan. Vad skulle jag svara?!
Jag kollade snabbt på Kenny med en orolig blick.
Jag bet mig lite löst i läppen, andades djup och berättade.
”Jag har gjort ganska mycket, varit i Stratford och sedan varit i Frankrike.”
”Frankrike? Vad gjorde du där?”
”Tog en liten semester.” svarade jag enkelt.
”Med din flickvän Alyssa Jenner.”
Det högg till i hjärtan när han uttalade hennes vackra namn.
Tack gode gud hann jag inte svara innan han var vid mikrofonen och frågade en följd fråga,
”Vart är hon nu förresten?”
Jag drog håret genom håret och kliade mig på halsen, skulle jag svara? Tänk om jag förstör ännu mer utav henne liv nu. Tänk fort Justin, svara någonting!
”Vi valde att leva våra liv på olika håll.”

ALYSSA’S PERSPEKTIV:
Mamma och jag hade bestämt oss för att ha en mamma-och-dotter kväll då pappa var på jobbet, som vanligt.
”Vilken film vill du se mamma?” frågade jag samtidigt som jag rotade i filmhyllan efter en mamma-och-dotter film. Antagligen skulle det bli någon drama film som man kommer sitta och gråta över i slutet.
”Spelar ingen roll, ta någon du!” hörde jag mamma ropade från köket. Hon kom senare in mig läsk, popcorn och chips. Hon placerade det på soffbordet innan hon satte sig i soffan med en filt över sig.
”Jag tar The Notebook.” jag stoppade in skivan i DVD och gick sedan och satte mig intill mamma i soffan. Jag lutade mig mot hennes axel medan hon lade armen om mig. Min mamma kommer alltid vara en av de få personerna som kommer ha stört plats i mitt hjärta. Hon är mer än en mamma för min, hon är min bästa vän. Jag lade filten, som bara mamma hade på sig, över oss båda för att sedan sätta på filmen och kolla.

Jag slutade kolla. Blundade. Jag kunde inte se mer. Allt jag tänkte på var honom. Hur mycket jag egentligen saknade honom, men vägrade erkänna. Hur mycket jag tycker allt är mitt fel. Jag saknar honom av hela mitt hjärta. Hans läppar, hur de mötte mina. Hur han tog på mig, hans beröringar som gjorde att man kände sig så trygg. Hans kroppsvärme som gjorde mig alldeles varm.
Vad hade jag gjort? Varför överreagerade jag? Eller gjorde jag det? Ja, det gjorde jag. Mycket.
Han tydliga käkben och hans hjärtformade, ljusa läppar. De underbara, oskyldiga ögonen jag hade sett in i när jag blev arg. Hur kunde jag? Hur?!

JUSTIN’S PERSPEKTIV:

Jag andades ut. Vände mitt huvud mot Dan som satt med gitarren i högsta hugg och kollade ut på den fantastiska publiken vi hade framför oss. Vi hade precis avslutat Favorite Girl och vi lyssnade på den respons vi fick. Jag älskar mina beliebers mer än något annat här i världen. De finns alltid här för mig och utan de hade jag aldrig suttit här, eller ens haft min chans i musikbranschen som jag nu har. Tack vare dem.
Men, mitt hjärta bultar för någon annan också. Alyssa Jenner. Tjejen med lyckan inom sig.
Så för att visa henne den kärlek jag har för henne så hade jag bestämt mig för att köra en speciell låt bara för henne.
När skriken hade lugnat ner sig lite rättade jag till mikrofonen som satt bakom örat så att jag kunde prata. Jag började med att ta en djup andetag innan jag började prata.
”Har ni någon gång varit kär?” Skrik hördes.
”Jag menar, har ni någon gång varit riktig kär så att ni inte vet hur ni ska bete er när ni är runt den personen omgivning?” Skrik blev ännu högre.
Jag skrattade lite, ”Har ni varit riktigt kära så det gör ont?”
Jag lät min blick vandra ut över alla fina fans i publiken och flera nickade stor med huvudet.
”Okej, har ni någon gång har varit kär i någon ni älskar, men sedan råkat göra ett litet misstag som kan göra så att ni delar på er? Snart skulle taket lyftas av allt skrik som uppstod här inne.
”Lyssna på mig nu, hur många av er är förälskade i någon just nu. Men den personen vet inte om hur mycket. Räck upp era händer.”
Hand efter hand räcktes upp i luften. Jag kollade upp och ett hav av händer var i luften. Jag kollade på Dan innan jag sakta räckte upp min hand i luften och såg hur flera av fansens miner ändrades.
”Wow.” var det enda ordet som kunde komma från min mun.
”Jag älskar varenda en av er som är här ikväll och låt aldrig någon trycka ner er. Tro på era drömmar och ni kommer hitta den rätta kärleken. Jag lovar er.”
Applåder och skri hördes, igen. Jag log lite och slickade på läpparna,
”Så ikväll hade jag tänkt köra en speciell låt för en väldigt speciell person som betyder så otroligt mycket för mig, men det inser hon inte. Vi alla gör misstag här i livet, men vi alla är värda en andra chans. Så jag tänkte köra Common Denominator för att visa hur mycket jag älskar henne.”
Dan började spela på gitarren och jag kollade ner i marken. Nu kör vi.



*

I'm never ever not,
Without your touch,
Every kiss that you give,
It gives me heart,
And to all the heart it can,
Jealous females hate it,
I'ma hold it down for you,
For you, woah, oh woah,
Common denominator,
Oh, yeah, woahh,
I don't wanna to go back,
Half of the equation, woah woah yeah,
Common denominator
Oh, oh, oh, oh,
Common denominator
Oh, yeah, woah

Just a fraction of your love fills the air
And I'd fall in love with you all over again…

Under tiden jag sjöng började minnen spelas av från tiden med Alyssa. Alla skratt, resor, sena sommarkvällar, filmkvällar… Allt.
Jag kändes hur jag började se suddigare och snart var mina ögon fyllda med tårar. Låten började lida mot sitt slut och snabbt var jag med att fortsätta på nästa låt, vilket var Never Let You Go. Jag började spela på introt men kände hur en tår rann nerför kinden, så jag avslutade snabbt och torkade snabbt bort den. Jag kollade mot Dan som log mot mig. Jag försökte sedan torka bort de resterade tårarna för att se kolla ut mot publiken. Bilder av Alyssa visades i min hjärna och jag bestämde mig då att jag ska ha tillbaka flickan i mitt liv. Jag älskar henne.

---

Ett långt kapitel åt er nu. Glöm inte att kommentera om vad ni tyckte om kapitlet eller om hela storyn.

I nästa kapitel möts dem igen... Opps, skrev jag precis det där.. ;)

”Jag har pratat med Alyssa och hon är jätteledsen över det här och frågar hela tiden vad hon har gjort för fel.”
Återigen mötte jag hans blick. Jag svarade inte.
”Jag tror ni överreagerar båda två. Sätt er ner och prata och red ut allting så ska ni se att det löser sig.”
Jag skakade på huvudet, ”Det är inte det. Jag funderar på att…” jag suckade. Jag undrar om jag verkligen tar rätt alternativ. Tänk om detta kommer orsaka hela min framtid. Tänk om jag aldrig mer får uppleva den här känslan jag kände. Men man måste våga chansa.
”Jag vill ta en paus från Alyssa och vårat förhållande, i alla fall nu.”

---

ALYSSA'S PERPSKTIV:

Har ni någon gång blivit svikna? Blivit förvånad över någonting som ni aldrig trodde kunde ske. Någonting som aldrig skulle hända. Det har jag blivit. Precis just nu.

Mitt hjärta föll isär. Vad höll på att hända? Vad sa han precis?
Ta en paus från mig. Menade han göra slut?
Jag stod fortfarande bakom träden och kollade på killarna. Mina tankar i huvudet for runt och jag kunde inte få fram något ljud. Att känslor kan ta flera månader att bygga upp, men det kan ta en sekund för dem att försvinna. Jag förstod fortfarande inte…
Jag tog ett kliv bakåt och råkade trampa på en kvist som gav ifrån sig ett läte. Fan.
Justin drog fort bak huvudet och mötte min blick.

”Nej… Alyssa.” Justin reste sig fort från bänken och joggade fram mot mig.
Jag skakade bara på huvudet och kände hur näthinnan började täckas med tårar.
”Alyssa, jag menade inte så.” hörde jag Justin ropa. Jag fortsatte att backa så långt det gick.
När han kom tillräckligt nära mötte jag hans blick och en smärta i mitt hjärta uppstod.
”Babe.” sa han. Justin lyfte sin hand och torkade bort tåren som rann nerför min kind.
Snabbt slet jag bort hans hand, det var han som orsakat de här tårarna just nu.
”Rör mig inte.” skrek jag och började snabbt gå därifrån.
Ännu en gång sprang Justin ifatt mig, ”Stanna. Vi måste prata. Jag menade inte såhär.”
Jag stannade, ”Hur menade du då?”
Mina käkar spändes och jag stirrade rakt in den hasselbruna ögonen.
Han suckade, men svarade inte.
”Menade du att vi skulle ta paus i vårt förhållande i en vecka och sedan skulle allting vara bra igen, menade du det?” skrek jag åt honom.
”Nej, men jag vill inte att du ska riskera något för mig.” svarade han.
Han skojade va? Riskera något? För honom?
”Är du seriös?”
”Vad fan ska jag göra Alyssa? Allt du klagar över är att du blir förföljd av paparazzis och det är på grund av mig. Jag älskar dig för mycket för att se dig ledsen. Jag vill att du ska kunna göra vad du vill. Inte bli förföljd.” Precis som jag hade skrikit på Justin, skrek han på mig nu.
Jag skakade på huvudet, ”Är du dum på riktigt? Aldrig att jag skulle lämna dig på grund av paparazzis då, men nu… jag vet inte Justin.”
Jag kunde se hur Justin ändrade ansiktsuttryck och hur känsligare och känsligare han blev.
”Hur länge har du tänkt på det här Justin?”
Han rykte på axlarna.
Jag andades djupt, ”säg.”
”Jag har tänkt länge på det…”
Allting föll. Försvann. Känslorna, borta.
Jag placerade mina händer för ansiktet samtidigt som alla mina känslor sprudlade ut samtidigt. Tårar föll snabbt ner från ögonen och just nu vill jag inte leva. Jag ville bara vakna från denna mardröm.
”Såå… allting vi har gjort de här dagarna har inte betytt något för dig?” frågade jag.
”Såklart det här. Men jag känner att det här är bäst och vi får se hur framtiden ser ut.”
Jag tog ett kliv fram åt och pressade mina handflator mot hans bröstkorg och puttade honom.
”Ta aldrig någonsin kontakt med mig igen och vi är över. För alltid.”
Jag lämnade honom kvar mitt i skogen och skyndade mig hem.
Just nu vill jag bara hem och glömma den här tiden. För Justin och jag är officiellt över.


