THE MOVE FOR A NEW LIFE - KAPITEL 72
Kenny gick runt i rummet och försökte ring Justin. Ingen av oss hade någon aning om vart han skulle kunna tagit vägen. Just nu skulle jag bara vilja vara i mammas och pappas famn och umgås med alla andra. Men jag vart på andra sidan jordklotet med Kenny och Justin som troligtvis hatar mig just nu.
vi hade fortfarande två dagar kvar här i Frankrike som jag just nu inte har någon aning om vad som kommer händer.
”Jag får inte tag i honom.” sa Kenny. Jag kollade upp mot honom och mötte hans blick.
”Jag vill åka hem.”
ALYSSA’S PERSPEKTIV:
Kenny kollade på mig. Svalde.
”Va?”
Jag återupprepade, ”Jag vill åka hem.”
Han skakade på huvudet samtidigt som han sa, ”nej, Alyssa. Det funkar inte.”
Jag suckade djup och lutade mig bakåt mot soffstödet. Jag orkade inte vara osams med Justin mer. Snälla, jag vill bara hem. Hem till mitt hus och personer som uppskattar mig i detta läge.
Kenny gick runt i rummet med telefonen mot örat och försökte ringa Justin.
Vi kollade på varandra och hoppades innerligt att Justin skulle svara. Jag var orolig, om jag ska vara ärlig. Även om jag helst inte ville vara med Justin just nu, ville jag veta om han mådde bra. Han är ju trotsallt världens mest kända tonårig och att gå i Frankrikes gator helt själv på kvällen var inte smart. Vem som helst kunde hoppas på honom och skada honom!
Kennys röst gjorde så att jag förvann ur mitt tänkande.
”Justin, vart är du?!” ropade Kenny med en arg ton. Äntligen svarade han.
Jag följde Kennys ansiktsminer och jag kunde se att han var arg.
”Okej, stanna där du är så kommer vi… Jag och Alyssa… Jag kommer.”
Deras samtal avslutades och Kenny gick direkt mot dörren och jag var snabbt efter.
Kenny och jag satt i en bil, lånad av hotellet, på väg mot platsen Justin hade angett sig befinna sig på. Kenny hade beskrivit hans humör som ledsamt. Han var tydligen väldigt nere och Kenny hade aldrig hört Justin såhär.
”Jag förstår fortfarande inte vad som gick fel?” sa jag.
”Råkade du säga något som gjorde han arg?”
Scenerna från tidigare idag spelades i mitt huvud och jag kunde inte komma på något tillfälle jag hade sagt något fel. Inte enligt mig i alla fall, kanske för Justin?
”Nej, det är ju det jag inte gör. Jag förstår inte vad som är fel, varför allt bara gick åt fel håll och han blev helt plötsligt sur.”
Kenny ökade gasen och körde om några bilar.
”Jag ska prata med honom.”
Jag suckade och lutade mig extra hårt mot bilstödet och kollade ut mot utsicken som visades. Längre bort syndes toppen av Eiffel Tornet. Jag trodde att denna resa skulle bli den bästa i mitt liv, jag skulle få se saker jag bara kunde drömma om. Få gå runt i Paris med killen jag älskar av hela mitt hjärta och ha en lycklig stund. Men tydligen skulle jag aldrig få uppleva det…
Bilen parkerades och vi klev ut. Vi hade kommit till ett ställe där det inte alls var något folk, bara massor med skog. Natten började fall in och det hade blivit lite svalare.
”Vart ska vi?” frågade jag.
Kenny satte fingret över läpparna för att visa att jag skulle vara tyst. Jag knep ihop munnen som ett streck och gick efter Kenny. Vi följde en lite stig och kom upp på ett berg. Lite längre bort kunde man se former av en sittandes kille på en bänk. Hans ben var uppe vid bröstkorgen och hans armar var runt om.
