THE MOVE FOR A NEW LIFE - KAPITEL 92
Alyssa skrattade, kysste mig snabbt innan hon puttade bort mig så jag hamnade på rygg bredvid henne. Hon reste sig upp och gick bort mot henne iväg kastade byxor och tog fram sin mobil. Hennes ansikts uttryck ändras direkt när hon läste det. Jag kollade på henne, "Vem är det ifrån?"
"Pappa." sa hon. Hennes blick var som fast på displayen. "Vad skrev han då?"
Hon kollade upp och hennes blick hamnade på mig, "Jag måste hem."
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
"Nu?" Jag rynkade på ögonbrynnnen och kollade förvånat på henne.
"Ja, förlåt." Hon lade ner mobilen i fickan igen och kollade på mig som låg i sängen chockad.
"Okej, men vad är det som pågår?" frågade jag.
Hon ryckte på axlar och började bana sin väg mot mig. "Jag vet inte. Men innan jag gick hit så ville han prata med mig också, men sa sedan att vi kunde ta det senare. Men eftersom han nu skickar ett sms och frågar om jag kan komma hem, så antar jag att det är något allvarligt."
Jag nickade, "Okej, men gå hem och prata så hörs vi sen?"
Hon nickade och böjde sig ner mot mig för att kyssa mig snabbt.
Jag blickade snabbt på klockan som visade sig vara halv 10 på kvällen.
"Vänta, jag kan skjussa dig." Jag reste mig från sängen och greppade tag om T-shirten för att sedan dra den över huvudet. "Visst. Då får jag reda på vad som försi går där hemma..."
Vi lämnade mitt rum och gick förbi vardagsrummet.
"Jag skjussar bara hem Alyssa sen kommer jag igen." Mamma, mormor och morfar vände snabbt deras huvud mot mig.
"Men hon kan sova här om hon vill?" frågade mormor. Båda mamma och morfar nickade.
"Det skulle jag jättegärna göra, men jag måste åka hem. Pappa hade något på hjärtat."
Alyssa kom upp bredvid mig. Jag kollade ner på henne och lade armen om hennes axlar och drog henne intill mig.
"Jaha, men vi syns någon gång." mummlade mamma.
"Ja, det gör vi. Godnatt." sa Alyssa. "Godnatt." svarade de alla i kör.
Vi vände oss om och började gå mot hallen för att sätta på oss skorna.
"Jag är nervös. Tänk om det är något jätteallvarligt? Tänk om han är sjuk?"
Hennes tänkar välde ut ur hennes mun när vi var påväg mot bilen.
"Nejdå, du ska se att det kommer bli bra. Han kanskke vill överraska med en semester?"
Jag kunde se in i hennes ögon hur orolig hon var. Hon gillade verkligen inte detta, inte jag heller för den delen. Jag hade på kän att det var något allvarligt, för jag menar, vem hade annars bett sin dotter komma hem klockan halv 10 på kvällen? Men just nu ville jag inte säga det till Alyssa då jag antagligen skulle få hennes hjärna att började tänka ännu mer, om det nu gick...
Vi hoppade in i bilen, stoppade ner nyckel, vred om för att sedan ge gas och vi drev sakta iväg.
"Ringa mig sen, lova." Jag stannade bilen utanför hennes hus och kollade på henne.
Hon vände huvvudet mot mig och mötte min blick, "Lovar."
Vi förde våra huvuden närmare för att sedan pressa våra läppar mot varandra.
ALYSSA'S PERSPEKTIV:
"Hejdå." Jag öppnade dörren för att sedan kliva ur. Jag börjde gå uppför uppfarten och jag blev mer nervös för varje steg. Jag vände mig om och såg att Justin fortfarandra stod kvar, såjag vinkade och han vinkade tillbaka med en slängkyss. Jag besvarade den glatt innan jag var framme vid dörren och öppnade den snabbt.
"Hallå?" ropade jag när dörren stänges.
"Alyssa, vi är i köket."