En vecka senare:
”Vad ska vi göra idag?” frågade Kendall medan hon iakttog sig själv i spegeln. Vi hade precis vaknat upp hemma hos mig.
”Vi kan gå till stranden? Det är fint väder.”
Hon kollade ut genom fönstret, ”Visst. Ska bara ringa Chaz och Ryan.”
”Kan vi två inte bara umgås idag. Vi har inte riktigt haft tid och prata känner jag, och just nu behöver jag dig.” stoppade jag henne med att säga. Kendall la fort ner mobilen och satte sig bredvid mig i sängen.
”Såklart vi kan. Sätt på dig bikinin så åker vi direkt. Vi köper frukost på vägen.”
Vi båda reste oss från sängen och jag tog fram bikinin från garderoben. Fort byte jag om och satte upp håret i en knut.
Idag var det en vecka sedan incidensen mellan mig och Justin. Direkt när jag kom hem hade jag berättat allting och mamma och pappa hade varit mitt stöd enda sedan den dagen. Justin hade gjort precis som jag sagt åt honom, kontakta mig inte. Det gjorde fortfarande ont inom mig när jag tänkte tillbaka på tiderna vi hade tillsammans och hur glad jag var, men det ville jag självklart inte erkänna. Att allt nu är borta och kommer aldrig mer tillbaka.

En halv timme senare var vi framme vid ”stranden” eller rättare sagt ”gräset.”. Det var så mycket folk på stranden så vi bestämde oss för att lägga oss och sola på gräset istället. Vi vecklade ut handdukarna över gräset och lade oss sedan ner för att låta solen gör sitt jobb, göra oss brunare.


”Saknar du honom?” Kendall inväntade svar från mig.
Jag bet mig löst i läppen, ”jag vet faktiskt inte.”
”Men kan du förklara för mig vad som egentligen hände. Justin har ju berättat för Ryan och Chaz, men jag vill höra historien från dig.”
”Justin sa att han ville ta en paus från mig och vårt förhållande till Kenny och jag råkade lyssna. Det var då jag bestämde för att jag inte ville fortsätta mitt liv med honom. Ungefär sådär såg det ut.”
Jag vände huvudet från Kendall och riktade det mot solen och blundade.
”Tänk att en liten sak kan bli så stor.”
”Tänk om jag aldrig hade träffat honom.” sa jag.
”Då hade du aldrig fått uppleva den bästa tiden i ditt liv.” fortsatte Kendall.
Jag kollade på henne och skrattade till, ”kanske inte.”

---

Så, nu är det uppe! Jag är så trött så mina ögon håller på att stängas. Det vart en kort kapitel, men jag måste sova så jag kan bli frisk någon gång och komma med bra kapitel åt er, så förlåt för en vädligt dåligt kapitel!

 

Jag suckade. Torkade mig under ögonen.
Kenny gick runt i rummet och försökte ring Justin. Ingen av oss hade någon aning om vart han skulle kunna tagit vägen. Just nu skulle jag bara vilja vara i mammas och pappas famn och umgås med alla andra. Men jag vart på andra sidan jordklotet med Kenny och Justin som troligtvis hatar mig just nu.
vi hade fortfarande två dagar kvar här i Frankrike som jag just nu inte har någon aning om vad som kommer händer.
”Jag får inte tag i honom.” sa Kenny. Jag kollade upp mot honom och mötte hans blick.
”Jag vill åka hem.”

---

ALYSSA’S PERSPEKTIV:
Kenny kollade på mig. Svalde.
”Va?”
Jag återupprepade, ”Jag vill åka hem.”
Han skakade på huvudet samtidigt som han sa, ”nej, Alyssa. Det funkar inte.”
Jag suckade djup och lutade mig bakåt mot soffstödet. Jag orkade inte vara osams med Justin mer. Snälla, jag vill bara hem. Hem till mitt hus och personer som uppskattar mig i detta läge.
Kenny gick runt i rummet med telefonen mot örat och försökte ringa Justin.  
Vi kollade på varandra och hoppades innerligt att Justin skulle svara. Jag var orolig, om jag ska vara ärlig. Även om jag helst inte ville vara med Justin just nu, ville jag veta om han mådde bra. Han är ju trotsallt världens mest kända tonårig och att gå i Frankrikes gator helt själv på kvällen var inte smart. Vem som helst kunde hoppas på honom och skada honom!
Kennys röst gjorde så att jag förvann ur mitt tänkande.
”Justin, vart är du?!” ropade Kenny med en arg ton. Äntligen svarade han.
Jag följde Kennys ansiktsminer och jag kunde se att han var arg.
”Okej, stanna där du är så kommer vi… Jag och Alyssa… Jag kommer.”
Deras samtal avslutades och Kenny gick direkt mot dörren och jag var snabbt efter.

Kenny och jag satt i en bil, lånad av hotellet, på väg mot platsen Justin hade angett sig befinna sig på. Kenny hade beskrivit hans humör som ledsamt. Han var tydligen väldigt nere och Kenny hade aldrig hört Justin såhär.
”Jag förstår fortfarande inte vad som gick fel?” sa jag.
”Råkade du säga något som gjorde han arg?”
Scenerna från tidigare idag spelades i mitt huvud och jag kunde inte komma på något tillfälle jag hade sagt något fel. Inte enligt mig i alla fall, kanske för Justin?
”Nej, det är ju det jag inte gör. Jag förstår inte vad som är fel, varför allt bara gick åt fel håll och han blev helt plötsligt sur.”
Kenny ökade gasen och körde om några bilar.
”Jag ska prata med honom.”
Jag suckade och lutade mig extra hårt mot bilstödet och kollade ut mot utsicken som visades. Längre bort syndes toppen av Eiffel Tornet. Jag trodde att denna resa skulle bli den bästa i mitt liv, jag skulle få se saker jag bara kunde drömma om. Få gå runt i Paris med killen jag älskar av hela mitt hjärta och ha en lycklig stund. Men tydligen skulle jag aldrig få uppleva det…

Bilen parkerades och vi klev ut. Vi hade kommit till ett ställe där det inte alls var något folk, bara massor med skog. Natten började fall in och det hade blivit lite svalare.
”Vart ska vi?” frågade jag.
Kenny satte fingret över läpparna för att visa att jag skulle vara tyst. Jag knep ihop munnen som ett streck och gick efter Kenny. Vi följde en lite stig och kom upp på ett berg. Lite längre bort kunde man se former av en sittandes kille på en bänk. Hans ben var uppe vid bröstkorgen och hans armar var runt om.

”Stanna här så pratar jag med honom.” Jag nickade åt Kenny när gick iväg till Justin. Jag gick åt sidan och ställde mig bakom ett träd för att iaktta de när de pratade. Om Justin skulle veta att jag var här skulle han antagligen inte säga ett ord till Kenny, så det var bästa om jag gömde mig.
Deras röster hördes och genaste började jag lyssna. Ett leende började klarna upp på mitt ansikte men jag hejda det snabbt. Om jag ska vara ärlig blev jag helt varm av att se honom…


JUSTIN’S PERSPEKTIV:
”Hur är det kiddo?” Kenny lade sin hand på min axel och kollade på mig. Jag skakade på huvudet, ”Det är inte bra.”
Jag mötte Kennys blick och såg menande på honom. Han strök sig hand på min axel.
”Det kommer gå bra. Berätta för mig vad som är fel.”
Jag svalde och började, ”Allt började faktiskt när Fredo dök upp. Att hon ville umgås med honom istället för mig. Visst, de hade inte träffats på länge men jag hade kunnat betala honom en biljett för att komma och hälsa på. Jag trodde inte att min uppfattning av folk kunde ändras på några sekunder, men det är bevisat då jag mötte henne full i baren. Det var inte den Alyssa jag föll för och jag blev ännu mer besviken när hon ljög för mig. Men sedan finns det en orsak till varför jag är arg, besviken och det kan inte Alyssa rå för. Utan jag är besviken på alla paparazzis som utsätter Alyssa som all panik hon får. Jag önskar jag kunde ha en stänga av knapp när jag bara vill vara Justin och inte Justin Bieber.”
Jag kände hur mina ögon vattnades och snabbt torkade jag bort tåren, som rann längs in kind, men tummen.
”Jag har pratat med Alyssa och hon är jätteledsen över det här och frågar hela tiden vad hon har gjort för fel.”
Återigen mötte jag hans blick. Jag svarade inte.
”Jag tror ni överreagerar båda två. Sätt er ner och prata och red ut allting så ska ni se att det löser sig.”
Jag skakade på huvudet, ”Det är inte det. Jag funderar på att…” jag suckade. Jag undrar om jag verkligen tar rätt alternativ. Tänk om detta kommer orsaka hela min framtid. Tänk om jag aldrig mer får uppleva den här känslan jag kände. Men man måste våga chansa.
”Jag vill ta en paus från Alyssa och vårat förhållande, i alla fall nu.”