”Stanna här så pratar jag med honom.” Jag nickade åt Kenny när gick iväg till Justin. Jag gick åt sidan och ställde mig bakom ett träd för att iaktta de när de pratade. Om Justin skulle veta att jag var här skulle han antagligen inte säga ett ord till Kenny, så det var bästa om jag gömde mig.
Deras röster hördes och genaste började jag lyssna. Ett leende började klarna upp på mitt ansikte men jag hejda det snabbt. Om jag ska vara ärlig blev jag helt varm av att se honom…
JUSTIN’S PERSPEKTIV:
”Hur är det kiddo?” Kenny lade sin hand på min axel och kollade på mig. Jag skakade på huvudet, ”Det är inte bra.”
Jag mötte Kennys blick och såg menande på honom. Han strök sig hand på min axel.
”Det kommer gå bra. Berätta för mig vad som är fel.”
Jag svalde och började, ”Allt började faktiskt när Fredo dök upp. Att hon ville umgås med honom istället för mig. Visst, de hade inte träffats på länge men jag hade kunnat betala honom en biljett för att komma och hälsa på. Jag trodde inte att min uppfattning av folk kunde ändras på några sekunder, men det är bevisat då jag mötte henne full i baren. Det var inte den Alyssa jag föll för och jag blev ännu mer besviken när hon ljög för mig. Men sedan finns det en orsak till varför jag är arg, besviken och det kan inte Alyssa rå för. Utan jag är besviken på alla paparazzis som utsätter Alyssa som all panik hon får. Jag önskar jag kunde ha en stänga av knapp när jag bara vill vara Justin och inte Justin Bieber.”
Jag kände hur mina ögon vattnades och snabbt torkade jag bort tåren, som rann längs in kind, men tummen.
”Jag har pratat med Alyssa och hon är jätteledsen över det här och frågar hela tiden vad hon har gjort för fel.”
Återigen mötte jag hans blick. Jag svarade inte.
”Jag tror ni överreagerar båda två. Sätt er ner och prata och red ut allting så ska ni se att det löser sig.”
Jag skakade på huvudet, ”Det är inte det. Jag funderar på att…” jag suckade. Jag undrar om jag verkligen tar rätt alternativ. Tänk om detta kommer orsaka hela min framtid. Tänk om jag aldrig mer får uppleva den här känslan jag kände. Men man måste våga chansa.
”Jag vill ta en paus från Alyssa och vårat förhållande, i alla fall nu.”
THE MOVE FOR A NEW LIFE - KAPITEL 71
Hela hon stank alkohol och jag drog mig ifrån henne.
”Hur mycket har du druckit?” Jag kollade på henne med en arg blick och mötte hennes ofokuserade.
”Jag minns inte. Vill du ha? Jag måste på toa.”
Jag stoppade henne. ”Vänta, du kan gå på toa på hotellet. Vi måste härifrån.”
Hon började gå, men vajade fram och tillbaka, innan hon föll ner till golvet. Jag tog snabbt upp henne från golvet och bar uppe henne i min famn. Hon fäste sina ben runt min midja och jag höll upp henne genom att hålla mina armar under hennes rumpa.
Jag började gå mot utgången och snart var vi ute. Men vad vi inte visste var att ute väntade hela världen.
(Tänk er att det är ungefär såhär många paparazzis..)
ALYSSA'S PERSPEKTIV:
Det blixtrade till. Ännu en gång. Justin's tag runt min hand blev hårdare och hårdare. Röster hördes, röster som ropade våra namn. Allt snurrade runt, vad händer?
Allt var suddigt men jag kunde ändå tyda Justin’s hand försöka trycka bort massor människor som stod i vägen.
”Justin.”
Han kollade bak mot mig, tog sedan in mig i sin famn. Genast kände jag min tryggare.
Folks händer, som jag nu hade förstått var paparazzis, rördes vid min kropp och jag rös av beröringen. Jag tryckte mig så hårt jag kunde mot Justin och önskade att alla bara kunde försvinna eller att Gud kunde hjälpa oss härifrån. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt 16 åriga liv.
