Jag orkade inte se henne längre. Istället för att svara så gick jag raka vägen ut och lämnade henne bakom mig. Väl ute öppnade jag dörren till bilen och precis när jag skulle sätta mig kom Marissa utspringades, "Justin!" ropade hon.
Jag kollade bara på henne, för att sedan stänga igen dörren. Hon ställde sig vid bildörren och bankade på fönsterrutan. "Vad?" sa jag efter en stund bankandes.
"Förlåt. Jag är bara avundsjuk på henne. Det är allt."
Jag skrattade och skakade på huvudet, "Okej, då kan jag berätta en sak för dig."
Hon kollade fundersamt på mig.
"Du kommer då vara avundsjuk länge… Jag hade tänkt spendera resten av mitt liv tillsammans med henne."

---

ALYSSA'S PERPSEKTIV:
Så fort jag hade stängt ytterdörren började några tårar rinner nerför kinderna.
Jag var rädd. Rädd för att förlora honom ytterliggare en gång. Jag lutade mig mot dörren och tänkte tillbaka på bilresan. Hur han för första gången skrikit åt mig. Hur en stor klump hade skapats inom mig då han inte trodde på mig utan på Marissa, som förövrigt var hans barndomsvän? Eller hade jag fel?
"Alyssa, kan du komma till köket... Jag och mamma vill prata med dig."
Pappa ropade på mig, men jag stod kvar. Tvekade om jag skulle gå dit, för om jag skulle göra det skulle de ifråga sätta varför jag grät, och just nu orkade jag inte förklara eller tänka på det. Så istället gick jag uppför trappan och raka vägen intill mig rum.

Jag slängde mig i sängen och drog fram datorn. Samtidigt som internet sidan laddade klickade jag fram iTunes. Jag klickade på play och senaste spelade låten började spelas genom högtalarna. 'Love The Way You Lie' hördes och jag suckade, "Typiskt.", även fast det var lite komiskt. Helt plötsligt fick jag upp minnet då Kendall sade att Justin hade sjungit min favorit låt av hans låtar, live. Genast gick jag in på youtube och sökte på 'Justin Bieber Common Denominator Live'. Massor med sökresultat kom fram och jag klickade på den längst upp. En in zoomad Justin visades där han satt i lila tröja och sjöng från hjärtat. Att höra den låten i studie verison är väldigt bra, men att höra honom sjunga den live var så himla mycket bättre. På något sätt kändes det mer mäktigt, som att han verkligen sjöng den direkt från hjärtat. Nu när jag såg detta saknade jag att se honom gör det han älskar och är bäst på, att sjunga för sina fans. Under hela klippen satt jag och log och kändes mig alldeles varm. Att få höra hans röst gjorde mig så lugn.

Jag tryckte sedan upp mappen 'Bilder' och kom fram till sidan med massor mappar. Allt från barndoms bilder till olika outfits, tills jag fastnade på mappen som hetter 'My Baby'. Muspilen hölls över och jag tänkte några minuter innan jag bestämde mig för att klicka mig i i mappen och kollade igenom bilderna.

Jag kom på mig själv sitta med ett stort leende på läpparna när jag kollade igenom några av de alla bilderna. Jag minns de gångerna vi hade skypat, de gånger vi har varit på basketmatcher tillsammans och alla gånger vi bara har varit ungdomar och larvat oss. Skulle jag låta det här komma emellan oss? Men ett förhållande handlar om tillit. Hade vi det? Tillit?
Jag kunde inte få ut Justin ur mitt huvud och alla minnen vi hade tillsammans spelades som en film inuti mitt huvud. Som en vacker kärleksfilm som höll på att lida mot sitt slut, om inte prinsen skulle rädda sin princessa ifrån sitt torn, som då skulle vara mitt rum om vi nu såg det från verklighetens perspektiv. Ett skratt lämnade min mun åt det sista jag tänkte på. Bilderna fortsatte visas på mig och Justin och leende växte för varje bild. En sak var iallafall säker, jag var fortfarande riktigt kär i honom.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Med tunga steg klev jag in och möttes direkt utan mormor. Hon kollade på mig och såg direkt att någonting inte stämde. Hon lade huvudet på sne och öppnade upp armarna. Jag sa ingenting till henne utan bara lät henne omfamna mig. Jag har då ingen aning om vad jag skulle göra utan mig mormor, inte min morfar heller för den delen.
"Vad har hänt?" Hon släppte mig och granskade mig.
"Jag tror jag just sumpade min chans med Alyssa." svarade jag lite tyst.
Mormor kollade sogset på mig, strök sin hand längs min rygg, "Vill du pratade om det?"
Jag skakade på huvudet, "Det enda jag vet är att om jag gör ett lite misstag till, då förlorar jag henne för gott, och det klarar jag inte." Mormor kollade på mig och jag svalde innan jag fortsatte. "För jag älskar henne."