Hon kollade snabbt på mig. Slängde sig runt min nacke och borrade in sitt ansikte i min nacke.
Hela hon stank alkohol och jag drog mig ifrån henne.
”Hur mycket har du druckit?” Jag kollade på henne med en arg blick och mötte hennes ofokuserade.
”Jag minns inte. Vill du ha? Jag måste på toa.”
Jag stoppade henne. ”Vänta, du kan gå på toa på hotellet. Vi måste härifrån.”
Hon började gå, men vajade fram och tillbaka, innan hon föll ner till golvet. Jag tog snabbt upp henne från golvet och bar uppe henne i min famn. Hon fäste sina ben runt min midja och jag höll upp henne genom att hålla mina armar under hennes rumpa.
Jag började gå mot utgången och snart var vi ute. Men vad vi inte visste var att ute väntade hela världen.

---

(Tänk er att det är ungefär såhär många paparazzis..)

ALYSSA'S PERSPEKTIV:

Det blixtrade till. Ännu en gång. Justin's tag runt min hand blev hårdare och hårdare. Röster hördes, röster som ropade våra namn. Allt snurrade runt, vad händer?
Allt var suddigt men jag kunde ändå tyda Justin’s hand försöka trycka bort massor människor som stod i vägen.
”Justin.”
Han kollade bak mot mig, tog sedan in mig i sin famn. Genast kände jag min tryggare.
Folks händer, som jag nu hade förstått var paparazzis, rördes vid min kropp och jag rös av beröringen. Jag tryckte mig så hårt jag kunde mot Justin och önskade att alla bara kunde försvinna eller att Gud kunde hjälpa oss härifrån. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt 16 åriga liv.
Skepnaden av bilen syndes och jag började springa mot den. Justin var snabbt efter mig, men eftersom att jag var påverkad, gick det inte jättebra. Hela världen snurrade och jag visste inte vilket som var upp och ned. Hela jorden snurrade och jag kände hur jag var på väg att falla mot marken, innan någon snabbt tar emot mig och drar upp mig. Justin.
Han eskorterade mig till bilen och jag satte mig snabbt i passagerarsätet. Mina armbågar sattes mot knäskålarna och huvudet lutades mot händerna. Justin hoppade in i bilen innan han snabbt slog igen dörren. Bilen startades och Justin gasade på, men var noga med att inte köra på någon människa. Det var ju trotsallt några stycken runt om bilen. Paparazzis hoppade framför bilen och tog kort i högsta hugg. Justin slog hårt på tutan och försökte få bort de. Det var inte försens Justin lätt tryckte på gasen de flyttade sig och vi körde fort iväg.
”Fan, fan, fan.” ropade Justin och betonade det sista ordet hårt.
Jag kollade upp på honom och han stirrade med blicken rakt fram, ändå kunde jag tyda hur hans ögon hade blivit svarta av arghet.
Under hela resan sa vi inte ett ord till varandra. Jag vågade inte. Om jag skulle säga något skulle jag kanske reta upp honom ännu mer.

Vi närmade oss hotellet och Justin fickparkerade bilen innan han snabbt hoppade ut och började gå in. Jag, fortfarande snurrig, öppnade bildörren försiktigt och smällde igen dörren. Med sakta steg gick in genom entrén och hälsade så gott jag kunde till de personerna som stod vid receptionen. Justin stod vid hissen och inväntade hissen. Jag gick och ställde mig bredvid och kollade ner i marken. Hissen anlände och vi båda klev in.
Tystnad. Ingen sa något.
Hade jag gjort något fel? Föresten var att det här mitt fel. Så han har all rätt att vara arg på mig.
”F..Fö..Förlåt.” stammade jag fram. Justin böjde ner huvudet och skakade på huvudet. Han sa inget.
Hissdörrarna öppnades och vi klev ut. Justin satte nyckel i dörren och vi var äntligen hemma på hotellet. Justin var snabbt med att springa på toan och smällde igen dörren. Ett bevis på att han var arg. Jag gick in i sovrummet och satte mig på sängen och lät benen dingla ovanför golvet. Jag väntade på att Justin skulle komma ut. Vi måste prata om vad som precis hände. Vi kan inte saker bara låt ske och speciellt inte om Justins ska bli arg efter varje gång.
Toadörren flög upp och Justin klev ut. Han vände sig om och våra blickar möttes. Det högg till i magen. Vart hade hans kärleksfulla blickar tagit vägen? Han kom in i sovrummet och öppnade garderoben.
”Justin.” sa jag.
Han vände sig inte om. Inte ens en reaktion.
”Justin, kom på mig.” röt jag i.
Nu. Han kollade på mig.
”Vi måste prata.”
Justin stängde garderobsdörren, korsade armarna och lutade sig mot dörren.
Ännu en gång började jag prata, ”Förlåt för att jag drog in dig i det här. Och jag visste inte att det skulle sluta på detta vis.”
Och Justin skakade på huvudet ytligare en gång. Han började sedan att gå innan jag hoppade upp ur sängen och drog honom i armen vilket fick honom att stanna.
”Sluta ignorera mig. Berätta istället vad jag har gjort för fel?!”
Justin flinade, ”Vad har du gjort rätt med denna kväll?”
Det enda positiva med den meningen var att Justin pratade.
”Jag.. Men.” Jag fick inte fram något. Helt tomt.
”Va?”
”Jag ber om förlåtelse. Jag gjorde fel, jag vet.”
”Hur kunde du? Du visste att jag var på väg.” sa Justin.
Ett tjockt vattenlager började bildas vid näthinnan.
”Vadå?”
”Om jag hade kommit tio minuter senare hade jag väl hittat dig i något sovrum och ha fullt upp med killen du dansade med. Jag trodde du var speciell men jag har tydligen haft visst fel om dig.”
Jag spärrade upp mina ögon, ”Nej, nej och ytligare nej. Jag skulle aldrig i hela mitt liv ha sex med någon jag inte älskar. Och jag älskar dig Justin.”
Jag gick närmare Justin så jag stod mitt emot honom, ”Jag lovar.”
”Du är precis som alla andra tjejer. Lite falsk.”
”Ursäkta?!” Jag tog en klev ifrån honom.
”Du kanske inte kommer ihåg. Först Julian incidensen och nu det här. Kan jag verkligen lita på dig?”
”Har jag gjort något fel? Eller är det bara du som drar för tidiga slutsatser? Det har du inte tänk på va?”
Justin bet ihop käkbenen och stirrade på mig innan han vände klacken och lämnade mig ensam kvar på hotellet. Jag gick tillbaka och lade mig på sängen. Tårarna som jag hade hållit tillbaka förut sprutade ut nu. Alla blandade känslor kom ut samtidigt. Tårarna rullade ner efter varandra längs mina kinder och de ville inte sluta. Är det normalt att man bråkar såhär? Kommer vi lösa det? Jag orkar inte förlora ännu en fantastisk människa, inte så länge jag lever.
Det bankade på dörren. Jag for upp men tvekade första att öppna. Jag greppade tag i handtaget och vred om det sakta. Utanför stod ingen mindre än Kenny.
Han hade ett stort leende på läpparna med ändra snabbt min när han såg mig, ”Alyssa, vad är hänt?”
Jag öppnade dörren helt och lät honom komma in.
”Justin och jag bråkade.”
Han lade sin hand på mig axel och strök den försiktigt.
Vi gick till soffan så att vi kunde sitta ner när jag skulle berätta.
”Jag var på en club med Fredo och då bjöd han mig på dricka och då ringde Justin. Han förstod att jag hade druckit och kom för att hämta mig. Jag minns inte så mycket men när han kom så dansade jag tydligen lite för intimt med en annan kille. Men jag slutade dansa med honom direkt när Justin kom.” Jag svalde inte jag fortsatte.
”Sedan blev inte bättre när vi kom ut då de var flera paparazzis som gjorde oss blinda med deras kameror. Och en sak jag inte förstår, ni vi kom ut där höll Justin mig som om inget var fel och sedan nu var jag tydligen precis som alla andra och var falskt.”
Tårarna började strömma nerför mina kinder ingen.
Jag sniffade, ”Vet du vad jag har gjort för fel?”
Kenny skakade på huvudet, ”En sak man måste lära sig om Justin är att han blir väldigt lätt arg, men han förlåter ganska snabbt också.”
Jag suckade. Torkade mig under ögonen.
Kenny gick runt i rummet och försökte ring Justin. Ingen av oss hade någon aning om vart han skulle kunna tagit vägen. Just nu skulle jag bara vilja vara i mammas och pappas famn och umgås med alla andra. Men jag vart på andra sidan jordklotet med Kenny och Justin som troligtvis hatar mig just nu.
vi hade fortfarande två dagar kvar här i Frankrike som jag just nu inte har någon aning om vad som kommer händer.
”Jag får inte tag i honom.” sa Kenny. Jag kollade upp mot honom och mötte hans blick.
”Jag vill åka hem.”