Skepnaden av bilen syndes och jag började springa mot den. Justin var snabbt efter mig, men eftersom att jag var påverkad, gick det inte jättebra. Hela världen snurrade och jag visste inte vilket som var upp och ned. Hela jorden snurrade och jag kände hur jag var på väg att falla mot marken, innan någon snabbt tar emot mig och drar upp mig. Justin.
Han eskorterade mig till bilen och jag satte mig snabbt i passagerarsätet. Mina armbågar sattes mot knäskålarna och huvudet lutades mot händerna. Justin hoppade in i bilen innan han snabbt slog igen dörren. Bilen startades och Justin gasade på, men var noga med att inte köra på någon människa. Det var ju trotsallt några stycken runt om bilen. Paparazzis hoppade framför bilen och tog kort i högsta hugg. Justin slog hårt på tutan och försökte få bort de. Det var inte försens Justin lätt tryckte på gasen de flyttade sig och vi körde fort iväg.
”Fan, fan, fan.” ropade Justin och betonade det sista ordet hårt.
Jag kollade upp på honom och han stirrade med blicken rakt fram, ändå kunde jag tyda hur hans ögon hade blivit svarta av arghet.
Under hela resan sa vi inte ett ord till varandra. Jag vågade inte. Om jag skulle säga något skulle jag kanske reta upp honom ännu mer.
Vi närmade oss hotellet och Justin fickparkerade bilen innan han snabbt hoppade ut och började gå in. Jag, fortfarande snurrig, öppnade bildörren försiktigt och smällde igen dörren. Med sakta steg gick in genom entrén och hälsade så gott jag kunde till de personerna som stod vid receptionen. Justin stod vid hissen och inväntade hissen. Jag gick och ställde mig bredvid och kollade ner i marken. Hissen anlände och vi båda klev in.
Tystnad. Ingen sa något.
Hade jag gjort något fel? Föresten var att det här mitt fel. Så han har all rätt att vara arg på mig.
”F..Fö..Förlåt.” stammade jag fram. Justin böjde ner huvudet och skakade på huvudet. Han sa inget.
Hissdörrarna öppnades och vi klev ut. Justin satte nyckel i dörren och vi var äntligen hemma på hotellet. Justin var snabbt med att springa på toan och smällde igen dörren. Ett bevis på att han var arg. Jag gick in i sovrummet och satte mig på sängen och lät benen dingla ovanför golvet. Jag väntade på att Justin skulle komma ut. Vi måste prata om vad som precis hände. Vi kan inte saker bara låt ske och speciellt inte om Justins ska bli arg efter varje gång.
Toadörren flög upp och Justin klev ut. Han vände sig om och våra blickar möttes. Det högg till i magen. Vart hade hans kärleksfulla blickar tagit vägen? Han kom in i sovrummet och öppnade garderoben.
”Justin.” sa jag.
Han vände sig inte om. Inte ens en reaktion.
”Justin, kom på mig.” röt jag i.
Nu. Han kollade på mig.
”Vi måste prata.”
Justin stängde garderobsdörren, korsade armarna och lutade sig mot dörren.
Ännu en gång började jag prata, ”Förlåt för att jag drog in dig i det här. Och jag visste inte att det skulle sluta på detta vis.”
Och Justin skakade på huvudet ytligare en gång. Han började sedan att gå innan jag hoppade upp ur sängen och drog honom i armen vilket fick honom att stanna.
”Sluta ignorera mig. Berätta istället vad jag har gjort för fel?!”
Justin flinade, ”Vad har du gjort rätt med denna kväll?”
Det enda positiva med den meningen var att Justin pratade.
”Jag.. Men.” Jag fick inte fram något. Helt tomt.
”Va?”
”Jag ber om förlåtelse. Jag gjorde fel, jag vet.”
”Hur kunde du? Du visste att jag var på väg.” sa Justin.
Ett tjockt vattenlager började bildas vid näthinnan.
”Vadå?”
