biebzdream

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
Allt var fixat. Chaz och Ryan hade lovat att ta hit Alyssa i tid. Scooter och resten av crewet var här, inklusive min mamma. Hon brukar inte ha tid, men hon hade lovat att komma den här gången eftersom det var speciellt.
En gratis konsert. Det var det jag hade fixat fram. Allt var gratis och den anhölls i México City. Det var därför vi hade gått till stranden så Alyssa inte skulle få reda på något eller få se de stora ställningarna som ställdes upp.
Hotellet som stod precis bredvid hade blivit som en plats för oss i crewet där alla våra saker fanns och omklädningsrum – där jag nu befann mig.
”Justin, är du klar?” Scooter stack in huvudet genom dörren och kollade på mig. Jag rättade till micken och kollade på honom, ”Ge mig fem minuter.”
Han nickade innan han stängde dörren och lät mig vara ensam. Jag ville alltid vara ensam innan det var showtime. Det var då jag fick gå in i mig själv och börja fokusera.
Jag kollade på mig själv genom spegel och tog några djupa andetag. De pirrade till i magen av nervositet, och jag är aldrig nervös inför konserter längre – men denna var speciell.
Hela konserten var tillägnad till Alyssa. Man kan säga att det var ett slags ”farväl” konsert från mig och fansen till henne. Jag ville att mina fans skulle få chansen att säga hejdå.
”Justin!” Scooters röst gjorde så jag drogs ifrån mina tankar och jag vände mig mot honom.
”Vad?” Scooter var så exalterad över något så han knappt kunde stå still.
”Du har just nu 300 tusen fans som står och väntar på dig där ute.”
Min haka föll, ”Vänta, vad sa du?”
”300 TUSEN!” skrek han. ”Förstår du hur många det där Justin?”
Scooter skrattade och kollade på mig. Han kramade om mig när jag stod stilla i chock.
”Justin, kom igen nu! Det är dags.”
”Har Alyssa kommit?”
Scooter skakade på huvudet, ”De är på väg. Kommer om fem minuter tror jag.”
”Jag vill träffa henne först.” Han kollade på mig och nickade. Han förstod hur mycket den här konserten verkligen betydde för mig och hur mycket hon betyder för mig.

ALYSSA’S PERSPEKTIV:
”Kan någon berätta för mig vart vi är på väg och var är Justin?”
Chaz och Ryan hade bara dragit med mig och Kendall ner till staden där de hade satt en ögonbindel och hörlurar med musik i. Så jag antog att någonting var på gång.
”Seriöst, detta är inte kul. Säg bara vart vi är på väg.” Visst var det kul att de hade någon överraskning, men att verkligen inte veta var man är och inte höra någonting är inte kul.
Ingenting hände så jag antog att de inte brydde sig.

Efter några minuter tog någon av mig ögonbindel och tog ur hörlurarna. Vi befann oss inne på ett hotell och jag kollade mig runt.
”Vad gör vi här?” frågade jag och kollade på de andra med nyfikna ögon.
”Du får se!” Precis när de sagt det kände jag hur någon kom upp bakifrån och placerade sina händer runt min midja. Jag vänta mig om fort och fick syns på Justin. Ett leende klarnade snabbt upp i mitt ansikte och jag slängde mig runt hans nacke, samtidigt som han pussade mig på kinden.

”Var har du varit?” frågade jag när vi släppte taget om varandra. Eller inte helt då vi höll varandra i händerna.
”Kom, jag ska visa dig en sak.” Justin drog med mig ut ur hotellet med de andra tätt bakom oss.
”Vad har du nu hittat på?” frågade jag. Justin skrattade till.
”Det ska du få se.”
Ju längre bort vi kom desto högre skrikljud hördes. Jag vart ganska nyfiken på vad som höll på där borta eftersom att alla skrek.
”Undra vad de skriker om?” sa jag till Justin.
Han kollade på mig med en annorlunda blick, ”Det får vi väl se."

Han betedde sig lite annorlunda, måste jag säga. Som att han vore nervös, men Justin är aldrig nervös över saker längre.
”Men vart ska vi, snälla säg.” Leendet på läpparna blev större och större.
”Du får se, vänta bara.”