---

Tror ni hon kommer åka hem? Kommer isåfall Justin och Alyssa bli sams innan? Berätta vad ni tror!

Och så var det ju det där med att kommentera. Snälla, söta, underbara läsare. Kommentera mera. Jag ska bara veta hur glad jag blir när vi kommenterar och jag älskar att läsa dem! Så snälla, lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om novellen, om det är något som ska ändra eller något. Låt mig veta! :)

"Då åker vi dit imorgon." planerade Kenny.
Vi log mot varandra innan vi började äta igen. Jag tog en tugga och tog sedan upp mitt glas. Utanför fönstret gick det personer som såg så annorlunda ut. Något jag kunde sitta flera timmar och gör var att granska personer. Det är verkligen konstigt att alla ser olika ut. Jag svalde maten och tog en klunk av vattnet. Jag fortsatte kolla ut då min blick fastnade på en person som jag tyckte jag kände igen. Jag granskade killens ryggtavla till han plötsligt vände sig om och jag höll på att sätta drickan i halsen.
"FREDO?!"

Jag reste mig snabbt upp, sprang förbi personerna vid entrén och ut. Fredo stod fortfarande kvar på samma plats och såg fundersam ut. Han hade fortfarande inte sett mig, men det varade inte länge innan jag skrek på honom, ”FREDO?!”
Han reagerade snabbt, vände sig om och kollade mot mig. Hans hacka föll till marken och hans ögon blev som golfbollar.
”Alyssa?”
Vi båda sprang mot varandra innan jag hoppade in i hans famn och vi snurrade runt.
Fredo var min allra bästa vän i Spanien, och nu också. Vi hade inte setts sedan jag hade flyttat, men såklart hade vi hållit kontakten.
”Vad gör du här?” frågade jag honom.
”Vad gör du här?!”
Vi båda började skratta innan jag slängde mina armar runt hans nacke och kramade honom hårt igen.
”Jag har varit här på semester, men åker hem imorgon.”
Han putade med underläppen så en ledsen min skapades.
”Du då?” fortsatte han.
”Jag är här med Justin. Min födelsedags present från honom.”
”Just det, du är ju känd nu.”
”Haha, känd och känd vet jag inte.”
Fredo skrattade till innan han petade med fingret åt vänster,
”Är det därför du har sådana efter dig?”
Jag vände mig om och flera tals paparazzi’ stod och klickade med deras kameror.
Jag tog snabbt tag i Fredo’s hand och drog med honom in till hotellet.
”De ska alltid förstora.” sa jag aggressivt.
”Förstår.” instämde Fredo.

Justin och Kenny satt fortfarande kvar vid bordet och pratade. Jag drog med mig Fredo bort till bordet och när vi närmare oss, vände de sina blickar mot oss.
”Justin, Kenny. Det här är Fredo. Ni vet, min bästa vän från Spanien.”
Justin reste sig snabbt från stolen och sträckte fram handen,
”Justin. Trevligt att äntligen träffa någon som Alyssa har umgåtts med.”
”Fredo. Det är en ära att få träffa dig också Justin.” sa Fredo.
Jag slog till Fredo lite löst på armen, ” Sluta vara på barnslig och prata så vuxet.”
Såklart pratade vi spanska med varandra så Justin och Kenny såg fundersamt på oss.
”Men vad ska du göra nu då?” frågade jag honom.
Fredo suckade, ”Jag har inget inplanerat.”
Jag kollade på Justin och sedan blickade jag tillbaka mot Fredo igen, ”Du kan umgås med mig. Jag vill spendera lite tid mig dig nu.”
Justin’s min ändrades snabbt och han stirrade på mig. Hade jag gjort något? Sagt något?
”Eller oss menar jag...” sa jag lite tystare.
”Nej, men ha det så trevligt så ses vi ikväll hoppas jag, eller?!” Justin spände blicken i mig och reste sig från bordet och lämnade oss.
Jag sprang snabbt efter honom och ryckte tag i hans arm så han ställdes framför mig.
”Du får också följa med Justin.”
Han log ett fejkat leende, ” Ha det så kul. Ring mig när du vill hämtad.”
Han lämnade mig sedan ensam kvar.


Kvällen var kommen. Fredo och jag satt på en restaurang och hade precis ätit upp.
”Så hur träffades ni egentligen, du och Justin alltså?” frågade Fredo samtidigt som han tog en klunk av sin dricka.
”Pinsam historia egentligen. Det var så att jag flyttade till Stratford och träffade då hans bästa vänner. Och då en solig dag så gick, jag och Justin, på varandra och han spillde smoothie över mig. Senare träffades vi genom våra vänner och sedan, ja här är vi nu.”
”Haha, speciellt sätt.”
”Ja, verkligen. Men jag är glad över det. Att vi alltså träffades.”
”Alla hemma i Spanien är jätte stolta över dig, och speciellt att han valde någon från vår by.”
Jag suckade och tänkte tillbaka på tiden i Spanien. Allt var så mycket lättare. Nu består mina dagar att tänka på vad man gör, och jag kan absolut inte göra var jag vill längre. Allt hamnar i tidningen.
”Åh, jag saknar alla där hemma.”
”Vi saknar dig också, sunshine.”
Vi log mot varandra. Jag hade saknat honom så mycket så jag själv inte förstod.
”Kom du ihåg när vi byggde kojan i ditt träd och sedan flyttade vi i där?”
Jag skrattade högt, ”haha, ja! Och våra pappor tillät oss inte bo där mer än en natt så vi rymde?”
Ännu mer skratt. ”Jag kommer också ihåg din första fest.” fortsatte han.
”Pinsamt är det första ordet som poppar upp i mitt huvud.”
”Ja, det var lite pinsamt.”
”Alla killar ville umgås med dig och de lämnade dig inte en sekund.” sa Fredo.
”Jag kommer ihåg hur rädd jag var, de var mycket äldre än mig och ja, det ville lite mer än jag ville...”
Jag log mot honom och fortsatte, ”men sedan kom min räddare i nöden, du.”
”Tacka mig.” sa han med ett stort leende på läpparna.
Tystnad. Jag tror vi båda spelade upp minerna i våra huvuden.
”Men vad säger du?” Fredo tog fram sin plånbok och tog upp ett kort.
”Ska vi få tillbaka ännu mer minnen och använda det här?”
Han höll upp ett kort jag mycket väl kom ihåg. Falsk ID. Unga och dumma i Spanien så fixade vi ett falskt ID så vi kunde köpa alkohol.
”Kör.” sa jag och han reste sig upp. Han gick bort till baren och beställde drickan.
Bartendern kollade på hans Id-kort och sedan gav tillbaka det. Han nickade sedan och började fixa två drickor. Det funkade.

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
Jag hade inte hört från Alyssa på hela dagen, och jag började bli orolig. Kenny och jag hade inte gjort något speciellt idag. Scooter hade ringt och sagt att jag hade en konsert nästa vecka för några speciella barn på ett sjukhus.
”Hört något från Alyssa?” frågade Kenny.
”Nej, men jag kan testa ringa henne.”
Jag tog fram mobilen och slog in henne nummer. Några ringsinglar hördes innan en sluddrig Alyssa svarade.
”Ha...Hallå?”
”Alyssa?”
Hon rapade till inombords innan hon började prata, ”Justin... HEJ.”
Fan. Vart var hon?
”Alyssa, vart är du?” sa jag med en bestämd ton. Ilskan inom mig växte för varje sekund och jag ville bara få reda på vart hon befann sig så jag kunde ta henne tillbaka till hotellet. Till trygghet.
”Jag är på.. Vänta.” hon började pratat med Fredo och sedan återkom hon till telefonen igen.
”någon restaurang. Le Mesturet tror jag.” Hon lät verkligen inte so den Alyssa jag känd till. Var hon full? Men hur?!
”Alyssa, stanna kvar så kommer jag och hämtar dig.”
”Nej, jag kommer hem själv.”
”Nej, jag kommer. Be Fredo att vänta med dig.”
Hon suckade, ”Okej då.”
Samtalet avslutades och jag slängde mig på dörren för att fort springa ner till receptionen och låna någon bil. Och det var snabbt.


Musik dunkades utanför och ”restaurangen” som Alyssa hade förklarat hade omvandlats till en nattklubb. I klädd ett par grå mjukisbyxor, vit t-shirt och grön keps öppnade jag den svarta dörren och klev rätt in i den galna festen som hölls.

Jag började gå slalom mellan de olika personerna som fanns och tillslut hittade jag Alyssa dansandes med en okänd man. I högra handen höll hon ett glas som antagligen var påfyllt med alkohol. Hon skrattade förfullt och dansade roat med killen som hade sina händer trevande på henne kropp. Hennes tjocktröja hade åkt av som hon endast stod i en litet linne och flashade halva brösten. Jag stannade upp och stirrade på henne. Killen tog tillfället i akt och började röra sina händer innanför sin tröja, men Alyssa ställde snabbt bort hennes dricka och slet bort hans händer.
”Jag har pojkvän för fan.” Hon rättade till tröjan och återgick till sin dricka. Hon drack några klunkar och hängde sig på armbågarna mot bordet. Jag gick och ställde mig bredvid henne och lade min arm runt henne midja.
”Kom vi går hem.”
Hon kollade snabbt på mig. Slängde sig runt min nacke och borrade in sitt ansikte i min nacke.
Hela hon stank alkohol och jag drog mig ifrån henne.
”Hur mycket har du druckit?” Jag kollade på henne med en arg blick och mötte hennes ofokuserade.
”Jag minns inte. Vill du ha? Jag måste på toa.”
Jag stoppade henne. ”Vänta, du kan gå på toa på hotellet. Vi måste härifrån.”
Hon började gå, men vajade fram och tillbaka, innan hon föll ner till golvet. Jag tog snabbt upp henne från golvet och bar uppe henne i min famn. Hon fäste sina ben runt min midja och jag höll upp henne genom att hålla mina armar under hennes rumpa.
Jag började gå mot utgången och snart var vi ute. Men vad vi inte visste var att ute väntade hela världen.

