biebzdream

Previous: Jag slängde mig i soffan och lade mobil på soffbordet. Jag låg och bara tänkte på den senaste tiden. Den tiden som har varit den roligaste tiden på alla mina 15 år. Jag tror aldrig jag har varit så glad som jag har varit, aldrig så lycklig.
Samtidigt som jag låg där kände jag hur började ta djupare andetag och ögon började bli tyngre och tyngre och jag förvann in i drömmarnas värld.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

Vad ska jag göra?
När jag var hemma hörde jag mormor hålla på ute i köket och TV var på högt ljud. När mormor fick syn på mig kom hon snabbt fram och kramade mig. "Hej min gosse. Hur mås det?", undrade hon. "Det är inte så bra faktiskt.", svarade jag och kramade henne tillbaka. Hon släppte taget om mig och placerade sina händer på mina kinder. "Vad har hänt?", frågade hon. Jag tog ett djupt andetag. "Inget speciellt." Mormor släppte sina händer från mina kinder och gick sedan tillbaka till köksbänken. "Om du vill lätt på hjärtat så finns vi här för dig Justin. Vi vet att du har en jobb tid just nu, så kom bara till oss.", jag log som svar och sedan gick jag direkt till mig rum och slängde igen dörren.

Jag låg och stirrade rakt upp i taket när det plötsligt knackade på min dörr. "Kom in." Dörren öppnades och jag såg mammas huvud sticka in. "Hur är det?", frågade hon och klev in. Hon stängde dörren efter sig och kom och satte sig på sängen. Jag, som låg ner, hasade upp mig så att jag satt med ryggen mot väggen. Jag sa ingenting. "Har det någonting med Alyssa att göra?", undrade mamma. Det kändes som om min mama kunde läsa mina tankar. "Mm.", gav jag ifrån mig med en svag ton. "Är ni osams?"
"Ja, eller jag vet inte. Jag tror hon är besviken."
"På vadå? Dig?"
"Jag tror det."
"Vad har du gjort?"
"Det är det jag inte vet. Jag tror hon är arg för att jag lät henne bli kär i mig."
"Varför ska hon bli arg på dig för det. Du är världens underbaraste kille."
"Hon kom på att jag inte bor här.."
"Justin. Du bor inte här, men det betyder inte att din kärlek inte kan bo här. Du kan inte bara ge upp. Berätta för henne hur du känner. Jag ser på dig hur mycket hon betyder för dig."
Jag kollade upp mot mamma. "Hon betyder mer än mycket."

ALYSSA'S PERSPEKITV:

*PLING PLONG*
Jag slog fort upp ögon och steg snabbt ur soffan. Jag öppnade dörren och utanför stod Kendall. Hon klev in med ett leende på läpparna och så nöjd ut. "Varför ser du så nöjd ut?", frågade jag. "Jag är med dig, det är fint väder ute och det är snart kväll.", svarade hon. Jag stängde dörren och vi gick tillbaka till soffan där jag hade somnade för någon timme sedan. "Vad gör du här?", frågade jag. "Vill du inte ha mig här?", frågade hon och lät lite ledsen i röst. "Jo det är klart. Men jag är nog inte på humor för att vara social nu.", sa jag och kollade i golvet. Kendall lade huvudet på sne och kom fram och kramade mig. Jag kramade tillbaka och sedan kände jag hur en tår rullade nerför mig kind. Jag snyftade och Kendall tryckte mig om henne ännu hårdare. När vi särade på oss kollade in på mitt ansikte och såg att jag grät. Hon tog sin tumme och torkade bort dem. "Du gillade honom va?", frågade hon. Jag försökte träda fram ett leende. "Jag var kär i honom."
"Varför fortsätter ni inte vara tillsammans då?", frågade jag. "För jag tror inte på distansförhållanden."
"Vet du att det är bevisats att de som har distansförhållanden håller ihop längre.", sa hon och såg ganska nöjd ut när hon sa det. "Haha, är det sant?", frågade jag och skrattade till. "Ja, jag lovar." vi båda började skrattade och sedan fortsatte hon; "Och Justin kommer hit ganska ofta ska du veta."