”Är vi på en konsert?!” Vi hade kommit fram till en stor scen med flera tusentals människor framför, men eftersom vi var med Justin stod vi placerade vid sidan av scenen och skulle därför se jättebra. Men vem som skulle ha konserten hade jag ingen aning om. Det var inga planscher eller något liknande upphängt som det brukar vara.
”Vem har konserten?” frågade jag.
”Det får du se snart. Men jag ska bara på toa.” sa Justin och kollade ner på mig. Jag hann nicka innan Justin lutade sig enda ner och pressade sina läppar mot min mun. Hans hand lade han på min midja och drog mig närmade honom.
Jag skrattade till och drog mig ifrån honom, ”Du ska bara på toa. Vi ses snart.”
Justin svarade inte utan kollade bara på mig och log, sedan nickade han och for iväg.
Jag stod och kollade ut på alla människor i publiken och såg hur trångt det var. Om jag skulle vara där skulle jag få panik på grund av klaustrofobin som jag hade.
Min tankar ändrades sedan tillbaka till funderingen om vem som skulle ha konsert. Jag menar, jag har ju varit här i México ett tag nu och har jag missat att någon artist skulle komma hit. Var det någon Justin kände?
Jag kollade sedan upp på scenen där några arbetare fortfarande höll på att fixa det sista. Det hade blivit lite mörkare på himlen och lampor lyste upp den stora scenen. På scenen fick jag syn på Justin Dj, Tay James. Vad gör han här?
Fort vände jag mig mot de andra, ”Är inte det där Justins Dj?” De alla kollade ut mot scenen.
”Jo.” svarade Ryan.
”Men vad gör han här?”
”Han kanske är DJ för fler artister, vad vet jag.” mumlade Ryan.
Jag vände mig sedan igen och kollade på scenen. Tay James hade börjat spela lite musik för att hålla publiken igång. Redan efter två låtar stängdes musiken av och scenen släktes ner.
Rök började fyllas på scenen och snart kunde man inte se någonting.
”Vart är Justin? Nu missar han ju det här!” sa jag. Chaz petade mig på axel och pekade ut mot scenen. ”Det tror jag inte.”
Mitt på scenen kunde man se hur en skepnad av en människa lyftas från marken och skuts upp på scenen. Skriken blev högre och starkare för varje sekund. Ett intro hade börjat spelas och det var då jag förstod det. Jag satte händerna för in mun då min haka föll ner till marken. Mina ögon ploppade nästa ut med tanke på hur stora det var.
Det var Justin. Justin skulle ha konserten.
Röken försvann och man kunde nu se hela han. Han kollade ut mot publiken och log. Han vände sig sedan mot mig och log stort, innan han började sjunga.
Att detta var överraskningen kunde jag aldrig trott. Hur länge har han gott och fixat det här? Hade han redan planerat detta innan jag sa att jag ville se honom uppträda en gång till innan jag åkte?

Justin hade kört några låtar från hans gamla album och han såg så lycklig ut. Han hoppade runt och dansade så mycket så han såg alldeles svettig ut.
”Tack för att ni är så underbara fans och tack för att ni kom hit på sån kort tid. Jag har hört att det är 300 tusen av er här idag.” sa Justin.
Vänta.
Sa han 300 tusen?!
”Och som ni alla vet så är denna konsert väldigt speciell för mig då en person som jag bryr mig väldigt mycket om ska flytta.” Jag kände hur någon strök sin hand på min rygg, men jag kunde inte slita blicken från Justin. Jag hörde hur någon i publiken skrek ”Alyssa.” och Justin skrattade till.
”Så, Alyssa.” Han vände hela kroppen mot mig och sträckte upp armen. ”Kan du komma ut.”
Skriken blev ännu högre och fansen började hoppa. Jag mötte Justin’s blick igen och tog sedan några kliv tills jag hamnade ute på scenen. Jag blev nästan bländad av det starka ljuset. Mitt leende på läpparna just nu var så stort så jag nästan fick ont.
När jag kom fram till Justin tog han tog om mig och omfamnade mig i en stora, varm kram.

Han tog sedan tag om båda min händer och ställde sig framför mig.
”Alyssa, jag ville bara berätta för dig att den här konserten är tillägnad till dig och alla som är här är här för dig skull. De ville säga hejdå till dig lika mycket som jag ville.” Jag kollade ut mot fansen och log stort samtidigt som jag nickade.
”Och eftersom du ändå är här ute så tänkte jag köra en låt tillägnad till dig.”
Justin drog med mig längre in på scenen där en stol var placerad. Dan kom ut och satte sig på stolen bredvid. Jag log mot Dan, likaså han mot mig.
Justin hoppade upp på stolen och drog med sig med så jag hamnade i hans knä. Han lade armarna om mig och lutade sitt huvud mot min axel.
”Så, den här låten är för dig Alyssa.” sa han och pussade mig lätt på kinden innan Dan började spela på sin gitarr. På något konstigt sätt kändes det som att det just nu bara var jag och Justin, som att vi två var de enda som existerade i detta utrymme. Men så fel jag hade. Just nu var 300 tusen ögon riktade mot oss medan vi satt där med blickarna fast i varandras ögon. Med mina armar slingrade runt hans nacke lutade jag mig mot honom.
Han öppnade munnen och hans änglaröst hördes.