---

Delen i början är skriven utan min kära vän Fanny. Hon ville testa att skriva så snälla som jag är så lät jag henne skriva lite. Sedan skrev jag resten av kapitlet! :) Hoppas att ni gillade det och kommentera gärna vad ni tyckte om kapitlet, och speciellt om Fanny's skriva kunskaper! Det skulle hon uppskatta.

Drama is coming...

"Jag älskar dig. Du ska bara veta hur du får mig att känna." fortsatte han. Han började kyssa mig längs halsen och jag slängde bak huvudet. Jag började fingra med kanten av hans boxershorts och våra blickar mötte återigen. Ögonblicken som gjorde oss säkra. Säkra på vad vi ville, säkra på vad vi skulle.
Halvt öppen mun och ännu mer ofokuserad blick började han dra av mig mina spetstrosor och jag drog av honom, kände honom bli hård mot mig. Jag lade ena handen på hans rygg, drog ett djupandetag och ena sekunden trängde han in i mig. Jag spärrade upp ögonen, gapade och andades häftigt.
Jag kände mig fri. Obeskrivligt fri.

---

Det regnade. Och det regnade. Det var som om någon hade tömt hela Atlanten över Frankrike.
Regnet som smattrade mot fönsterrutan fick mig att sjunka längre och längre ner i sängen.
Justin andades tungt bredvid mig och jag vände mig så jag låg mot honom. Hans fina drag i ansiktet syndes och de mörka ögonfransarna fick tala för hans ögon.
Jag vände mig om så att jag hamnade på rygg och blicken hamnade i taket.
Jag undrar hur mitt liv skulle se ut om jag inte träffade Justin. Tänk om jag inte hade stött på Kendall och hon frågade mig om jag ville följa med henne. Tänk om pappa aldrig hade fått jobb och jag fortfarande bodde kvar i Spanien. Tänk om jag fortfarande hade ett normalt liv.

Justin satte sig snabbt upp med uppsärrade ögon och vidöppen mun. Han andades häftigt och kollade runt. Jag for upp och lade  mina armar runt honom.
"Vad hände?"
Justin svalde hårt. "Jag drömde att du dog."
"Det var bara en dröm. Jag lever."
Han vände sitt ansikte mot mig kollade djup in i mina ögon, placerade sina händer på mina kinder och kysste mig. Jag besvarade kyssen och vi föll ner i sängen igen. Mina hand vandrade upp och hamnade vid Justin's käke och jag pressade samman våra läppar igen.
"Jag kan inte få nog av dig." Justin smekte på min mage samtidigt som han var fullt upp med att kyssa mig.


Regnade minskat och solen tittade fram. Vi hade gjort i ordning oss för att gå ner till hotellet och äta en brunch. Klockan hade redan passerat ett så det var redan eftermiddag.
"Justin, Alyssa." Vi båda rykte till och bakom oss komma Kenny joggandes.
"Kenny, hey." svarade Justin.
Kenny ställde sig bredvid oss och flåsade, "Vart är ni på väg?"
Jag kollade på Justin innan jag kollade tillbaka mot Kenny, "Vi har inte ätit något än, eftersom Justin inte vaknade förrens en timme sedan."
"Oj, jobbig natt eller bara allmänt svårt att sova?" sa Kenny med ironi i rösten.
Justin och jag kollade fort på varandra och jag kände att mina kinder ändra hudton.
Justin hostade till, "Eh, svårt att sova..."
Kenny kollade underligt på oss, "Har det hänt något?"
Jag skakade ivrigt på huvudet.
"Okej, då går vi och äter nu."
Kenny började gå före oss och vi stod kvar. Justin ställde sig framför mig, böjde sig lite och slingrade sina armar runt min midja. Jag lade mina armar runt hans nacke.
"Har inte tackat för gårdagen." Justin blinknade med ena ögat innan han snabbt kysste mig.
"Tack själv." Jag bet mig löst i läppen.
"Mår du mår annars?"
"Lite trött och seg, annars okej."
"Oj, var inte meningen att köra så hårt." Ännu en gång blinkade han med ena ögat.
"Ha.ha." stammade jag fram. Justin förflyttade ner sina händer ner till min rumpa och klämde åt.
Jag tog snabbt bort hans händer, "Justin."
Jag kollade mig omkring för att se om det var någon människa som möjligtvis såg.
"Någon kan se."
Han putade med läppar, "Vem bryr sig?"


Kenny hade tagit ett bord vid fönstret och redan hämtat mat till sig själv. Vi hämtade mat till oss själva och jag tog en enkel kycklingsallad. Jag var inte så jättehungrig, men det var alltid gott med någonting. Justin och jag satte oss ner bredvid Kenny, som redan hade börjat äta, och högg i. Justin måste vara rent ut sagt väldigt hungrig då han verkligen slängde i sig maten. Han hade verkligen inget bordskick just nu. Jag åt lite av sallades innan Kenny började prata.
"Så, vad hade ni tänk göra idag då?"
"Jag vet inte, klockan är ju ganska mycket nu. Men har du något förslag Alyssa?"
Jag skakade på huvudet, "Nej."
"Men vi kan åka till Disneyland imorgon?" sa Justin exalterat.
Jag sken upp i ett leende, "Finns det här?"
Justin nickade, "Ja."
"Då åker vi dit imorgon." planerade Kenny.
Vi log mot varandra innan vi började äta igen. Jag tog en tugga och tog sedan upp mitt glas. Utanför fönstret gick det personer som såg så annorlunda ut. Något jag kunde sitta flera timmar och gör var att granska personer. Det är verkligen konstigt att alla ser olika ut. Jag svalde maten och tog en klunk av vattnet. Jag fortsatte kolla ut då min blick fastnade på en person som jag tyckte jag kände igen. Jag granskade killens ryggtavla till han plötsligt vände sig om och jag höll på att sätta drickan i halsen.
"FREDO?!"

---

Kort, jag vet. Det kommer absolut inte ta lång tid innan nästa kommer! :)
Kommentera.

"Här är det." ropade Justin och satte ner nyckel och öppnade sakta dörren. Justin försvann snabbt in. "Jag måste på toa." ropade han och stängde toalettdörren med en smäll. Jag gav ifrån ett fniss innan jag klev in i rummet. Rummet som jag trodde skulle bestå av en säng och en toalett visade sig var en hel lägenhet, eller man kanske säger svit. Direkt när man öppnade dörren hamnade man i en slags vardagsrum men soffor och ett stort fönster. Och till höger var det stora sovrummet med en dubbelsäng. Jag gick direkt fram till fönster och drog bort gardinerna.

---

Vi kollade runt i hotellet jag fortsatte avundas av allting. Visst hade jag sett fina grejer, men det är var bland det finaste jag sett.
”Du får vänja dig Alyssa.” sa Justin samtidigt som han vände sig mot mig.
”Jag vet, men du var väl också såhär första gången du bodde på ett alldeles för fint hotell?”
”Klart jag var, men jag har vant mig.”
Jag kollade på honom, ”Det lät precis som om du hade bott på alla världens finaste hotell.”
”Kanske jag har också.” sa Justin ironiskt.

När vi hade packat upp våra grejer och bytt om bestämde vi oss för att utforska staden lite mer. Jag såg verkligen fram emot att besöka Triumphbågen och speciellt Eiffel Tornet. Men Eiffel Tornet skulle vi besöka någon annan dag har Justin sagt.
Jag bytte snabbt om till de översta kläderna som låg i garderoben och det slutade med jag hade på mig jeans och en T-shirt samt en halsduk. Enkelt och snyggt. Vädret var inte jättefint, men ända inte fult och tråkigt. Vädret var perfekt för en eftermiddag med sightseeing.
”Ska du ha på dig det där?”
Justin kom ut i en tjocktröja och en mössa på huvudet.
”Jag hade tänkte det.” svarade han.
”Men det är sommar ute.”
”Det är ju moln på himlen, tänk om det börjar regna?”
Jag började skratta och gick fram till honom. Jag placerade mina armar runt hans nacke,
”Du är söt du.”
Han lutade sin panna mot min så att våra näsor snuddades.
”Du med.”
Vi kysstes snabbt innan vi gick ut ur hotellrummet och började med stads vandring.


