biebzdream

Det blixtrade till. Ännu en gång. Justin's tag runt min hand blev hårdare och hårdare. Röster hördes, röster som ropade våra namn. Allt snurrade runt, vad händer?
Allt var suddigt men jag kunde ändå tyda Justin’s hand försöka trycka bort massor människor som stod i vägen.
”Justin.”
Han kollade bak mot mig, tog sedan in mig i sin famn. Genast kände jag min tryggare.
Folks händer, som jag nu hade förstått var paparazzis, rördes vid min kropp och jag rös av beröringen. Jag tryckte mig så hårt jag kunde mot Justin och önskade att alla bara kunde försvinna eller att Gud kunde hjälpa oss härifrån. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt 16 åriga liv.
Skepnaden av bilen syndes och jag började springa mot den. Justin var snabbt efter mig, men eftersom att jag var påverkad, gick det inte jättebra. Hela världen snurrade och jag visste inte vilket som var upp och ned. Hela jorden snurrade och jag kände hur jag var på väg att falla mot marken, innan någon snabbt tar emot mig och drar upp mig. Justin.
Han eskorterade mig till bilen och jag satte mig snabbt i passagerarsätet. Mina armbågar sattes mot knäskålarna och huvudet lutades mot händerna. Justin hoppade in i bilen innan han snabbt slog igen dörren. Bilen startades och Justin gasade på, men var noga med att inte köra på någon människa. Det var ju trotsallt några stycken runt om bilen. Paparazzis hoppade framför bilen och tog kort i högsta hugg. Justin slog hårt på tutan och försökte få bort de. Det var inte försens Justin lätt tryckte på gasen de flyttade sig och vi körde fort iväg.
”Fan, fan, fan.” ropade Justin och betonade det sista ordet hårt.
Jag kollade upp på honom och han stirrade med blicken rakt fram, ändå kunde jag tyda hur hans ögon hade blivit svarta av arghet.
Under hela resan sa vi inte ett ord till varandra. Jag vågade inte. Om jag skulle säga något skulle jag kanske reta upp honom ännu mer.

Vi närmade oss hotellet och Justin fickparkerade bilen innan han snabbt hoppade ut och började gå in. Jag, fortfarande snurrig, öppnade bildörren försiktigt och smällde igen dörren. Med sakta steg gick in genom entrén och hälsade så gott jag kunde till de personerna som stod vid receptionen. Justin stod vid hissen och inväntade hissen. Jag gick och ställde mig bredvid och kollade ner i marken. Hissen anlände och vi båda klev in.
Tystnad. Ingen sa något.
Hade jag gjort något fel? Föresten var att det här mitt fel. Så han har all rätt att vara arg på mig.
”F..Fö..Förlåt.” stammade jag fram. Justin böjde ner huvudet och skakade på huvudet. Han sa inget.
Hissdörrarna öppnades och vi klev ut. Justin satte nyckel i dörren och vi var äntligen hemma på hotellet. Justin var snabbt med att springa på toan och smällde igen dörren. Ett bevis på att han var arg. Jag gick in i sovrummet och satte mig på sängen och lät benen dingla ovanför golvet. Jag väntade på att Justin skulle komma ut. Vi måste prata om vad som precis hände. Vi kan inte saker bara låt ske och speciellt inte om Justins ska bli arg efter varje gång.
Toadörren flög upp och Justin klev ut. Han vände sig om och våra blickar möttes. Det högg till i magen. Vart hade hans kärleksfulla blickar tagit vägen? Han kom in i sovrummet och öppnade garderoben.
”Justin.” sa jag.
Han vände sig inte om. Inte ens en reaktion.
”Justin, kom på mig.” röt jag i.
Nu. Han kollade på mig.
”Vi måste prata.”
Justin stängde garderobsdörren, korsade armarna och lutade sig mot dörren.
Ännu en gång började jag prata, ”Förlåt för att jag drog in dig i det här. Och jag visste inte att det skulle sluta på detta vis.”
Och Justin skakade på huvudet ytligare en gång. Han började sedan att gå innan jag hoppade upp ur sängen och drog honom i armen vilket fick honom att stanna.