Om jag skulle börja berätta om allting som hänt de senaste dagarna skulle jag få sitta ganska länge, och det orkade jag inte just nu. Kanske senare.
"Okej, men kom ihåg att bara vara dig själv. Det var den Justin Alyssa blev kär i."
Mormor lämnade mig sedan ensam i köket. Jag upprepade mormors mening i huvudet.
Bara vara dig själv...
Jag kände sedan hur mobilen som låg i fickan vibrerade till och jag tog långsamt upp den, då jag trodde det var Ryan eller Chaz som ville spela Xbox. Men till min förvåning var det varken Ryan eller Chaz, då det var Alyssa som hade skickat ett sms.
"Kan du prata?"
"Ja, kan jag ringa?"
"Logga in på iChat. Måste ladda mobilen..."
Jag svarade inte på det sista utan istället skyndade jag mig in på rummet, greppade snabbt tag om datorn och så fort jag kunde logga in. Väl inne letade jag snabbt reda på Alyssa och ringde henne.
Efter endast några singlar försvann de och en ängel röst hördes.
"Hej Justin." Innan jag hann svarade startades våra webkameror och min blick fastnade på henne. Hur hon satt där och log så vackert.
"Hej babe." Jag vet inte varför jag sa babe, det bara slankt ut ur mig. Jag kollade på henne och hon skrattade till, så jag antog att det inte gjorde någonting.
"Vi måste prata." fortsatte hon.
Jag nickade, "Du behöver inte säga någonting. Allt det här är mitt fel. Jag skulle bara tro på mig från allra första början, för jag vet att du har rätt. Marissa knuffade dig och allt är hennes fel."
Alyssa kollade förvånat på mig och jag kunde klart och tydligt se hur hennes mungipor åkte uppåt.
"Så hela 'Jag-känner-känner-Marissa-och-hon-skulle-aldrig-skada-någon' talet är borta?"

Jag började skratta och nickade, "Helt borta."
Alyssa började skratta och det blev nu tystnad. Jag kunde se genom webkameran hur hon satt och kollade på mig samtidigt som hon bet löst på naglarna, vilket hon alltid gjorde då hon var nervös.
"Vad är du nervös över?" frågade jag. Hon kollade på mig och drog snabbt bort handen.
"Inget." svarade hon och skrattade.
"Du biter alltid på naglarna när du är nervös." sa jag.
Hon nickade, "Du känner mig för väl."
Återigen började vi båda skratta och ingen fortsatte på ett nytt samtalsämne, vilket ledde till att det blev tystnad igen.
"Är det okej mellan oss?" frågade jag efter några sekunders tystnad. Alyssa kollade upp från någonting nerifrån och kollade in i kameran, "Ja." Hon nickade.
Ett stort leende sken upp på mina läppar och mitt hjärta började slåg i 180 kilometer i timmen.
"Vill du komma hit?" fortsatte jag. Alyssa slickade och bet sig i läppen, "Kommer om 20 minuter."

---

Som ni kanske märkte så gick det ganska snabbt för Alyssa att komma över det faktum att Justin inte trodde på henne från början, men jag måste göra såhär då jag har tänkt ut hela novell och den är snart slut.. Tror det blir runt 100 kapitel och jag har kommit på ett slut. Längtar efter att få skriva det!! Haha, nu blev ni nyfikna va? ;)

Take care! xx
 - Melinda ( Vet inte om jag har skrivit vad jag heter någon gång? haha )

”Jag ska hämta en sak, vänta här.” Hon lämnade mig ensam kvar i köket. Jag tog upp mobilen och gick direkt in på twitter. Jag läste igenom några tweets av min fans samt retweetade en del.
”Justin?” Marissa’s röst drog bort min blick från mobilskärmen. ”Ja?” ropade jag tillbaka.
”Kan du komma och hjälpa mig?” Jag stoppade ner mobilen i fickan och reste mig upp.
”Vart är du?” frågade jag när jag var halvvägs uppför trappan. ”Gå in i mitt rum.”
Jag lyssnade på hennes order och klev in i hennes rum, men det stod alldeles tomt.
”Marissa?” ropade jag och kollade mig runt. Jag kände hur någon kom upp bakom mig, så jag vände mig om. I dörr öppningen stod hon, med ena handen på höften och lutade sig mot dörrlisten iklädd endast underkläder.