”Kolla där.” jag pekade på ett café som hade en Spanska flagga hängande utanför.
Justin kollade förvirrat omkring, ”vart?”
Jag styrde hans ansikte med hjälp av händerna och hjälpte honom se flaggan.
”Menar du flaggan eller cafét?”
”Flaggan förstårs, men jag antar att det är ett spanskt café.”
Justin greppade tag om min hand, ”Det tar vi reda på.”
Vi gick snabbt fram till cafét och vi klev in.
De kollade på oss och de blev genast förvånade, men hälsade trevligt, ”Bonjour.”
”Hola, que tal?” var jag snabb med att svara.
De kollade chokerat på mig.
”Hola, estoy bien. Y tu?”
”Bien, gracis.”
Jag kollade bak på Justin som försökte förstå vad vi sa.
”Jag frågade hur de mådde och de frågade mig.” förklarade jag för Justin.
Jag vände mig sedan tillbaka mot damen i kassan, ”Quiero una Coca-Cola, por favor.”
Jag kollade sedan bak på Justin igen, ”Jag beställde en Coca-Cola.”
Han skrattade till, ”okej.”
Efter några väntandes minuter fick jag min coca-cola i en plastmugg med ett sugrör. Ovanligt.
Jag tackade och sedan lämnade vi cafét och började med vandringen igen.
”Det är sexigt när du pratar spanska.” sa Justin plötsligt.
Ett leende bildades på mina läppar och jag kollade upp på honom. ”Gracias mi amor.”
Han stannade uppp och placerade sina händer runt min nacke och vinkade upp mitt ansiktet.
Han böjde sig framåt och våra läppar sammanfördes.
Jag öppnade ögonen och såg minst 10 personer upptryckta med sina mobiler i ett restaurang fönster.
Jag avslutade kyssen och visade lite diskret med fingret för Justin alla personer.
”Bry dig inte. Snälla.”
”Jag försöker Justin, jag lovar. Men jag vet att det kommer vara framsidan på alla tidningar inom loppet av en dag. Det är svårt för mig att först vara en vanlig tjej till att vara i alla gossip tidningar som finns. Dessutom runt om i världen.”
Justin drog in mig i en kram, ”Tänk inte på sånt nu. Vi är här för att ha kul, eller hur?”
Jag nickade, ”Ja.”
”Bra.”

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
Bara för att jag var i ett annat land betydde det inte att jag slapp undan paparazzis'. Nej, de tog all tillfällen de kunde för att tjäna in några extra pengar. Men de förstår verkligen inte att vi vill ha egen tid. Bara en dag? Är det mycket att begära?
Paparazzis ställde sig lite längre bort från gatan och riktade kamerorna mot oss. De knäppte till och blixtrade till allt för ofta. Alyssa försökte ta skydd bakom mig, men jag var snabbt med att ta tag i henne. Jag ville inte att hon skulle påverkas av det här. Vi var här för att spendera tid tillsammans, och då ska hon inte behöva gömma sig.
Jag drog fram henne så hon var bredvid mig. Våra blickar möttes och jag flätade samman våra fingrar. Ett stort leende bildades på hennes läppar så att hennes perfekta vita tänder glänste. Vi började gå och hon skrattade samtidigt som hon kollade neråt.



Kvällen hade fallit in och vi hade bestämt oss för att gå ut på en restaurang och äta. Alyssa hade sprungit runt i rummet minst i en och en halv timme för att fixa sig. Själv hade jag bara duschat lite snabbt och bytt kläder. Jag måste säga att det är ganska skönt att vara kille ibland.
"Alyssa." ropade jag.
Alyssa kom ut i hallen och rättade till håret, "Jag är här."
"Bra, vi måste gå nu."
Hon drog på sin sina skor samtidigt som jag öppnade dörren och sedan lämnade vi hotellet bakom oss.

"Framme." Jag kollade ut genom den tonade bilglasset och mötte flera okända män utanför. Kenny var snabbt med att runda bilen för att öppna dörren till mig och Alyssa.
Vi greppade tag om varandras händer och sedan klev vi ut ur bilen och det stod några ynka fans lite längre bort.


Jag hälsade på dem genom att ge dem en lätt vinkning innan jag klev in i restaurangen.
"Hur många?" frågade genast en servitris när vi ankom i det stora rummet.
"2."
Vi blev eskorterade till ett bort till två. Jag drog hjärtligt ut stolen för Alyssa innan jag drog in den när hon satte sig ner.
"Åh, gentleman." sa hon och skrattade till.
Vi lade våra händer över varandra på bordet och kollade på varandra.
Alyssa öppnade munnen och började pratat, "Tack för idag."
"Varsågod. Tack själv."


ALYSSA'S PERSPEKTIV:
Middagen var jättegod och jag hade tagit oxfilé medan Justin hade tagit någon pasta rätt. Tydligen var det den godaste pastarätten han hade ätit eftersom det var samtalsämnet de sista femton minutrarna.
Kenny plockade upp oss från restaurangen och sedan begav vi oss till hotellet igen.
Kenny kollade bak på oss i bakspegeln, "Var det gott?"
"Åh, nej." gav jag ifrån mig då jag visste att Justin skulle prediska om sina goda mat igen.
Kenny började skratta, "Vadå?"
Båda Kenny och Justin kollade på mig nu.
"Justin kommer börja prata om sina alldeles fantastiska goda mat igen. Och jag lovar, han har redan berättat för mig hur god den var."
Kenny började garva för fullt samtidigt som Justin flinade till.
"Den var god." sa Justin.


"Vi syns imorgon, godnatt." Kenny lämnade oss vid hissen och började gå mot sitt rumm. Hissen landade och vi steg in. Justin tryckte på knappen och dörrarna stängdes och vi åkte upp till vårat rum.
"Du har nyckel." sa jag och aktade mig så att Justin kunde komma fram och låsa upp dörren. Dörren for upp och vi steg in. Jag slängde av mig skorna och sprang och slängde mig i sängen.
Jag pustade ut, "Det var skönt."
Justin gjorde entré, "vadå?"
"Att få av sig skorna. Jag lovar dig, det kan vara ett helvete att gå i klackskor."
Justin skrattade till. Han närmade sig mig och lade sig sedan över mig, men hon höll upp sig själv med armbågarna vid sidan av mitt huvud. Han kysste mig sedan ömt på läpparna.
Kyssen blev mer och mer passionerat. Justin's tunga svepte över till min och de lekte med varandra. Justin's hand placerades vid min mage och vandrade innan för mig tröja.
Han började dra av mig tröjan och med lite hjälpa lyckades han. Jag hade fortfarande ett linne på mig. Innan han ens visste ordet av hade jag rullat runt så jag nu låg överst. Han kysste mig som om det inte fanns någon morgondag, men jag gillade det. Det kändes som om tiden var inne, den där tiden som alla någon gång tänker på. Eller till och med är rädd över. Men en sak visste jag, jag var redo.
Jag tog tag i linningen av Justin tröja och slet av den. Jag placerade mina händer på hans mage och drog dem sakta neråt mot byxkanten. Justin höll hårt tag om mig innan han rullade runt igen så jag nu låg underst. Jag slängde bestämt bak armarna över huvudet och drog av mig linne och slängde iväg det. Justin's blick blev hypnotiserad. Jag tryckte honom närmare mig så att våra kroppar blev intima. Hans hud mot min.
Han strök sitt finger ömt över mina läppar, ner för halsen, förbi min bh och längs magen tills han hittade sitt mål. Han började knäppa upp knapparna på mina byxor innan han drog av mig dem. Han smekte sedan mina ljumskar och jag trodde jag skulle dö av iver. Jag kunde inte vänta längre så jag drog snabbt av alla hans kläder till han bara hade på sig sina boxer shorts.
Justin tog bak sina händer på min rygg och knäppte upp min bh, otroligt nog lyckades han på första försöket. Han kastade i vägen och  tryckte sig närmare igen.
Men halvt ofokuserade blickar mötte vi varandra och var det någonstans vi skulle böja tveka var det här och nu.
"Säker?" mumlande han och tog bort lite hår från ansiktet.
Jag nickade ivrigt.
"Jag älskar dig. Du ska bara veta hur du får mig att känna." fortsatte han. Han började kyssa mig längs halsen och jag slängde bak huvudet. Jag började fingra med kanten av hans boxershorts och våra blickar mötte återigen. Ögonblicken som gjorde oss säkra. Säkra på vad vi ville, säkra på vad vi skulle.
Halvt öppen mun och ännu mer ofokuserad blick började han dra av mig mina spetstrosor och jag drog av honom, kände honom bli hård mot mig. Jag lade ena handen på hans rygg, drog ett djupandetag och ena sekunden trängde han in i mig. Jag spärrade upp ögonen, gapade och andades häftigt.
Jag kände mig fri. Obeskrivligt fri.

---

Okej, ni måste ha hänsyn till att jag aldrig har skrivit om sex förut och ska nu publicera det för några hundra läsare. Men hoppas ni gillade det! :)

 

 

 

Min haka föll. Sa han precis Paris. Skulle jag få åka till Frankrike tillsammans med Justin?!
"Så Alyssa, vill du åka till paris med mig?"
Glädje tårarna började bränna bakom ögonlocket och sakta började en rinna ner längs min kind. Jag nickade ivrigt och började gå mot scenen där Justin befann sig. Justin lämnade mikrofonen åt sidan och gick emot mig. Jag sprang rakt in i hans famn och han snurrade runt mig några varv.
"Ska jag ta det som ett ja?"
"Si, mi amor." svarade jag på spanska innan jag pressade imor våra läppar.
"Jag älskar dig så mycket Justin Drew Bieber." fortsatte jag.
"Och jag älskar dig också Alyssa Mary Jenner."

---

ALYSSA'S PERSPEKTIV:

 

Väskorna var packade. Passen var framme och vi var nu redo att inta Paris, kärlekens stad. Vi satt nu redo i bilen på väg att gå ut till flygplatsen. Justin och jag satt i baksätet och Kenny pratade i telefonen.

Han vände sig om och kollade oroligt, "Okej. Ja, det blir bra. Vi kommer in." sa han till personen i telefonen. Han avslutade sedan samtalet och hans blick vandrade mellan mig och Justin.

"Okej, det har samlats massor med paparazzi' och människor där inne. Så Scooter tyckte att det var bäst om ni gick två olika vägar för att sedan mötas precis innan på stigning."