”Sluta ignorera mig. Berätta istället vad jag har gjort för fel?!”
Justin flinade, ”Vad har du gjort rätt med denna kväll?”
Det enda positiva med den meningen var att Justin pratade.
”Jag.. Men.” Jag fick inte fram något. Helt tomt.
”Va?”
”Jag ber om förlåtelse. Jag gjorde fel, jag vet.”
”Hur kunde du? Du visste att jag var på väg.” sa Justin.
Ett tjockt vattenlager började bildas vid näthinnan.
”Vadå?”
”Om jag hade kommit tio minuter senare hade jag väl hittat dig i något sovrum och ha fullt upp med killen du dansade med. Jag trodde du var speciell men jag har tydligen haft visst fel om dig.”
Jag spärrade upp mina ögon, ”Nej, nej och ytligare nej. Jag skulle aldrig i hela mitt liv ha sex med någon jag inte älskar. Och jag älskar dig Justin.”
Jag gick närmare Justin så jag stod mitt emot honom, ”Jag lovar.”
”Du är precis som alla andra tjejer. Lite falsk.”
”Ursäkta?!” Jag tog en klev ifrån honom.
”Du kanske inte kommer ihåg. Först Julian incidensen och nu det här. Kan jag verkligen lita på dig?”
”Har jag gjort något fel? Eller är det bara du som drar för tidiga slutsatser? Det har du inte tänk på va?”
Justin bet ihop käkbenen och stirrade på mig innan han vände klacken och lämnade mig ensam kvar på hotellet. Jag gick tillbaka och lade mig på sängen. Tårarna som jag hade hållit tillbaka förut sprutade ut nu. Alla blandade känslor kom ut samtidigt. Tårarna rullade ner efter varandra längs mina kinder och de ville inte sluta. Är det normalt att man bråkar såhär? Kommer vi lösa det? Jag orkar inte förlora ännu en fantastisk människa, inte så länge jag lever.
Det bankade på dörren. Jag for upp men tvekade första att öppna. Jag greppade tag i handtaget och vred om det sakta. Utanför stod ingen mindre än Kenny.
Han hade ett stort leende på läpparna med ändra snabbt min när han såg mig, ”Alyssa, vad är hänt?”
Jag öppnade dörren helt och lät honom komma in.
”Justin och jag bråkade.”
Han lade sin hand på mig axel och strök den försiktigt.
Vi gick till soffan så att vi kunde sitta ner när jag skulle berätta.
”Jag var på en club med Fredo och då bjöd han mig på dricka och då ringde Justin. Han förstod att jag hade druckit och kom för att hämta mig. Jag minns inte så mycket men när han kom så dansade jag tydligen lite för intimt med en annan kille. Men jag slutade dansa med honom direkt när Justin kom.” Jag svalde inte jag fortsatte.
”Sedan blev inte bättre när vi kom ut då de var flera paparazzis som gjorde oss blinda med deras kameror. Och en sak jag inte förstår, ni vi kom ut där höll Justin mig som om inget var fel och sedan nu var jag tydligen precis som alla andra och var falskt.”
Tårarna började strömma nerför mina kinder ingen.
Jag sniffade, ”Vet du vad jag har gjort för fel?”
Kenny skakade på huvudet, ”En sak man måste lära sig om Justin är att han blir väldigt lätt arg, men han förlåter ganska snabbt också.”
Jag suckade. Torkade mig under ögonen.
Kenny gick runt i rummet och försökte ring Justin. Ingen av oss hade någon aning om vart han skulle kunna tagit vägen. Just nu skulle jag bara vilja vara i mammas och pappas famn och umgås med alla andra. Men jag vart på andra sidan jordklotet med Kenny och Justin som troligtvis hatar mig just nu.
vi hade fortfarande två dagar kvar här i Frankrike som jag just nu inte har någon aning om vad som kommer händer.
”Jag får inte tag i honom.” sa Kenny. Jag kollade upp mot honom och mötte hans blick.
”Jag vill åka hem.”