Med snabbt steg gick jag mot köket och möttes utav mamma och pappa som satt runt köksbordet och såg allmänt oroliga ut. "What's up?" frågade jag och satte mig ner bredvid pappa.
"Det har hänt en grej, eller hänt och hänt skulle inte vara rätt ordet."
"Pappa, säg nu." Jag log ett fejkat leende och kollade på honom.
"Okej, det är såhär..."
*
Jag skakade på huvudet, "Nej... Vi kan inte!"
"Vi har gjort allt Alyssa, men vi måste. Vi kan inte ändra på det här."
Flera tårar störmmade nu nerför kinderna och allt jag kunde tänka på var Justin.
Fort hoppade jag av stolen och började springa ut ur huset. "Alyssa!" hörde jag hur de ropade efter mig. Men jag brydde mig inte ett dugg.
Mina fötter gjort ont av allt springa men jag var tvungen att prata med Justin, så jag sprang så fort jag kunde. Det kändes som om mitt huvud skulle explodera utan mina tankar medan tårarna fortfarandra trömmade ner. Efter några minuter springandes, fast det kändes som timmar, var jag äntligen framme vid Justin's hus. Även fast jag säkert såg ut som en tomat i ansiket så brydde jag mig inte. Med så hårda slag jag orkade knackade jag på dörren. Jag kände hur jag nu skakade och bet på naglarna. Dörren låstes upp och öppnas utan Justin som hade ett stort leende på läpparna, men han ändrade snabbt ansiktsuttryck när han fick syn på mig. "Alyssa." Han klev fort ut och drog in mig i hans famn och kramade om mig. Jag lutade mitt huvud på hans bröstkorg och lade mina armar runt hans midja.
Han placerade sina händer om mina kinder och vinklade upp mitt huvud så jag nu kollade in i hans ögon. "Vad har hänt?"
Han tog bort håret från min ansikte och torkade bort de tårar som fanns på mina kidner.
"V-vi... ska." stamade jag fram. Han väntade på fortsättningen.
"Berätta för mig." Sa han och kollade på mig innan jag bröt i hopp igen. Justin tog ett hårt tag om mig och pussade mig på kinden. Nu grät jag väldigt mycket och jag kunde inte få tårara att sluta. De bara rann. Jag huttrade till och efter några minuter så kände jag hur pulsen började gå ner i varv och jag blev lite lugn. Återigen fattade han mitt huvud i sina händer, men denna gång böjde han sig framåt och kysste mig. Länge.
"Så, berätta för mig nu."
"Vi ska..." Jag svalade och kollade snabbt ner i marken för att sedan möta hans blick igen,
"...flytta Justin."
Han kollade på mig och skakade på huvudet, "Nej." Jag såg hur tårarna började täcka hans näthinna. Jag tog ett djup andetag innan jag fortsatte berätta:
"Vi ska flytta tillbaka till Spanien."
Ahh, hon ska flytta tillbaka till Spanien!! :( Hade ni trott det?
Nu vill jag VERKLIGEN veta vad ni tycker om det! Åsikter / Tankar.
Tror ni hon flyttar?
Take care.
xoxp - Mel
OOHNOOO haha meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer :(
Åh. :(
Grymt bra!
Jag svär jag grät som en liten bebis när jag läste det sista. Åhh, kan dom inte flytta ihop eller något så löser det sig. Alyssa kanske kan bo hos Justins mormor och morfar??
NOOOOO!
Omg hon kan inte flytta! Inte när hon och Justin har blivit så nära! Om hon flyttar de kommer förändra hela deras förhållande.. Kan inte Justin & Alyssa flytta ihop eller något :(
Neej hon får inte flytta!!!! Hoppas dom stannar kvar och inte flyttar igen. Hoppas du skriver snart vill veta vad dom kommer göra åt det.
Neeeeeeeeeeeej hon kan inte lämna justin!!
ooh herregud, håller med tjejerna kan dem inte flytta ihop, fast vill ha lite drama i mellan roligt med lite drama hahaha, men bra kapitel :D <3
MEER !!
När kommer nästa kapitel ?