"Va?! Nej, varför?" Justin tog tag i min hand och strök sin tumme på min handrygg.

"Scooter tycker det är bäst om ni håller lågprofil, i alla fall nu." fortsatte Kenny.

Justin mötte min blick.

Jag ryckte på axlarna, "Antar att det inte finns något vi kan göra."

Justin vände sig sedan mot Kenny igen och började prata.

"Varför kan vi inte bara gå med varandra? Vi har redan hållit handen en gång innan på flygplatsen, plus att jag har kysst henne på en annan flygplats. Dock var det inga paparazzi' då, men jag tror de har förstått att någonting är på gång."

"Justin, börja inte argumentera emot. Jag har fått order av Scooter att be er att inte gå tillsammans. Jag skulle gärna vilja att ni gick tillsammans, men jag kan inte göra någonting nu. Och Alyssa, det kommer en och möter upp dig och visar sedan vägen."

Kenny kollade på oss innan han öppnade dörren och klev ut.

"Det är bara att vi gör det, och sedan ses vi vid gaten." sa jag och kollade på honom. Han suckade högt, "Jag förstår inte problemet."

"Vi får göra det bästa av situationen Justin."

"Men jag tänker inte gömma vårat förhållande längre. Jag vill kunna vara med dig, röra dig, kyssa dig när jag vill. Jag är en vanlig pojke som vill kunna vara med sin flickvän när jag vill."

Nu suckade jag. Jag svepte in honom i min famn och han borrade ned sitt ansikte i min hals. Hans läppar nuddade min hud och jag rös. Jag skapade mellan rum mellan oss och vi kollade djup i varandras ögon. Jag vart fortfarande varm inombords när jag kollade in i dem där hasselbruna, underbara ögonen.

Ett knack hördes på rutan och vi båda hoppade till. Kenny stod och viftade på armarna utanför och visade att vi skulle gå. Snabbt pressade Justin sina läppar mot mina innan bildörren for upp och han klev ut.

 

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

Direkt när vi klev in hoppa, rent ut sagt, paparazzi' på oss. Kenny var snabbt med att schasa bort dem, men frågorna hördes fortfarande.

"Justin, se hit."

"Hörde att du på på väg till Paris, är det sant?"

"Hur var touren?"

Jag ignorerade varenda fråga och kollade rakt ner i marken. Jag var fortfarande arg över Scooter's beslut. Jag drog upp jackluvan och fortsatte blicka neråt.

Egentligen förstår jag inte varför vi inte kunde gå in tillsammans? Visst, jag kan förstå om de inte vill att vi ska hålla varandra i handen eller något, men att gå bredvid varandra? Var det så farligt?

Jag skakade av mig tankarna och bestämde mig för att sluta var irriterad och istället skynda mig med att gå mot gaten där Alyssa antagligen stod och väntade. Ju fortare det gick, desto fortare satt vi på planet på väg mot Paris.

 

Där stod hon, som väntat. Hon stod bredvid en väldigt stor man. Alyssa såg ut som en liten flicka på 10 år bredvid honom. Jag hade ingen aning om vem han var, kanske var det kan som hade följt henne hit?

Vi kom närmare och Alyssa fick syn på oss. Hon sken upp i ett leende. Kenny gick direkt fram till mannen och skakade hand. Jag gick och ställde mig bredvid Alyssa, men jag rörde henne inte. Vi båda kollade ner i marken, men vände sedan blicken mot varandra. Jag skickade en luftpuss och hon log, men det var något som inte stämde i henne blick. I precis sådana här ögonblick önskade jag att allt var officielt mellan mig och Alyssa. Jag skulle bara vilja gå fram och hålla om henne. Jag lyssnade med halvt öra på när Kenny pratade med den okända mannen.

"Jag hjälpte henne. Flera män med kameror omringade henne så jag klev in." hörde jag mannen säga. Jag kollade förvånat på mannen och sedan slängde jag en orolig blick på Alyssa som hade blicken rakt ner i marken. Vänta nu, pratade dem om Alyssa?!

Fort suddades allt bort i huvudet. Allt om att jag inte skulle visas med Alyssa. Allt Scooter hade bett om. Borta.

Jag drog fort in Alyssa i min famn och kramade om henne hårt. Hon lade sina armar runt mig och pressade in sitt ansikte i min bröstkorg.

"Hur kunde jag vara så dum att lämna dig?" viskade jag tyst.

Hon riktade upp huvudet, "Det är inte ditt fel. Du kunde inte göra något."

Jag kramade om henne en extra gång innan Kenny kom och sa att vi var tvugna att gå.

Vi släppte varandra och Alyssa vände sig mot mannen.

"Tack så mycket. Jag vet inte vad jag skulle gjort om du inte kom."

"Det var så lite så, trevligt att träffas. Och ha det bra i Paris. Om jag har fattat det rätt." svarade han och skrattade till. Alyssa gav ifrån sig ett skratta innan hon svarade.

"Japp, Paris är staden."
Mannen vände sig om och började gå därifrån. Alyssa och jag gick sedan gemensamt ut till flygplanet och jag sket fullständigt i om det var kamramän eller inte. Jag vägrar att lämna henne ännu en gång.

 

ALYSSA'S PERSPEKTIV:

Efter exakt 10 timmar landade flygplanet på Paris flygplats. Vi reste oss från platserna och började gå mot utgången av planet. Precis innan jag klev andades jag ut, för att sedan ta ett kliv och andas in Paris luften. Jag gör jämt sådär om jag är i ett land jag aldrig har satt mina fötter på, konstigt? Jag vet. Vi eskorterades sedan direkt till en bil som stod och väntade på oss då våra väskor redan var upp plockade och inlastade i bilen. Var det alltid så om man var kändis? Vilken lyx.

Väl framme vid bilen hoppade Justin och jag in i baksätet och Kenny i förarsätet. Vi hade en chaufför som hälsade vänligt när vi klev in. Han körde sedan iväg och nästa destination var hotellet.

 

"Mr. Bieber and Miss Jenner, välkomna." Mannen bröt på franska och var uppklädd i kavaj och slips. Jag kollade runt och avundades av allt fint som fanns här inne. Undrar hur mycket det kostar att bo här egentligen, antagligen en förmögenhet. Mannen bakom disken räckte Justin en rums nyckel och vi började gå mot rummet.

"Vi bor högst upp så vi tar hissen." Vi gjorde som Justin sa och tog hissen högts upp och letade sedan reda på vårat rum.

"Här är det." ropade Justin och satte ner nyckel och öppnade sakta dörren. Justin försvann snabbt in. "Jag måste på toa." ropade han och stängde toalettdörren med en smäll. Jag gav ifrån ett fniss innan jag klev in i rummet. Rummet som jag trodde skulle bestå av en säng och en toalett visade sig var en hel lägenhet, eller man kanske säger svit. Direkt när man öppnade dörren hamnade man i en slags vardagsrum men soffor och ett stort fönster. Och till höger var det stora sovrummet med en dubbelsäng. Jag gick direkt fram till fönster och drog bort gardinerna.

"Wow." sa jag och kollade på utsikten. Man såg nästan hela paris kändes det som. Eiffel Tornet var upplyst och bilar körde längs gatorna.

"Gillar du det?" Justin kom upp bakom och slingrade sina armar runt mig bakifrån.

Jag placerade mina händer på hans, "Jag älskar det."

 

---

Kommentera.

Update: Tack Anomyn för kommentarn. Började själv skratta och ändrade det snabbt.. Ibland går det snabbt att skriva, kanske lite för snabbt.

Mina händer placerades på hand kinder och jag kysste honom. Justin lade sina händer på mina händer och svarade kyssen. Justin öppnade mina läppar med hjälp av sina tunga och de slingrades runt varandra. Justin's hand vandrade innanför mina tröja och han smekte mig rygg.
Jag avslutade kyssen och bet i läst i läppen. Jag reste mig upp och plockade upp skräppet från marken.
"Kom nu, vi åker hem."
Justin lade sig ner på marken och stängde ögonen.
"Nej, kan vi inte vara kvar här lite till?"
"Nej, vi kan göra andra saker. Kom nu."
Justin reste sig motvilligt från marken och sedan lämnade vi kulle bakom oss.

---

ALYSSA'S PERSPEKTIV:
"Kan du berätta vad vi ska göra?"
Klockan hade precis slagit två på eftermiddagen och Kendall höll på att fixa mitt hår.
"Nej, du ska få se."
Hon drog plattången genom håret och det blev rakt på bara några sekunder.
Justin hade åkt ifrån mig för ungefär två timmar sedan och han skulle på någon intervju, sa han.
Men såklart förstod jag att någonting var på gång eftersom Kendall hade kommit hem till mig och direkt börjat fixa båda oss.
"Vill du ha hela håret rakt eller ska det vara lite lockar längst fram?"
"Hela håret rakt tack."
Hon nickade och drog plattången yttligare en gång genom håret.
"Jag ska inte ha uppsatt då?" frågade jag och kollade på henne.
"Kan testa." Kendall tog fram en hårsnodd och drog upp håret. Hon drog runt toffsen runt håret och drog åt.
Jag granskade mig i spegeln när min mobil gav i från sig ljud. Jag tog snabbt upp den och svarade.

"Hallå?"
"hey." Justin's röst hördes genom högtalaren.
"Vart är du?"
"Jag blev precis klar med intervjun och är påväg hem till dig för att hämta upp dig."
"Men jag är inte klar än." Jag kollade på Kendall med en oroad blick.
"Jag är hos dig om en kvart. Är du klar då?"
Jag tittade på Kendall som nickade.
"Jag tror det."
"Bra, då ses vi snart. Puss."
"Puss." Vi avslutade samtalet och jag for upp till spegeln igen.
Jag drog ut tofsen och lät håret falla nerför axlarna igen.
"Jag kör på nedsläpt."
"Det tycker jag du gör rätt i. Blir mycket snyggare med klänningen."

JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag körde upp på Alyssa's uppfart och parkerade bilen. Innan hade jag fixat överraskningen till Alyssa. Chaz och Ryan hade också hjälpt till och såklart hade Kendall varit till stor hjälp med att underhålla Alyssa.
Jag klev ut ur bilen och gick upp och ringde på ytterdörren.
I klädd i mina gröna byxor och vita skjorta öppnades dörren sakta och Kendall stod på andra sidan.
"Åh, hej Justin." Hon öppnade upp dörren helt och jag klev in.
"Vart är Alyssa?"
"Hon klär bara på sig klänningen men kommer snart."
Jag nickade, "okej."
"Förresten hur gick det?"
"Det gick bra. Jag tror hon kommer bli glad."
Någon stannade till i trappen. Kendall och jag stannade till och vi vände oss om.
Min haka föll till marken och mina ögon spärrades upp. Hon var så vacker.

"Duger jag?" frågade hon.
"Mer än duger." svarade jag och hon fnittrade till.
Hon tog de sista stegen i trappan och jag gick fram till henne. Jag placerade mina händer runt hennes nacke och kysste henne lätt på läpparna.
"Aw, ni är ju för söta." Kendall's röst hördes och jag kände hur ett leende bildades på Alyssa's läppar. Hon särade på oss och kollade på Kendall.
"Du och Chaz är också gulliga."
Hon fnittrade, "Tack."
Jag log, "Inget att tacka för. Det var bara fakta."

Vi hade sagt hejdå till Kendall och sedan hoppat in i min bil.
"Snälla, säg vart vi ska. Jag gillar inte det här."
Jag gasade och vi for iväg.
"Du ska få se om 10 minuter. Vänta."
Alyssa suckade och lutade sitt huvud mot huvudstödet. Jag lade min hand på henne lår och ströck min tumme över.
"Hur känns det att vara 16 då?"
"Ingen skillnad."
"Du får ju köra bil nu. Är du inte glad?"
"Jo, men jag har inte körkort än. Och jag kommer antaligen inte att klara det heller."
"Hey, va inte så negativ nu. Du kommer klara det galant."
Vi möte varadras blickar och sedan höjde Alyssa volymen på radion. Som pricken över i:et spelades min låt Baby. Jag sänkte snabbt volymen, men Alyssa var snabb med att höja den igen.
"Baby, baby, baby OHHH." sjöng hon högt och diggade med musiken.
Hon höjde yttligare en gång och nu var det så högt så jag trodde högtalarna skulle sprängar.
"Baby, baby, baby NOO." sjöng jag med och Alyssa's började skratta.
"Vadå?" frågade jag med ett stort leende på läpparna.
"Du är så söt i den här låten. Låter som om du var 10 år."
"Jag kanske var det också."
Alyssa reste sig lite och pussade mig på kinden, "är vi framme snart?"

ALYSSA'S PERSPEKTIV:
Detta dödar mig. Jag vill veta vad vi ska göra. Jag avskyr att inte veta saker.
"Framme."
Justin fickparkerade bilen vid sidan av vägen och vi hoppade ur. På andra sidan vägen fanns det en stor strand.
"Vad gör vi här?" Han svarade inte.
Justin gick mot mig och höll ut handen. Jag tog tag i den och vi greppade hårt tag i varandra. Vi gick snabbt över vägen och gick ut på den kalla sanden. Han ställde sig framför mig och kollade på mig.
"Jag måste sätt på den här för dina ögon." Justin tog upp ett svart tyg och ställde sig bakom mig. Han satte tygbiten försiktigt framför mina ögon och knöt åt i baksidan.
"Ser du något?"
"Räknas svart?"
Justin skrattade till och han tog tag i min hand igen och vi började gå. Jag tog försiktigt steg för att inte snuddla på kläningen eller något på marken.

Justin stannade och började knyta bort tygen för mina ögon, men han tog inte bort dem helt. Så jag såg fortfarade inget. Justin ställde sig tät intill mig och lade sin arm precis under mina bröst och tryckte mig intill honom.
"Happy birtday babe." viskade han i mitt öra och drog bort tyget.
"ÖVERRASKNING." Massor med personer stod i en klump lite längre bort. En skylt var upphängd där det stod "Sweet Sixteen" på. Jag kollade fort egenom personerna och kunde snabbt tyda att det var alla personer jag känner, i alla fall här i Stratford. Mamma, pappa, Kendall, Ryan, Chaz, Diana, Bruce, Pattie, Scooter, Alfredo och listan fortsatte.
Jag vände mig snabbt om mot Justin och slängde mig i hans famn.
"Tack."
Jag kysste honom snabbt på läpparna innan jag snabbt joggade bort till de andra och hälsade glatt på dem.


Festen var i fullgång och alla gick runt och minglade. Justin hade gjort ett jättebra jobb med att fixa allting och få hit alla. Jag var verkligen tacksam över att Scooter och Justin's crew hade kommit hit bara för att fira mig.
"Är du nöjd?" Mamma kom upp bredvid mig.
"Ja, verkligen."
"Justin är en bra kille." fortsatte hon. Jag kollade efter honom och fann honom stående tillsammans med Ryan. Jag log, "Jag vet."
Han skrattade och man såg hans perfekt leende. Han drack några klunkar av sin dricka och sedan kollade han åt mitt håll. Jag sken upp i ett leende och kollade snabbt bort. Efter några sekunder kollade jag åt hans håll igen och hans blick var fortfarande på mig. Han bet sig löst i läppen och börjde röra sig åt mig. Han ställde ifrån sig sin bricka och närmade sig mig.
Han ställde sig bakom mig och slingrade sina armar runt min midja. Jag kände hans läppar mot min hals, "Justin."
"Sch." Han fortsatte kyssa ner ner mot skulderblanden och ännu en gång sa jag hans namn, "Justin."
Jag klev undan och började gå, men han var snabbt med att dra mig tillbaka i samma position igen.
"Justin, sluta. Min familj och din familj är här."
"Vem bryr sig. Jag visar bara min kärlek till mig flickvän."
Jag lade huvudet på sned, "Det får du göra någon annan gång." Jag blickade med ena ögat och lämnade honom kvar. Han slickade sig om underläppen och bet sig löst i underläppen.


"Hallå, hör ni mig?" Justin hade ställt sig på en liten scen, som han själv hade fixat ihop, och stod med mikrofonen framför läpparna.
"Jag vill tacka alla för att ni är här och firar Alyssa's 16 årsdag."
Jag stod tillsammans med Kendall och lyssnade på Justin som pratade.
"Jag har fått order av din pappa och mamma att du ska gå bort till skynket som ligger här bakom och dra bort det." Jag blev fort nyfiken och skyndade mig fort.
Jag gick fram till skynket och drog snabbt bort det. Min haka föll till marken då det stod en alldeles ny Range Rover under. Vit. Perfekt. Jag slängde mig i mamma och pappas famn och tackade dem.
"Tack, Tack, Tack."
"Grattis gumman." svarade de båda.
Efter att vi hade inspekterat bilen ett litet tag gick vi tillbaka till scene där Justin stod kvar och fortsatte prata.
"Så Alyssa." Han vände sig mot mig och våra blickar möttes.
"Jag minns dagen då jag först träffa dig som om det vore förra veckan. Vi träffades dock på ett lite annorlunda sett än vad man brukar. Jag minns hur jag blev fast i dina underbart vackra ögon och din utstrålning, och sedan att du kände Ryan och dem gjorde det hela ännu bättre.  Jag vill personligen tacka dig för att du orkar stå ut med mig och att du är just du. Även ett tack till dina föräldrar för att du finns." Ett skratt uthördes.
"Innan jag träffade dig visste jag inte vem jag var eller vart jag tillhörde. Men nu vet jag, tack vare dig. Du förändrade mitt liv och det är jag glad över. Du får mig att lee dagligen och du har tagit hela mitt hjärta. Du får mig att känna mig som en helt vanlig tonårskillen som lever ett vanligt liv, men det gör jag inte. Och jag förstår inte hur du kan stå ut med mig som måste vara från dig så mycket, men jag lovar. Jag tar varenda chans jag kan för att kunna se dig. Vare sig det bara vore några minuter så skulle jag ta chansen. Så, jag frågade dig vad du önskade härromdagen och det enda svaret jag fick utav dig var tid. Ska jag vara ärlig hade jag ingen aning om vad du då menade. Men efter lite tänkande förstod jag, och du ska få tid med mig. För på torsdag flyger du och jag till kärlekens stad, Paris."
Min haka föll. Sa han precis Paris. Skulle jag få åka till Frankrike tillsammans med Justin?!
"Så Alyssa, vill du åka till paris med mig?"
Glädje tårarna började bränna bakom ögonlocket och sakta började en rinna ner längs min kind. Jag nickade ivrigt och började gå mot scenen där Justin befann sig. Justin lämnade mikrofonen åt sidan och gick emot mig. Jag sprang rakt in i hans famn och han snurrade runt mig några varv.
"Ska jag ta det som ett ja?"
"Si, mi amor." svarade jag på spanska innan jag pressade imor våra läppar.
"Jag älskar dig så mycket Justin Drew Bieber." fortsatte jag.
"Och jag älskar dig också Alyssa Mary Jenner."