”Om jag hade kommit tio minuter senare hade jag väl hittat dig i något sovrum och ha fullt upp med killen du dansade med. Jag trodde du var speciell men jag har tydligen haft visst fel om dig.”
Jag spärrade upp mina ögon, ”Nej, nej och ytligare nej. Jag skulle aldrig i hela mitt liv ha sex med någon jag inte älskar. Och jag älskar dig Justin.”
Jag gick närmare Justin så jag stod mitt emot honom, ”Jag lovar.”
”Du är precis som alla andra tjejer. Lite falsk.”
”Ursäkta?!” Jag tog en klev ifrån honom.
”Du kanske inte kommer ihåg. Först Julian incidensen och nu det här. Kan jag verkligen lita på dig?”
”Har jag gjort något fel? Eller är det bara du som drar för tidiga slutsatser? Det har du inte tänk på va?”
Justin bet ihop käkbenen och stirrade på mig innan han vände klacken och lämnade mig ensam kvar på hotellet. Jag gick tillbaka och lade mig på sängen. Tårarna som jag hade hållit tillbaka förut sprutade ut nu. Alla blandade känslor kom ut samtidigt. Tårarna rullade ner efter varandra längs mina kinder och de ville inte sluta. Är det normalt att man bråkar såhär? Kommer vi lösa det? Jag orkar inte förlora ännu en fantastisk människa, inte så länge jag lever.
Det bankade på dörren. Jag for upp men tvekade första att öppna. Jag greppade tag i handtaget och vred om det sakta. Utanför stod ingen mindre än Kenny.
Han hade ett stort leende på läpparna med ändra snabbt min när han såg mig, ”Alyssa, vad är hänt?”
Jag öppnade dörren helt och lät honom komma in.
”Justin och jag bråkade.”
Han lade sin hand på mig axel och strök den försiktigt.
Vi gick till soffan så att vi kunde sitta ner när jag skulle berätta.
”Jag var på en club med Fredo och då bjöd han mig på dricka och då ringde Justin. Han förstod att jag hade druckit och kom för att hämta mig. Jag minns inte så mycket men när han kom så dansade jag tydligen lite för intimt med en annan kille. Men jag slutade dansa med honom direkt när Justin kom.” Jag svalde inte jag fortsatte.
”Sedan blev inte bättre när vi kom ut då de var flera paparazzis som gjorde oss blinda med deras kameror. Och en sak jag inte förstår, ni vi kom ut där höll Justin mig som om inget var fel och sedan nu var jag tydligen precis som alla andra och var falskt.”
Tårarna började strömma nerför mina kinder ingen.
Jag sniffade, ”Vet du vad jag har gjort för fel?”
Kenny skakade på huvudet, ”En sak man måste lära sig om Justin är att han blir väldigt lätt arg, men han förlåter ganska snabbt också.”
Jag suckade. Torkade mig under ögonen.
Kenny gick runt i rummet och försökte ring Justin. Ingen av oss hade någon aning om vart han skulle kunna tagit vägen. Just nu skulle jag bara vilja vara i mammas och pappas famn och umgås med alla andra. Men jag vart på andra sidan jordklotet med Kenny och Justin som troligtvis hatar mig just nu.
vi hade fortfarande två dagar kvar här i Frankrike som jag just nu inte har någon aning om vad som kommer händer.
”Jag får inte tag i honom.” sa Kenny. Jag kollade upp mot honom och mötte hans blick.
”Jag vill åka hem.”
Tror ni hon kommer åka hem? Kommer isåfall Justin och Alyssa bli sams innan? Berätta vad ni tror!
Och så var det ju det där med att kommentera. Snälla, söta, underbara läsare. Kommentera mera. Jag ska bara veta hur glad jag blir när vi kommenterar och jag älskar att läsa dem! Så snälla, lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om novellen, om det är något som ska ändra eller något. Låt mig veta! :)
Länkbyte!
