biebzdream

Allt var klart inför ikväll. Megan hade lyckats lura med sig Alyssa. Jag höll just nu att ta på mig de vita klädernasom jag alltid hade haft i öpppningsnummret. Konsert efter konsert hade sprungit förbi och ikväll var det ännu enkonsert. Men imorgon kväll var jag ledig och då blev det perfekt att spendera tid med Alyssa.

"10 minuter kvar." hördes Ryan Good's röst utanför mitt omklädnings rum. Jag stod framför spegeln och gjordenågra dansrörelser. Alla påstod att när jag dansade framför spegeln så var jag nervös, men var jag verkligen det?Idag passade inte det ordet in på mig. Jag var mest exalterad över att jag snart kommer får hålla om min flickvän.

Jag drog på mig solglasögonen och kollade mig en sista gång i spegeln innan jag öppnade dörren och gick motscenen. Innan varje gång samlas alla i mitt crew inklusive två utlottade fans och ber till Gud. Vi stod i en ring ochhöll händerna. Alla böjde ner sina huvuden och mamma började prata:

"Vi tackar dig för att du har tagit oss hit och att Justin får uppleva allt det här.."

Mamma fortsatte att prata och när hon var klar så avgav alla ett hederligt, "Amen."

Klockan var några minuter över sju och jag stod bakom scenen och väntade på att Tay James skulle bli klar.

"Hej." mamma kom upp bakom mig och kramade om mig.

"Hej."

"Snart får du träffa henne." fortsatte mamma. Mina mungipor började åka uppåt och ett leende syndes i mittansikte, "jag har längtat efter den här dagen i veckor."

"Jag förstår. Men gör en bra konsert så får ni spendera tid tillsammans ensamma ikväll."

Precis när mamma hade sagt sitt sista ord kom Scrappy och vinkade in mig. Mamma släppte taget om mig ochjoggade dit. Jag hukade mig och gick under scenen till den stora silverkulan jag alltid anlände i på scenen när helakonserten började. Hela arenan ekade av skrik och nedräkningen hade börjat. Rök började kom ut på scenen ochskriken blev ännu högre. "5..4..3..2..1" skrek publiken och jag började sakta åka uppåt mot scenen. Jag kom upppå scenen och röken började försvinna. Jag såg ut över publiken och introt till Love Me spelades ur högtalarna.Showtime.

Klockan var 10 över sju och vi satt nu i taxin. Jag kollade ut genom fönstret och granskade hur många bilar detegentligen finns. "Åh, nej." sa mamma och jag kollade på henne. Hennes blick var fast rakt framåt. Jag följdehennes blick och kollade framåt. Bilkö.

Våran chafför vände sig mot oss, "jag är ledsen. Men vi kan bli fast här ett tag."

Mamma suckade högt och jag tog upp min mobil. Jag började knappa in ett meddelande till Justin.

"Hej. Jag vet inte vart du är eller vad du gör just nu. Men jag sitter fast i en bilkö och tänker på dig. Bara en veckakvar. Jag älskar dig."

"Vem sms:ar du med?" frågade mamma. Jag låste mobilen och kollade mot henne.

"Jag skickade ett sms till Justin."

"Va, varför då? Han har ju en konsert nu?"

"Va, nu? Hur vet du det?

Mammas min ändrades snabbt, "Eller.. jag vet ju självklart inte.."

Jag kollade på mamma med en konstig blick och sedan låst jag upp min mobil igen och bestämde mig för att smsaKendall och se vad hon gör.

"Ken, vad gör du?"

"Var är Chaz då? Jag sitter fast i en bilkö påväg till Los Angeles.."

"Stackare."

Efter att ha suttit i bilkön en timme - notera, en timme. - började mamma få spader.

"Varför rör vi oss inte?" sa hon och böjde sig framåt.

"Jag vet inte. Det kan har skett en olycka som gör att trafiken står stilla."

Mamma suckade återigen högt och hon började sig bakåt igen.

"Nu!" sa chaffören och skrattade av lycka. Mamma satte ihop sina händer och blundade,

"Tack gud."

Jag kollade på henne, "vad är det med dig idag? Vi har ju inte precis någon tid att passa.."

"Nej, men du ska se att du inte heller skulle vilja sitta i den här bilkön egentligen."

"Jag har fått en vägbeskrivning som du kan kolla på." mamma räckte fram sin mobil.

Nu började jag bli orolig. Hon sa ju att vi bara skulle gå i affärer och äta. Och nu hade hon fått en vägbeskrivningtill ett ställe. Vart skulle vi egentligen?

Chaffören följde mammas beskrivning och vi körde in på smala vägar tills vi kom fram till en stort hus. Kan möjligtvis vara en Arena. Jag klev ut ur bilen och mamma inpekterade min hela tiden.

"Vart är vi?" frågade jag. Mamma sa ingenting utan kom ut bredvid mig och lade sin hand på min axel. "Öppnadörren och kolla."

Vi gick fram till dörren, som föröverigt såg ut som en nödutgång. Mamma knackade på och en stor mammaöppnade. "Megan och Alyssa." sa mamma och mannen ändrade snabbt min från uttråkad till en 'aha' blick."Välkomna." sa han och öppnade upp dörren ännu mer än innan. Musik hördes och tjejskrik.

"Mamma, vart är vi." Mamma svarade inte utan kollade bara på mig. Vi kom bakom någon scen och vi gick runtden. Vi kom ut i själva arenen och jag möttes av minst 20.000 skrikandes tjejer som stod och grät. Konfettiramlade nerför taket. En röst började prata. En röst jag mycket väl kände igen.