Och jag förstår dig om du vill att folk ska kommentera jag hoppas nu att alla läsare kommenterar tar bara 5 sekunder.
BRA SKRIVET FÖRESTEN :D <3
Jag förstår att du inte lägger upp om vi läsare inte ger dig respons, men en sak jag inte fattar är varför det är så svårt för alla som läser att skriva en liten kommentar bara. Jag älskar den här novellen, det gör jag och det är jag säker på att många av er andra gör det också. Ni skulle bli väldigt ledsna om det inte kommer ett till kapitel eller hur? Och anledningen är något som bara vi läsare kan påverka och som dessutom inte är så mycket begärt. Jag har läst många bra jb-fanfics och de flesta av dom får flera hundra kommentarer, den här är bättre än så många av dom.
Så varför är alla läsare så sega här?
No offense, men att kommentera är inte som att lära sig kinesiska precis.
Tack för mig och tack till författaren/författarna för en otroligt bra novell<3
Bra att veta att du skriver bara för att du vill ha kommentarer. Är du ett bekräftelsebarn, eller?
Men snälla Alicitin, du kanske ska pröva att sätta dig i hennes situation. Du skriver en novell, du postar kapitlen på en blogg och du har flera unika läsare varje dag. Men sen kommer frågan "varför kommenterar ingen av dom?", anledningen till varför du lägger upp kapitlen på internet är ju för att du vill ha respons på det du gör så att du kan utvecklas i ditt skrivande. Och om ingen kommenterar, vad är då din anledning att fortsätta dela med dig av ditt arbete? INGEN.
För du vill ju inte att något du har lagt ner mycket tid på ska ligga ute på nätet om du tror att ingen gillar det. Så tänk om tänk rätt.
För att skriva att hon är ett "bekräftelsebarn" hjälper henne inte på något sätt, det trycker bara ner henne och du vill väl inte att någon ska må dåligt på grund av något du sagt?
Du skriver verkligen sjukt bra. Och en person som skriver så bra som dig förtjänar mycket med kommentarer för jag vet hur svårt det är att driva en novell blogg. Och dina kapitel blir bättre och bättre för varje gång du laddar upp ett inlägg, så egentligen ska vi tacka dig för att du skriver så bra och gör så att vi har nånting att läsa när vi har tråkigt eller om man är en unik läsare så kolla man in i denna blogg mer än 2-3 gånger per dag för att kolla om du har laddat upp ett nytt kapitel. Ha det bäst och bry dig inte om vad alla andra säger om att du bara vill ha kommentarer för som jag skrev tidigare, du förtjänar de kommentarerna du får.
Jag verkligen älskar din novell! Den är seriöst den bästa jag läst! Jag har svårt att fastna för noveller men redan efter det första kapitlet var jag helt fast. Du är så sjukt duktig på att skriva och novellen är grym! Om jag ska vara ärlig hittade jag den igår och läste igenom alla kapitel på The move for a new life hehe. Jag kunde inte liksom inte släppa blicken från skärmen på hela kvällen förutom när jag sprang på toa haha. Men tack så mycket för en sjukt bra novellblogg!!!
Jag gjorde din dag? Du gjorde seriöst min. Att veta att jag fått någon att le bara för en liten kommentar. Du ska veta att jag ler varje gång läser ditt svar på min kommentar och tänker bara att något så gulligt har jag inte hört från någon på evigheter.
Och tacka inte mig, precis som någon sa i en kommentar här ovanför så är det vi som läser som ska tacka dig!! Inte nog med att du gör ett fantastiskt arbete med den här berättelsen, du tar dig dessutom tid att svara på våra kommentarer.
Ville bara skriva ett svar till ditt svar, so here it is:)♥
Hej jag skulle jättegärna vilja läsa din blogg, jag vet att den nt direkt är ny men ändå, den verkar vara ggrryymm så jag undrar bara om du kan skicka en länk elr visa hur jag kommer till kapitel 1, för jag vet inte hur jag ska göra för att det kommer inte upp "tidigare inlägg" om man säger så...