HÄR har ni en blogg om Carly Rae Jepsen! Tjejerna gjorde ett inlägg om min blogg på den bloggen så jag gör ett till dem! Kika gärna in och lämna en kommentar till dem. Alla har väl varit lite besatta av Call Me Maybe?! ;)
THE MOVE FOR A NEW LIFE - KAPITEL 70
Vi log mot varandra innan vi började äta igen. Jag tog en tugga och tog sedan upp mitt glas. Utanför fönstret gick det personer som såg så annorlunda ut. Något jag kunde sitta flera timmar och gör var att granska personer. Det är verkligen konstigt att alla ser olika ut. Jag svalde maten och tog en klunk av vattnet. Jag fortsatte kolla ut då min blick fastnade på en person som jag tyckte jag kände igen. Jag granskade killens ryggtavla till han plötsligt vände sig om och jag höll på att sätta drickan i halsen.
"FREDO?!"
Jag reste mig snabbt upp, sprang förbi personerna vid entrén och ut. Fredo stod fortfarande kvar på samma plats och såg fundersam ut. Han hade fortfarande inte sett mig, men det varade inte länge innan jag skrek på honom, ”FREDO?!”
Han reagerade snabbt, vände sig om och kollade mot mig. Hans hacka föll till marken och hans ögon blev som golfbollar.
”Alyssa?”
Vi båda sprang mot varandra innan jag hoppade in i hans famn och vi snurrade runt.
Fredo var min allra bästa vän i Spanien, och nu också. Vi hade inte setts sedan jag hade flyttat, men såklart hade vi hållit kontakten.
”Vad gör du här?” frågade jag honom.
”Vad gör du här?!”
Vi båda började skratta innan jag slängde mina armar runt hans nacke och kramade honom hårt igen.
”Jag har varit här på semester, men åker hem imorgon.”
Han putade med underläppen så en ledsen min skapades.
”Du då?” fortsatte han.
”Jag är här med Justin. Min födelsedags present från honom.”
”Just det, du är ju känd nu.”
”Haha, känd och känd vet jag inte.”
Fredo skrattade till innan han petade med fingret åt vänster,
”Är det därför du har sådana efter dig?”
Jag vände mig om och flera tals paparazzi’ stod och klickade med deras kameror.
Jag tog snabbt tag i Fredo’s hand och drog med honom in till hotellet.
”De ska alltid förstora.” sa jag aggressivt.
”Förstår.” instämde Fredo.
Justin och Kenny satt fortfarande kvar vid bordet och pratade. Jag drog med mig Fredo bort till bordet och när vi närmare oss, vände de sina blickar mot oss.
”Justin, Kenny. Det här är Fredo. Ni vet, min bästa vän från Spanien.”
Justin reste sig snabbt från stolen och sträckte fram handen,
”Justin. Trevligt att äntligen träffa någon som Alyssa har umgåtts med.”
”Fredo. Det är en ära att få träffa dig också Justin.” sa Fredo.
Jag slog till Fredo lite löst på armen, ” Sluta vara på barnslig och prata så vuxet.”
Såklart pratade vi spanska med varandra så Justin och Kenny såg fundersamt på oss.
”Men vad ska du göra nu då?” frågade jag honom.
Fredo suckade, ”Jag har inget inplanerat.”
Jag kollade på Justin och sedan blickade jag tillbaka mot Fredo igen, ”Du kan umgås med mig. Jag vill spendera lite tid mig dig nu.”
Justin’s min ändrades snabbt och han stirrade på mig. Hade jag gjort något? Sagt något?
”Eller oss menar jag...” sa jag lite tystare.
”Nej, men ha det så trevligt så ses vi ikväll hoppas jag, eller?!” Justin spände blicken i mig och reste sig från bordet och lämnade oss.
Jag sprang snabbt efter honom och ryckte tag i hans arm så han ställdes framför mig.
”Du får också följa med Justin.”
Han log ett fejkat leende, ” Ha det så kul. Ring mig när du vill hämtad.”
Han lämnade mig sedan ensam kvar.
Kvällen var kommen. Fredo och jag satt på en restaurang och hade precis ätit upp.
