biebzdream

”Snubblade? Men hon sa att du hade knuffat henne?”
Marissa kollade förvånat på mig, och hennes ögon blev stora.
”Hon hade känt två händer i ryggen.” fortsatta jag. Marissa skakade på huvudet och placerade sitt huvud gömt i hennes händer. ”Jag försökte fånga henne! Jag skulle aldrig ha mage att putta någon annan nerför trappan.”
Just nu kände jag förvirrad. Hade Alyssa snubblat ner? Eller ljög Alyssa för mig?
Just nu vet jag inte vem jag ska tro på.

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
”Du tror väl på mig Justin? Du vet att jag aldrig skulle vilja skada någon annan.”
Jag skakade på huvudet och kollade på henne. Hon hade förflyttat sig närmare och stod nu bar någon ynka meter från mig. ”Jag vet ärligt talet inte vad jag ska tro.”
Hon placerade sin han på min överarm och drog den sakta upp och ned.
”Det gör mest ont att veta att Alyssa kanske ljög för mig, dessutom precis framför mina ögon.”
Min blick mötte Marissa och hon såg på mig med en sorgsen blick.
”Kom här.” Hon slingrade sina armar runt min nacke och drog in mig i en kram. Jag kramade tillbaka och placerade min haka på hennes axel. Det kändes ärligt talet bra att vara i hennes famn igen. Efter 7 år har vi återförenats igen.
”Jag har verkligen saknat dig Justin.” sa hon när vi särades.
”Jag har saknat dig med Marissa.” svarade jag och log mot henne.
Hon släppte taget om mig och började gå mot köket där hon öppnade kylskåpet.
”Vill du ha något?”
Jag skakade på huvudet, ”Nej, jag måste nog gå. Alyssa sitter i bilen och väntar.”
Direkt ändras Marissa’s min. Hon kollade besviket ner i marken och putade med underläppen.
”Men jag kommer gärna tillbaka någon annan gång.”
Hennes mungipor for direkt uppåt och hon kollade på mig, ”Gärna.”

Med besvikna steg gick jag mot bilen där Alyssa satt och log mot mig. Jag hade inte planerat ut någonting av vad jag skulle säga, kanske bara skulle säga som det var. Hon snubblade.
Det måste ha varit det hon gjort, eller? Hon kanske ljög för mig om Marissa för att hon inte ville skämmas. Hon sa ju själv att hon snubblade innan hon hittade på hela historien om att Marissa knuffade henne. För precis som Marissa sa, hon skulle aldrig putta någon.
”Vad sa hon? Vart hon ledsen?” Alyssa dröllade på med frågor så fort jag hade satt mig ner. Min blick vandrade mot hennes exalterade ögon, nyfikna att få svar.
Jag skakade på huvudet, ”Varför sa du inte att det var Marissa Clark?!”
”Marissa vem?” Hennes ögonbryn rynkades ihop och hon så allmänt frågsam ut.
”Clark, min barndomsvän som flyttade när vi var 11 år.” Jag startade bilen och tryckte ner gasen och sakta gled vi iväg.
”Hur ska jag veta att det var din barndomsvän när jag flyttade hit för några månader sedan?”
Jag svarade inte. Min blick var som fast på vägen framför och allt jag kunde tänka på var hur hon kunde ljuga för mig. Ett pustande från Alyssa hördes och i ögonvrån kunde jag se hur hon korsade armarna och blickade utåt.
Tystnad.
”Du snubblade.” Någon var tvungen att avbryta den jobbiga tystnaden som uppstod. Alyssa vände sakta sitt huvud åt mig med hakan nere och en arg blick, ”Vad sa du?”
”De händer du kände i ryggen? De var Marissa’s, men hon knuffade dig inte. Hon försökte fånga dig när du snubblade.”
Alyssa började skratta, högt. ”Tror du på det Justin? Seriöst?”
”Vad ska jag tro på Alyssa? Det enda jag vet är att jag känt Marissa längre än dig, och jag vet att hon aldrig skulle ljuga och definitivt inte knuffa någon annan nerför en trappa!” Jag skrek åt henne. Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad som flög i mig. Jag skriker aldrig, och speciellt inte åt Alyssa.
Jag kollade snabbt på henne ibland och kunde se tårarna som bildades i hennes ögon.
”Förlåt, det var inte meningen att jag skulle skrika.” Hon svarade inte. Hennes huvud var riktat utåt och hon kollade inte åt mitt håll mer på hela bilresan. Hennes gata närmade sig och jag saktade in när vi var utanför hennes hus.
”Alyssa…” Jag satte min hand på henne lår, men snabbt drog hon bort den, slet upp dörren och slog igen den hårt. Fort hoppade jag ut ur bilen och sprang efter henne. ”Stanna.” Jag ryckte tag i hennes arm och drog in henne i min famn. Hon började sprattla, slåss för att försöka komma loss från mitt grepp. Men hårt höll jag henne fast. Efter några minuter kämpande gav hon upp. Jag kände hur hela hon slappnade av och hur hon lade sitt huvud mot min bröstkorg. Genast förstod jag att hon grät då tröjan började bli fuktigt. ”Förlåt, jag menade det inte.” viskade jag. Jag pussade hennes hjässa och kramade henne ännu hårdare. Efter några minuter släppte jag taget av henne och jag böjde upp hennes huvud med hjälp av fingret under hennes haka, ”Förlåt.”
Hon log. Satte sin hand på mitt bröst korg och klappade till några gånger.
”Kom tillbaka till mig när du tror på mig. Jag väntar på dig då.”  Hennes ögon lämnade mina och hon började gå. Jag stod kvar som ett fån som precis blivit dumpad, fast ändå inte. För hon hade inte dumpat mig. Jag suckade och vände mig sedan med händer i byxfickorna, för att sedan sätta mig i bilen. Det fanns bara en sak jag var tvungen att göra. Prata med Marissa igen.



