biebzdream

Previous: Justin tog vänligt emot en penna och signerade en liten pappers bit. "Här.", sa han och gav hennes hans autograf. Jag stod bredvid och vart nog lite chokerad. Men jag antar att det här är vardag för honom? Vi gick ut ur butiken och gick tillbaka till bilen. "Händer ganska ofta va?", frågade jag. "Aa.", svarade han innan han hoppade in i bilen igen.


ALYSSA'S PERSPEKTIV:

"Woodstreet 56th.", jag kollade åt vänster där Justin satt och koncentrerade sig med körningen. Han kollade snabbt åt mitt håll innan han kollade åt sidan igen. "Och du vet var det ligger?", frågade Justin. "Jag och lokalsinnet går verkligen inte ihop. Så mitt svar är nej.", Justin skrattade till innan han tog fram sig GPS och slog in 'Woodstreet' på den. GPS:en sökte några minuter och tillslut hittade den gatan. Justin kollade snabbt på den och sedan följde han pilarna som visas på skärmen. "Det ser ut att vara stort. Och det är inte någon granne förutom ett hus som ligger hundra meter bort.", sa Justin. "Va, kan man ser sånt på en Gps?", sa jag med en undrande min. Justin pekade på skärmen och visade. "Japp. Det är huset. Vi är snart framme faktiskt."

"Du skämtar.", var det enda jag fick fram när Justin rullade fram framför Kendall's mormors 'stuga' om vi nu kan kalla det stuga? 'Stugan' var ju större än mitt hus som jag levde i. Jag kollade med öppen mun genom bil dörren på det störa huset vi hade kommit fram till. "Vi måste kommit fel?", sa jag. Justin rykte på axlarna och i samma stund öppnades husets ytterdörr och ut kommer Kendall med Chaz bakom sig. Jag var fortfarande i en chock när Justin och jag klev ut ur bilen. "Skulle vi inte bo i en stuga?", frågade jag. Kendall skrattade till innan hon svarade, "jo, och det här är min mormors stuga." Kendall sträckte ut armar för att visa att vi skulle krammas, "mormor bor egentligen i USA och bor här på sommaren. Vilket jag med gjorde när jag var lite mindre." Jag svarade Kendall's kram. "Shit vad snyggt hus!", hörde vi Justin säga. Vi släppte varandra och Kendall skrattade lite tyst. "Kom in och se resten vetja."

"..och sist men inte minst köket.", sa Kendall när hon hade visat oss runt. "Jag visste inte att ni var rika?", slank Justin ur sig. "Det är vi inte heller. Mormor vann pengarna på lotto. För de pengarna hon vann så köpte hon det här huset.", Justin nickade på huvudet, "Coolt."
"Men jag tänkte att ni skulle få pool huset för er själva så tar jag och Chaz mitt rum.", sa Kendall. Justin, som redan som bredvid mig, ställde sig extra närma mig och viskade 'ensamma' i mitt öra. Jag bet mig i läppen och log fånigt. Jag tänkte efter på vad Kendall sa. Poolhus? Om dem har poolhus måste det betyda att dem har pool? Jag gick snabbt och öppnade en dörr som jag antog kunde föra mig till bakgården, vilket den gjorde. Jag mötes av en stor uteplats och en stor del täcktes utan en stor pool. Det var en av de finaste och coolaste poolerna jag har sett. Poolens slut tog slut vid marken. Så hade man en av världens finaste utsikter att kunna titta på. "Alltså, Kendall. Kan jag flytta in här?"
"Klart du får. Du och jag kan bo här på somrarna."
"perfekt.", svarade jag. Vi log åt varandra-
"Jag tror att det är öppet till poolhuset om ni vill gå in och göra er 'hemmastadda'?", sa Kendall. Justin och jag gick förbi poolen och öppnade dörren till poolhuset.

"Wow.", var det enda Justin sa. "Jag har sett mycket, men jag skulle inte tacka nej till att bo såhär.", fortsatte han. Vi ställde väskorna precis vid ingången och kollade runt. Eget badrum, en öppen spis, en soffa, en dubbelsäng och allt var inrett i brunt, det kunde inte bli bättre. Justin sprang och slängde sig i sängen och ett dunst hördes när han landade. "Sängen är perfekt mjuk.", sa Justin med en högre ton än vad han brukar så att jag skulle höra eftersom jag stod i badrummet. Jag började gå till sängen där Justin låg och när jag kom tillräckligt nära kastade jag mig i sägen. Jag landade bredvid Justin andades ut. Justin låg på rygg och jag låg på sidan med ansiktet mot honom. Han tog tag om min hand. Han pustade ut en rejäl andetag. "Är det någonting som är fel?", undrade jag. Något jag var bra på var att tyda folk. Jag kunde alltså se om någonting inte ställde. "Nej.. Eller jo." Justin tog ett djupt andetag innan han fortsatte, "jag vet bara hur svårt det kommer vara på måndag. På flygplatsen."
"Mm.", var det enda jag kunde få ur mig.
"Men vi klara det här tillsammans, eller hur?"
"Klart.", svarade jag och kollade upp mot Justin. Vi båda kollade in varandra i ögonen och Justin lade försiktigt sin hand på min kind och våra läppar möttes i en lugn, men känslosam, kyss.