biebzdream

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
Äntligen. Dagen då jag skulle få träffa tjejen som hade fångat mitt hjärta. De här veckorna har gåttganska fort, men ändå långsamt på ett annat sätt. Det är självklart varit svårt att vara ifrån Alyssa, mendet är sådant man får leva med när man konstant lever i en resväska eller i en bil.
Jag hade packat ner det sista i resväskan och höll på att stänga den när Scooter klev in i rummet.
”Är du klar?”
”Japp, ska bara dra igen dragkedjan så är jag det.”
”Bra, för vi måste lämna bussen om inom en halv timme.”
Klockan hade redan passerat 4 tiden på eftermiddagen och jag hade i stort sätt bara packat och legat isängen.
”Varför åker vi så tidigt för. Planet går väl inte förens klockan 10 eller något ikväll?” frågade jag Scooteroch han kollade fundersamt på mig.
”Har ingen berättat att vi har bokat om?”
”Nej. Varför?”
”Det planet som du och din mamma skulle med blev inställt.”
”Varför?”
”Jag vet inte allt här i världen. Erat flyg går om 2 timmar. Så skynda dig.”
Jag drog fort igen väskan och rullade ut den ur rummet. Utanför stod mamma och lutade sig motbussen, antagligen solade hon ansiktet.
”Jag är här.”
Mamma hoppade till, ”Gud vad du skräms.”
Jag flinade till innan hon började prata igen, ”Kenny skulle köra oss till flygplatsen. Så vi skulle väntahär så länge.”
”Okej, men jag går och säger hejdå till alla andra så länge.”


Precis som alla andra gånger gick jag in bakvägen. Lättare, smidigare och det blir inte hysteriskt medfolk runt mig. Jag har en liten gnutta av klaustrofobi, så jag gjorde egentligen allt för att slippa bliomringad.  
”Vi ska hitåt.” sa mamma med biljetten i högra handen och pekade. Jag gick glatt efter och försöktegömma mig. Allt jag ville nu var att luta mig tillbaka mot flygplanssätet och kliva av i älskade Kanada.
Jag kom då på att jag hade bett Alyssa vara på flygplatsen på natten, vilket hon inte behövde nu närjag kommer tidigare.
Jag tog upp telefonen och slog in hennes nummer. Exakt tre signaler tog det innan jag hörde hennesunderbara röst.
”Justin.” ropade hon.
”Hey babe, vad gör du?”
”Jag väntar på att tiden ska hoppa framåt så att du kan vara här. Du?”
”Aw, du är då söt. Jag sitter på flygplatsen-”
”Nu?!”
Jag han inte ens berätta klart meningen innan hon avbröt mig.
”Jag kommer hem tidigare än väntat. Mitt plan lyfter om en timme, så jag kommer vid 9 ikväll.”
Jag kunde nästan höra hur Alyssa’s mungipor åkte uppåt och en leende bildades i hennes ansikte.
”Jag tror Gud har hört mina böner.”
”Haha, men är du där och möter mig?”
”Det kan du räkna med.” svarade hon.

ALYSSA’S PERSPEKTIV:
De timmarna jag hade väntat på Justin hade jag kollat film, eller filmer rättare sagt. Vampire Diarieshade stått på listan. Enda sedan jag hade kollat på första avsnittet i Spanien var jag fast. Jag mindeshur jag och Maria, min vän från Spanien, var helt beroende och satt uppe hela nätter och kollade.
”Alyssa, när ska du bli skjutsad?” Mamma’s röst hördes från köket.
”Klockan kvart i 9 ungefär. Han skulle landa ungeför vid 9.”
”Alyssa, vet du vad klockan är nu.” Mamma hade ändrat tonläge på rösten.
Jag kollade på klockan och jag hoppade upp när jag fick syn på den. 10 i 9. Shit.
”Mamma, vi måste åka nu.”
Mamma och jag mötes i hallen och fort slängde vi på oss skorna och jag greppade tag om min väska.
Mamma låste upp bilen och vi nästan hoppade in i den och fort körde iv iväg.
”Tänk om jag kommer försent nu. Tänk om han tror jag inte kommer. Tänk-”
”Alyssa, lugna ner dig. Vi hinner gott och väl. Jag lovar.”
jag svarade inte utan lutade mitt huvud mot huvudstödet och kollade ut mot himlen som höll på attändra färg. Den var himmelskt fin.

”Tack för skjutsen vi ses sen.” jag stängde igen bildörren och kollade på när mamma lämnade mig ochkörde iväg. Jag vände på klacken och började gå igenom de stora skjutdörrarna som skulle ta mig in tillflygplatsen.
Väl inne bredde den långa korridoren ut framför mig. Jag gick mot en massa bänkar där fleramänniskor stod. Jag kollade upp i taket och läste på skylten ovanför dem. ”Ankomst.” stod det medstora bokstäver. Jag kollade mig omkring och granska de olika personerna som stod i samma rum.Undra vilka de väntar på. Undra om de också väntade på någon som betydde deras liv? Eller till ochmed förändrat hela deras liv, precis som Justin hade gjort med mitt.
På ett positivt sätt.
Personer började strömma ut ur utgången och jag stod på hel spänd. Jag måste erkänna att jag varganska nervös. Jag hade inte träffat honom på flera veckor. Personer började skratta och kramadesrunt omkring mig. Jag log för deras skull. Kunde inte Justin bara komma ut snart. Det var som om Gudhade läst mina tankar igen, ut kommer en killen iklädd en vit T-shirt, gröna militär byxor och en kepspå huvudet. Jag sken upp i ett leende och kollade på honom.
Han hade ännu inte sett mig.
Jag började sakta gå framåt och hans blick fastnade vid mig. Ett leende formades på hans läppar ochhan började snabbt gå mot mig. Jag sprang slalom mellan personerna som egentligen var rakt iväg ochjag slängde armarna runt honom. Han höll hårt i mig några sekunder innan han, fortfarande medhänderna om min nacke, såg mig djup i ögonen. Jag log och kysste honom.
”Jag har saknat dig.” hans röst gav mig rysningar.
”Jag har saknat dig med.” svarade jag. Han fortsatte kolla mig i ögonen innan han böjde sig ner ochkysste mig läppar, ömt.
Jag drog honom tätt intill mig igen och gav honom en hård kram.
Jag kollade över Justin’s axel och jag såg Pattie stod och log mot oss.
Våra blickar möttes,
”Hej.” viskade jag tyst. Näsan så tyst så att jag själv inte hörde.
”Hej.” mimade hon tillbaka.
Justin släppte taget om mig och flätade ihop våra fingrar.
”Dags att åka hem?”
Båda Pattie och jag nickade och vi började gå.
”Äntligen hemma.”