”Kom in!”
Jag öppnade Marissa’s ytterdörr och klev in. Jag hängde av min jacka jag hade varit hemma och hämtat, då det hade blivit svalare ute. Marissa kom nerför trappan och sken av lycka när hon fick syn på mig. ”Justin! Hej.” Hon gick fram till mig och gav mig en kram. ”Hej.”
”Kan jag bjuda på något nu då?” Hon kollade på mig och vi båda började skratta.
”Gärna.” svarade jag och sedan gick vi båda mot köket.
Jag satte mig ner vi köksbordet och kollade på när Marissa plockade fram dricka och varsin chokladboll. ”Hoppas det duger?”
”Det blir jättebra.” Hon log mot mig, sedan satte hon sig på stolen mittemot och vi båda började hugga in i fikat.
”När flyttade du tillbaka?” frågade jag. Marissa svalde det hon hade i munnen,
”Drygt två veckor sedan.” Jag nickade.
”Men du har inte sökt upp mig?” sa jag ironiskt. Vi båda började skratta. Sedan blev det tyst.
”Vet du, jag kommer fortfarande ihåg dagen du flyttade så väl. Jag kommer ihåg hur ledsna vi var, eller jag var väldigt ledsen på grund av att min flickvän skulle lämnade mig.”
”Haha, vi var så söta när vi var tillsammans!” sa hon skrattandes. Jag nickade instämande.
Vi båda kollade på varandra och sedan tog jag en klunk dricka. Marissa var alltså min ex flickvän, om man kan säga så. Vi hade inte riktigt ett seriöst förhållande om man säger så.
Våra blickar möttes och vi båda flinade till. Det kändes skönt att äntligen få träffa henne igen, höra hennes skratt och bara känna hennes energi. Hon reste sig upp och började gå från köket.
”Jag ska hämta en sak, vänta här.” Hon lämnade mig ensam kvar i köket. Jag tog upp mobilen och gick direkt in på twitter. Jag läste igenom några tweets av min fans samt retweetade en del.
”Justin?” Marissa’s röst drog bort min blick från mobilskärmen. ”Ja?” ropade jag tillbaka.
”Kan du komma och hjälpa mig?” Jag stoppade ner mobilen i fickan och reste mig upp.
”Vart är du?” frågade jag när jag var halvvägs uppför trappan. ”Gå in i mitt rum.”
Jag lyssnade på hennes order och klev in i hennes rum, men det stod alldeles tomt.
”Marissa?” ropade jag och kollade mig runt. Jag kände hur någon kom upp bakom mig, så jag vände mig om. I dörr öppningen stod hon, med ena handen på höften och lutade sig mot dörrlisten iklädd endast underkläder.