”Så hur träffades ni egentligen, du och Justin alltså?” frågade Fredo samtidigt som han tog en klunk av sin dricka.
”Pinsam historia egentligen. Det var så att jag flyttade till Stratford och träffade då hans bästa vänner. Och då en solig dag så gick, jag och Justin, på varandra och han spillde smoothie över mig. Senare träffades vi genom våra vänner och sedan, ja här är vi nu.”
”Haha, speciellt sätt.”
”Ja, verkligen. Men jag är glad över det. Att vi alltså träffades.”
”Alla hemma i Spanien är jätte stolta över dig, och speciellt att han valde någon från vår by.”
Jag suckade och tänkte tillbaka på tiden i Spanien. Allt var så mycket lättare. Nu består mina dagar att tänka på vad man gör, och jag kan absolut inte göra var jag vill längre. Allt hamnar i tidningen.
”Åh, jag saknar alla där hemma.”
”Vi saknar dig också, sunshine.”
Vi log mot varandra. Jag hade saknat honom så mycket så jag själv inte förstod.
”Kom du ihåg när vi byggde kojan i ditt träd och sedan flyttade vi i där?”
Jag skrattade högt, ”haha, ja! Och våra pappor tillät oss inte bo där mer än en natt så vi rymde?”
Ännu mer skratt. ”Jag kommer också ihåg din första fest.” fortsatte han.
”Pinsamt är det första ordet som poppar upp i mitt huvud.”
”Ja, det var lite pinsamt.”
”Alla killar ville umgås med dig och de lämnade dig inte en sekund.” sa Fredo.
”Jag kommer ihåg hur rädd jag var, de var mycket äldre än mig och ja, det ville lite mer än jag ville...”
Jag log mot honom och fortsatte, ”men sedan kom min räddare i nöden, du.”
”Tacka mig.” sa han med ett stort leende på läpparna.
Tystnad. Jag tror vi båda spelade upp minerna i våra huvuden.
”Men vad säger du?” Fredo tog fram sin plånbok och tog upp ett kort.
”Ska vi få tillbaka ännu mer minnen och använda det här?”
Han höll upp ett kort jag mycket väl kom ihåg. Falsk ID. Unga och dumma i Spanien så fixade vi ett falskt ID så vi kunde köpa alkohol.
”Kör.” sa jag och han reste sig upp. Han gick bort till baren och beställde drickan.
Bartendern kollade på hans Id-kort och sedan gav tillbaka det. Han nickade sedan och började fixa två drickor. Det funkade.
JUSTIN’S PERSPEKTIV:
Jag hade inte hört från Alyssa på hela dagen, och jag började bli orolig. Kenny och jag hade inte gjort något speciellt idag. Scooter hade ringt och sagt att jag hade en konsert nästa vecka för några speciella barn på ett sjukhus.
”Hört något från Alyssa?” frågade Kenny.
”Nej, men jag kan testa ringa henne.”
Jag tog fram mobilen och slog in henne nummer. Några ringsinglar hördes innan en sluddrig Alyssa svarade.
”Ha...Hallå?”
”Alyssa?”
Hon rapade till inombords innan hon började prata, ”Justin... HEJ.”
Fan. Vart var hon?
”Alyssa, vart är du?” sa jag med en bestämd ton. Ilskan inom mig växte för varje sekund och jag ville bara få reda på vart hon befann sig så jag kunde ta henne tillbaka till hotellet. Till trygghet.
”Jag är på.. Vänta.” hon började pratat med Fredo och sedan återkom hon till telefonen igen.
”någon restaurang. Le Mesturet tror jag.” Hon lät verkligen inte so den Alyssa jag känd till. Var hon full? Men hur?!
”Alyssa, stanna kvar så kommer jag och hämtar dig.”
”Nej, jag kommer hem själv.”
”Nej, jag kommer. Be Fredo att vänta med dig.”
Hon suckade, ”Okej då.”