"Här." sa mamma och kollade på mig. Jag vände mig om och där, precis 20 meter stod han. Han dansadetillsammans med alla i hans crew på scenen. Jag sken upp i ett leende och kollade bakåt där mamma också stodmed ett leende på läpparna. Jag vände mig och och hoppade på mamma och gav en stor kram.

"Tack, tack, tack. Jag älskar dig."

"Tack inte mig, utan Justin."

Sista ombytet innan konserten var klar. Bara en låt kvar och det var Baby. Ryan hjälpte mig att ta på mig de sistakläderna. Ingen hade sett Alyssa eller Megan, så jag började bli orolig. Tänk om någonting hade hänt.

"Justin. Du måste ut nu."

Jag drog på mig tröjan samtidigt som jag sprang mot scenen. Mamma höll ut mina svarta ekps som jag snabbttog tag i och satte fast den på huvudet. Jag greppade tag om micen och gick ut på scenen.

"Har ni en bra kväll?" Publiken började skrika ovh jag skrattade lite tyst, "bra."

"För det var allt för mig denna kväll. Tack." jag gjorde peace märket i luften och sedan lämnade jag och minadansare scenen, på skoj. Varenda konsert gjorde vi såhär. Lurade fansen.

Efter mycket skrik så gick vi alla ut igen.

"Vill ni ha en till låt?" frågade jag. Skriken höjdes i arenan.

"Grabbar de vill ha en till låt, men vi har väl ingen annan?" Mina dansare skackade på huvudet.

"Vilket vill ni höra?"

"Baby." skrek de tillbaka.

"Somebody To love?" Jag började nynna på den och de skrek återigen 'Baby'

Efter mycket skrik och jag låtsas ta fel låt gav vi upp.

"Vill ni höra Baby?" Om man inte hade haft öronproppar nu skulle man troligen vara döv. Skrik fyllde hela arenan,"Who wants to be my baby?" ropade jag ut i mikrofonen och introt till baby började spelas. Jag började tänka påAlyssa. Min plan hade gått i krass. Jag kommer inte få träffa henne. Jag ställde mig i min position och börjadedansa.

Hela publiken hoppade och sjöng till låten. Konfetti ramlade nerfrån taket och hela crewet kom ut på scen ochdansade tillsammas med mig. Låten tog slut och jag kollade ut en sista gång ut över publiken. Jag vinkade ochpekade på folk. "Jag ser er alla."

När låten tog slut slutade alla hoppa och jag började prata:

"Tack så mycket för er ikväll. Jag älskar er."

Jag vinkade en sista gång innan jag vände mig om och började gå av scenen. När jag kom bakom scenen mötesjag av mamma.

"Har du sett Alyssa?" frågade jag direkt.

"Nej, jag är ledsen gubben."

Jag svarade inte utan bara gick bort. Jag började gå mot mitt rum. Jag var arg, inte på någon, utan på att jagaldrig lyckas med mina planer.

Precis när jag skulle öppna dörren till mitt rum hörde jag mamma's röst. "Justin!"

Jag kollade på henne och såg att hon hade någon bredvid sig. Megan.

Jag sprang snabbt dit och ställde mig framför dem. "Vart är Alyssa?"

"Jag trodde hon var med dig? Hon sprang efter dig."

Jag svarade inte utan började genast springa och leta efter henne.

Justin tackade sina fans och började lämna scenen. Jag kollade på mamma och sedan började jag springa. Massafolk var bakom scenen och jag är kort, vilket resulterar till att jag inte såg så mycket. Jag höll ett fast tag i minväska som hängde över min axel. Jag försökte se om jag såg Justin, vilket jag inte gjorde. Jag fortsatte springaoch springa men sakta in lite. Jag stannade och insåg att jag verkligen inte hade kommit rätt. Om det varnågonting jag verkligen skulle vilja kunna förbättra var det mitt lokalminne. Jag har alltid svårt att veta vart jagska. Även om jag hade varit där fem minuter innan. Jag fortsatte gå tills jag kom till en korridor. Jag gick in däroch det var trångt. Väggarna var bruna mörka och det var dörrar på sidorna. Jag fortsatte gå i korridoren till jagkom längst bort där det stod en grå dörr. Jag tryckte ner handtaget och det var.. låst. Jag suckade och tog uppmin mobil ut väskan. Jag letade upp mammas nummer när jag hör hur någon kommer närmare och närmare.Stegen lät högt och det gick fort framåt. Personen måste springa. Jag kollade längs korridoren och jag hörde hurpersonen var väldigt nära, men den hade stannat. Och precis då, såg jag honom.

"Justin!" skrek jag och lade snabbt ner mobilen i väskan. Justin reagerade och kollade åt mitt håll.

Ett leende spred sig snabbt i hans ansikte och han började springa mot mig. Jag närmar vi kom varandra saktaJustin in och sträckte ut armarna. Han böjde lite på knäna och när jag kom nära honom slingrades hans armarrunt min midja och han bar upp mig i luften. Han snurrade några varv och jag la mina armar runt hans nacke. Hansläppte ner mig så jag stod med mina fötter mot marken och han lade sig händer på mina kinder. Jag lade minahänder om hans nacke.

"Du är här." viskade han mot mina läppar.

"Jag är här." svarade jag och sedan böjde sig Justin framåt och våra läppar nuddade varandra. De hade funnitvarandra igen, precis som det ska vara.