biebzdream

Efter två timmars bil resande var vi äntligen tillbaka i Stratford. Klockan hade börjat närma sig 6 på kvällen ochsolen började sakta försvinna bakom träden. "Det är skönt att vara hemma igen." sa Justin och kollade snabbt påmig innan han kollade på vägen igen.

"Håller med." instände jag och fortsatte kolla upp genom bilfönstret.

"Men ska vi hem till dig först och lämna dina grejer?" frågade Justin. Jag nickade och kollade på honom.

"Okej, för mamma, mormor och morfar ville att vi skulle komma hem till dem senare."

"Jaha, okej. Men då lämnar vi bara mina väskor."

När Justin svängde upp på garage uppfarten och stängt av bilden öppnade jag direkt dörren och hämtade snabbtmina väskor.

"Här, ge mig väskorna." sa Justin och tog tag om mina väskor och slängde de över sin axel.

"Tack." sa jag med ett stort leende på läpparna. Justin och jag gick bredvid varandra mitt min ytterdörr.

"Hallå?" skrek jag när vi hade öppnat dörren och klivit in. "Hallå, här uppe!" hörde jag pappas röst svara.

"Vi är hemma nu." Jag hördes pappas fotsteg i trappen och han sken upp i ett leende när han fick se oss itrappen.

"Hej på er." sa han och kom fram till oss. Han öppnade sin famn och omfamnade mig. Jag kramade om honomtillbaka och sedan skackade han hand med Justin. "Har ni haft det bra?"

"Ja, jättebra faktiskt."

"Så bra."

"Men vi skulle bara lämna väskorna för vi ska hem till Justin."

"Jaha, låt inte mig störa. Iväg med er nu." sa pappa och skrattade lite innan han vände på klacken och gick in ivardagsrummet. Justin och jag gick tillsammans ut genom ytterdörren tillbaka till hans bil.

"Vad mörk det är?" jag kollade mot Justin's hus och sedan vandrade min blick mot Justin.

"Konstigt." svarade han och vi gick mot han dörr. Han låste upp dörren och sedan öppnade han den, "damernaförst." han sträckte ut sin arm för att visa vägen.

"Vilken gentlema-." sa jag och min min ändrade snabbt. Jag möttes av elvade ljus som lysste upp köket och ettbord som var dukat med mat. Jag stod med uppsträckta ögon och öppen mun.

"Justin.." Han kom upp bakom mig och kramade om mig.

"Gillar du det?" viskade han i mitt öra.

"Jag älskar det. Men hur?"

"Har man en snäll familj så fixar de allt."

Jag vände mig mot honom, "tack." jag pressade mina läppar hårt mot hans.

När vi särade på läpparna slickade sig Justin om läpparna och ett leende klarnade upp i hans leende.

"Hur ska ju kunna klara mig utan det där i veckor?"

"Hur ska jag klara mig utan dig?" sa jag. Han lade sina händer på min kinder och kysste mig igen.

"Det ser fantastiskt gott ut." sa jag när vi satt oss till bords och maten stod redo på bordet.

"Mormors mat är fantastisk." svarade Justin. Vi hade fått kött och potatis. Och till det någon tjock brunsås.

"På din tour. Är det många som kommer?" Justin började skratta, "du har ingen aning eller hur?"

"Hur ska jag veta?"

"Jo, det kommer många varje gång. Varenda show är slutsåld." Ännu en gång blev mina ögon stora somgolfbollar, "varje gång?"

"Varje gång." förtydlade Justin.

"Wow."

"Du vet inget om mig va?" frågade Justin.

"Jo då.."

"Haha, säg något." skrattade Justin.

"Du är 17 och bodde här i Stratford innan du flyttade till Atlanta för du blev signerad där."

"Hur blev jag signerad då?"

"Du.." jag funderade länge, "förlåt, jag känner mig hemsk. Jag kan ingeting om min pojkvänn."

"Vet du, det göra ingenting. Det var därför jag föll för dig."

"För att jag inte vet någonting om dig?"

"Precis. Du vet jag att du inte utnytjar mig."

"Jag skulle aldrig göra något sånt mot dig." sa jag och kollade honom djup in i ögonen.

Resten av kvällen bara myste vi, kollade film och bara pratade hur vi skulle hålla ihop under tiden. Och under tidenvi hade kollat film hade jag somnat i Justin's armar, precis som det ska vara. Förevigt.