Samtalet avslutades och jag slängde mig på dörren för att fort springa ner till receptionen och låna någon bil. Och det var snabbt.
Musik dunkades utanför och ”restaurangen” som Alyssa hade förklarat hade omvandlats till en nattklubb. I klädd ett par grå mjukisbyxor, vit t-shirt och grön keps öppnade jag den svarta dörren och klev rätt in i den galna festen som hölls. 
Jag började gå slalom mellan de olika personerna som fanns och tillslut hittade jag Alyssa dansandes med en okänd man. I högra handen höll hon ett glas som antagligen var påfyllt med alkohol. Hon skrattade förfullt och dansade roat med killen som hade sina händer trevande på henne kropp. Hennes tjocktröja hade åkt av som hon endast stod i en litet linne och flashade halva brösten. Jag stannade upp och stirrade på henne. Killen tog tillfället i akt och började röra sina händer innanför sin tröja, men Alyssa ställde snabbt bort hennes dricka och slet bort hans händer.
”Jag har pojkvän för fan.” Hon rättade till tröjan och återgick till sin dricka. Hon drack några klunkar och hängde sig på armbågarna mot bordet. Jag gick och ställde mig bredvid henne och lade min arm runt henne midja.
”Kom vi går hem.”
Hon kollade snabbt på mig. Slängde sig runt min nacke och borrade in sitt ansikte i min nacke.
Hela hon stank alkohol och jag drog mig ifrån henne.
”Hur mycket har du druckit?” Jag kollade på henne med en arg blick och mötte hennes ofokuserade.
”Jag minns inte. Vill du ha? Jag måste på toa.”
Jag stoppade henne. ”Vänta, du kan gå på toa på hotellet. Vi måste härifrån.”
Hon började gå, men vajade fram och tillbaka, innan hon föll ner till golvet. Jag tog snabbt upp henne från golvet och bar uppe henne i min famn. Hon fäste sina ben runt min midja och jag höll upp henne genom att hålla mina armar under hennes rumpa.
Jag började gå mot utgången och snart var vi ute. Men vad vi inte visste var att ute väntade hela världen.
Delen i början är skriven utan min kära vän Fanny. Hon ville testa att skriva så snälla som jag är så lät jag henne skriva lite. Sedan skrev jag resten av kapitlet! :) Hoppas att ni gillade det och kommentera gärna vad ni tyckte om kapitlet, och speciellt om Fanny's skriva kunskaper! Det skulle hon uppskatta.
Drama is coming...
THE MOVE FOR A NEW LIFE - KAPITEL 69
Halvt öppen mun och ännu mer ofokuserad blick började han dra av mig mina spetstrosor och jag drog av honom, kände honom bli hård mot mig. Jag lade ena handen på hans rygg, drog ett djupandetag och ena sekunden trängde han in i mig. Jag spärrade upp ögonen, gapade och andades häftigt.
Jag kände mig fri. Obeskrivligt fri.
Det regnade. Och det regnade. Det var som om någon hade tömt hela Atlanten över Frankrike.
Regnet som smattrade mot fönsterrutan fick mig att sjunka längre och längre ner i sängen.
Justin andades tungt bredvid mig och jag vände mig så jag låg mot honom. Hans fina drag i ansiktet syndes och de mörka ögonfransarna fick tala för hans ögon.
Jag vände mig om så att jag hamnade på rygg och blicken hamnade i taket.
Jag undrar hur mitt liv skulle se ut om jag inte träffade Justin. Tänk om jag inte hade stött på Kendall och hon frågade mig om jag ville följa med henne. Tänk om pappa aldrig hade fått jobb och jag fortfarande bodde kvar i Spanien. Tänk om jag fortfarande hade ett normalt liv.
Justin satte sig snabbt upp med uppsärrade ögon och vidöppen mun. Han andades häftigt och kollade runt. Jag for upp och lade mina armar runt honom.
"Vad hände?"
Justin svalde hårt. "Jag drömde att du dog."
"Det var bara en dröm. Jag lever."