(Lyssna på detta medan du läser nedanstående)

They say that hate has been sent
So let loose the talk of love
Before they outlaw the kiss
Baby, give me one last hug

Never Let You Go.
En av min absoluta favorit låt av Justin. Och att han nu dessutom sjöng den till mig framför alla hans fans var stort. Otroligt stort.
Mitt hjärta bultade till ett extra slag och jag kunde inte sluta lee samtidigt som jag njöt av sången. I refrängerna sjöng alla fans med och det var så mäktigt så jag inte ens kunde beskriva känslan. Justin reste sig upp och tog tag i min hand. Vi båda gick ut till den ”förlängde scenen” som gick längre ut till publiken. Ungefär som en förlängd arm.
Justin fortsatte sjunga och kollade på mig. När vi nådda slutet av scenen ställde sig Justin intill mig framifrån. Han flätade samman våra fingrar och han lutade sin panna mot min. Jag kunde inte undan gå att börja skratta. Han hade verkligen struntat i alla konsekvenser som kunde ske utan det här, att han tagit upp mig på scenen såhär. Vilket jag tycker är starkt av honom. Om man är kär ska man visa det, inte behöva hålla det hemligt.
Justin och fansen, jag det sjöng med honom, fortsatte låten tills den nådde sitt slut. Applåder och skrik fyllde våra öron och jag kollad återigen ut över folkhavet som var framför mina ögon. Denna gång lade jag märkte till flera skyltar som bar mitt namn på.
”Alyssa <3” ”Bye, Alyssa Jenner. We Will Miss You.” ”Alyssa, Beliebers love you.” var bara några av de få skyltar jag såg av. Jag kände hur jag började bli känslosam av att kolla på alla, så jag vände min blick mot Justin istället som nu stod och höll om mig bakifrån och gjorde precis som jag – läste skyltar.
”Wow, ni är fantastiska.” hörde jag Justin säga.
Skrik hördes igen.
”Skulle jag kunna få en mikrofon. Jag vill säga en sak.” frågade jag och kollade på Justin.
Justin nickade och i nästa sekund kom Scrappy ut med en mikrofon.
Jag höjde handen med miken i och började prata.
”Hej. Som jag antar att ni nu har förstått så är det jag som är Alyssa. Först och främst vill jag bara tacka alla ni som kommit hit, det betyder verkligen mycket. Och för det andra så måste jag säga att ni alla är fantastiska, varenda en av er. Om 48 timmar ser mitt liv helt annorlunda ut än vad det gör idag. Jag måste lämna mina vänner bakom mig, mitt hus, mitt liv som jag byggt upp i Kanada och mest av allt måste jag lämna Justin. Och det skär i hjärtat varje gång jag tänker på det. Han är en sådan fantastisk person, även då vi hade våra stunder då jag bara ville slå dig.” Alla började skratta, inklusive Justin.
Jag tog ett djupt andetag och kollade ut i publiken igen. Jag kände hur tårar började bildas i mina ögon. ”1 år. Det är så lång tid som vi kommer få vara ifrån varandra. Det kanske inte låter så länge, men att vara ifrån någon som man verkligen älskar känns det som föralltid. Jag vet också att många inte gillar mig på grund av att jag har ett förhållande med Justin och det känns som at jag tar honom från er. Men jag lovar, någon kommer aldrig kunna ta ifrån Justin från er. Ingen. Ni har en sådan stark relation med varandra så ni kommer aldrig att försvinna. Och Justin för mig är ingen annan än Justin. Inte popstjärnan Justin Bieber.”
Jag vände mig mot Justin, ”Utan bara min Justin.”
Jag tog bort mikrofonen från munnen för att visa att jag hade pratat färdigt. Jag kunde se att Justin’s ögon glänste lite. Han gick mot mig innan han kramade om mig. Hårt.

Precis när vi var på väg att gå hörde vi hur någon från publiken ropade:
”Kyss henne!”
Vi båda kollade upp och kollade ut mot fansen som nu hade tagit upp meningen och ropade den i kör. Justin och jag kollade på varandra innan vi började skratta.
”Du hör vad de säger.” viskade han i mitt höra. Jag nickade.
Justin placerade sin hand vid min kind och strök försiktigt sin tumme över min kind. Vi båda slickade oss om läpparna innan vi båda skata lutade oss framåt innan vi pressade våra läppar samman.

Ett jubel stegrade och jag kunde inte undgå att lee. Vi särade på varandra och kollade upp mot storbildsskärmen som nu återvisade våran kyss. Jag fnissade till och kollade återigen ut mot fansen, men vart chockad. Istället för att se massa huvuden och planscher så såg jag 300 tusen händer som var formade som hjärtan.

Åh, ni förstår inte hur länge jag har jobbat med detta kapitel. Jag visste inte hur jag skulle formulera mig på ett sådant bra sätt så att ni skulle förstå. Men hoppas att ni tycket om det. Vart mer ön 4 a4 så detta blev ett väldigt långt kapitel.
Säg mig nu vad ni tyckte om kapitel. Hur skulle ni reagerat om Ni var i Alyssa's position? :)
Kommentera!