När klockan började närma sig 10 på kvällen hade Kendall och jag hade pratat om allt möjligt och hade det slutat med att Kendall började berätta hur Justin var när han var liten. Han var tydligen skolans sportnörd som ingen brydde sig om. "Men varför flyttade han?", frågade jag. Kendall stelnade till och stammade på orden. "Han.. Ha..", de orden var det ändå Kendall fick fram. Jag kollade frågandes på henne. "Han blev inte riktigt en vanlig kille längre.", forsatte hon sedan. "Vanlig kille? Vadå, blev han typ omplacerad för att han blev för smart eller?"
"Inte riktigt.."
"Vad är det då? Blev han typ världskänd för sina sportkunskaper?"
Kendall kollade rakt in i mina ögon och med det förstod jag att jag sa någonting som ställde.
"Är Justin känd?", frågade jag och kollade allvarligt in i hennes ögon. "Jag låter Justin berätta.", svarade hon. Jag reste mig snabbt ur soffan och sprang upp på mitt rum, tätt efter mig hade jag Kendall. "Alyssa.", skrek hon samtidigt som jag fattade tag om mig dator och knappade in 'Justin Bieber' på google. Miljontals resultat kom fram och massor med youtube klipp. Jag klickade mig in på youtube och sökte återligen på hans namn. Kendall kom och satte sig bredvid mig. "Visst ni om det här?", frågade jag. "Ja."
"Varför sa ni ingenting?"
"Vi fick inte för Justin.", jag lyssnade på Kendall's svar och sedan lyssnade jag egenom några låtar tills jag inte kunde mer. "Kendall, har du bilen här?"
"Ja, hurså?"
"Jag måste till Justin."


"Tack för skjussen.", sa jag och klev ut ur Kendall's bil. Jag smällde igen bildörren och började gå uppför uppgången fram tills deras ytterdörr. Ju närmar jag närmade mig desto mer började det pirra i min magen. Något som jag hade klart för mig var att jag hade känslor för den där killen som aldrig skulle försvinna. Och jag förstod inte varför jag hade blivit arg förut, visst jag var fortfarande lite besviken på att Justin inte hade berättat att han var alla flickors dröm eller att han var en av världens kändaste tonåringar. Men jag blev inte kär i han. Jag blev kär i Justin, som jag trodde bodde i Atlanta.

När jag väl var framme vid ytterdörren ringde jag på och hoppades att de inte sov. Klockan var ju trotsallt kvart över 10 på kvällen. Men efter nån minut öppnades dörren utan hans mormor. "Hej.", sa jag och log sken upp i ett leende. "Hej, visst är det du som är Alyssa?"
"Ja, det är det.", svarade jag och skrattade till lite. "Åh, du förstår, Justin hade varit så ledsen nu på kvällen. Så du kanske kan göra honom glad igen?" jag skrattade till och sedan log jag mot henne. Den killen som antagligen var på sitt rum nu, han brydde sig om mig. Han brydde sig om mig på ett sett som någon annan aldrig har gjort. Inte ens min mamma och pappa.
"Är Justin hemma?", frågade jag. "Ja, men han sover just nu."
"Okej.", svarade jag och blev ganska besviken. Jag ville vara med honom nu.
"Men du kan gå in till honom om du vill.", fortsatte sedan Diana, Justin's mormor. Hon öppnade upp dörren helt och jag klev in och hängde av mig tjocktröjan jag bara hade slängt på mig innan vi åkte. Jag gick sedan vidare och kom fram till Justin rum. Jag tvekade om jag skulle knacka på, men Diana hade ju sagt att Justin sov, så jag öppnade dörren sakta och sedan klev jag in. Där inne låg Justin i bar överkropp och sov så sött. Han låg med kroppen intill väggen och hade ansiktet utåt. Jag tassade fram på tå så att jag inte skulle väcka honom. Sedan drog jag upp täket och jag lade mig ner bredvid Justin. Jag la mig nära honom så att jag kunde höra hans djupa andetag. Jag letade sedan reda på hans hand under täket och sedan flättade jag samman våra fingrar.
"Jag vet inte vad du gör, men en sak vet jag. Du kommer alltid ha mig vid din sida.", viskade jag i hans öra och pussade honom på kinden.

---

Nästa kapitel som lovat! Denna del blev lite konstig och hoppade väldigt mycket, men hoppas ni gillar det. Och glöm inte att kommentera. Ska vi säga att om jag får 8 kommentarer innan imorgon kväll så får ni två på tisdag? Deal.