Han vände sitt ansikte mot mig kollade djup in i mina ögon, placerade sina händer på mina kinder och kysste mig. Jag besvarade kyssen och vi föll ner i sängen igen. Mina hand vandrade upp och hamnade vid Justin's käke och jag pressade samman våra läppar igen.
"Jag kan inte få nog av dig." Justin smekte på min mage samtidigt som han var fullt upp med att kyssa mig.
Regnade minskat och solen tittade fram. Vi hade gjort i ordning oss för att gå ner till hotellet och äta en brunch. Klockan hade redan passerat ett så det var redan eftermiddag.
"Justin, Alyssa." Vi båda rykte till och bakom oss komma Kenny joggandes.
"Kenny, hey." svarade Justin.
Kenny ställde sig bredvid oss och flåsade, "Vart är ni på väg?"
Jag kollade på Justin innan jag kollade tillbaka mot Kenny, "Vi har inte ätit något än, eftersom Justin inte vaknade förrens en timme sedan."
"Oj, jobbig natt eller bara allmänt svårt att sova?" sa Kenny med ironi i rösten.
Justin och jag kollade fort på varandra och jag kände att mina kinder ändra hudton.
Justin hostade till, "Eh, svårt att sova..."
Kenny kollade underligt på oss, "Har det hänt något?"
Jag skakade ivrigt på huvudet.
"Okej, då går vi och äter nu."
Kenny började gå före oss och vi stod kvar. Justin ställde sig framför mig, böjde sig lite och slingrade sina armar runt min midja. Jag lade mina armar runt hans nacke.
"Har inte tackat för gårdagen." Justin blinknade med ena ögat innan han snabbt kysste mig.
"Tack själv." Jag bet mig löst i läppen.
"Mår du mår annars?"
"Lite trött och seg, annars okej."
"Oj, var inte meningen att köra så hårt." Ännu en gång blinkade han med ena ögat.
"Ha.ha." stammade jag fram. Justin förflyttade ner sina händer ner till min rumpa och klämde åt.
Jag tog snabbt bort hans händer, "Justin."
Jag kollade mig omkring för att se om det var någon människa som möjligtvis såg.
"Någon kan se."
Han putade med läppar, "Vem bryr sig?"
Kenny hade tagit ett bord vid fönstret och redan hämtat mat till sig själv. Vi hämtade mat till oss själva och jag tog en enkel kycklingsallad. Jag var inte så jättehungrig, men det var alltid gott med någonting. Justin och jag satte oss ner bredvid Kenny, som redan hade börjat äta, och högg i. Justin måste vara rent ut sagt väldigt hungrig då han verkligen slängde i sig maten. Han hade verkligen inget bordskick just nu. Jag åt lite av sallades innan Kenny började prata.
"Så, vad hade ni tänk göra idag då?"
"Jag vet inte, klockan är ju ganska mycket nu. Men har du något förslag Alyssa?"
Jag skakade på huvudet, "Nej."
"Men vi kan åka till Disneyland imorgon?" sa Justin exalterat.
Jag sken upp i ett leende, "Finns det här?"
Justin nickade, "Ja."
"Då åker vi dit imorgon." planerade Kenny.
Vi log mot varandra innan vi började äta igen. Jag tog en tugga och tog sedan upp mitt glas. Utanför fönstret gick det personer som såg så annorlunda ut. Något jag kunde sitta flera timmar och gör var att granska personer. Det är verkligen konstigt att alla ser olika ut. Jag svalde maten och tog en klunk av vattnet. Jag fortsatte kolla ut då min blick fastnade på en person som jag tyckte jag kände igen. Jag granskade killens ryggtavla till han plötsligt vände sig om och jag höll på att sätta drickan i halsen.
"FREDO?!"
Kort, jag vet. Det kommer absolut inte ta lång tid innan nästa kommer! :)
Kommentera.
~
Update: Sorry, kan hända att det kommer imorgon istället! :) Men då LOVAR jag att det kommer ett!