---

JUSTIN'S PERPEKTIV:
Jag stannade till. Kollade på henne, från topp till tå.
"Vad gör du?" Hon bet sig i läppen och började gå mot mig med långsamma steg.
"Jag tänkte att vi skulle ha lite roligt du och jag." Endast några centimeter från mig stannade hon och blickade in i mina ögon. Hennes pekfinger drogs från min bröstkorg nerför till tröjlinningen.
Jag satte mina händer på hennes axlar och puttade bort henne, "Det tror inte jag att vi ska."
Precis när jag var på väg att gå förbi henne, slet hon tag i mig och drog ner mig i sängen. Jag kände madrassen mot min rygg och innan jag ens anade vad som höll på att hände, satte sig Marissa gränsle över min midja. Hon drog genast tag i min tröja, drog över den över mitt huvud, innan jag hann göra motstånd. Så just nu låg jag i hennes säng, bar bröstad, med en tjej över mig som inte var min flickvän. "Marissa!" ropade jag och försökte putta bort henne, vilket jag inte lyckades med.
"Justin, jag lovar att inte säga något till någon. Speciellt inte till Kellysa."
"Alyssa." rättade jag henne.
"Whatever." Hon greppade tag om mina händer och höll fast dem över mitt huvud.
Jag började röra mig så att det skulle vara svårare för henne att hålla fast mig. Det var just nu jag kände mig ganska svag. En liten tjej satt ovan på mig och jag lyckades inte få bort henne.
Marissa böjde sig neråt och började pussa min mage. Hon pussade mig över bröstkorgen, nerför nervbenen tills hon kom till byxlinningen. Hon kollade upp och mötte mig blick.
"Jag vet att du gillar det. Jag menar, vem gillar inte en vacker tjej som är in princip naken framför en?" Hon gav ifrån sig ett underligt skratt. Allt jag kunde tänka på var Alyssa. Hur lyckligt lottade jag var som faktiskt hade henne i mitt liv, som jag nu höll på att förstöra. Jag drogs ifrån mina tankar när jag kände hur mina händer lossades. Jag kollade på henne, men min blick drog till hennes händer där hon höll på att knäppa upp mina byxor. Det var droppen. Jag satte mina händer på hennes midja och lyfte bort henne, något jag inte kunnat göra innan. Det var förens nu hon faktiskt flyttades och hamnade på golvet. Jag knäppte snabbt de knappar hon knäppt upp och reste mig från golvet. Jag kollade på Marissa som hade satt sig i fosterställning lutad mot sängen.
"Jag kommer aldrig någon sin ha sex med dig Marissa. Det är något värdefullt som man bara inte ska göra hejvilt. Du ska göra det med någon som du älskar, inte någon du nyss träffat efter 7 år."
Jag plockade upp min tröja som hade hamnat på golvet och satte mig den. Jag drog handen genom håret för att fixa till det lite snabbt. Marissa kollade upp, skakade på huvudet.
"Kan inte någon acceptera mig för den jag är?" Hennes ögon hade vattnas och jag hade nu ingen aning hur jag skulle svara på det.
"Marissa, du kan inte bara tro att du kan få första bästa kille du ser, ibland måste man kämpa för dem." Hon torkade bort de tårar som nu föll nerför hennes röda kinder.
"Du är en jättefin tjej, men visa det på ett annat sätt än att..." Hon kollade nu rakt in i mina ögon. Jag räckte upp armen mot sängen och öppnade munnen, men tvekade på om jag skulle säga det.
"Än vad Justin?"
"Att ha sex med dem."
Hon skakade på huvudet. "Jag vill att du ska gå."
"Marissa.." Jag började gå mot henne och hon stoppade mig, "Gå. Nu."
Jag kollade på henne, skakade på huvudet och vände mig om. Med forta steg rusade jag nerför trappan och gick fort ut genom dörren, men hann bara komma till bilen då jag insåg att jag hade glömt jackan.

Utan att ens ringa på öppnade jag dörren och hämtade snabbt jackan, men när jag precis var på väg att lämnade huset och incidensen bakom mig hörde jag hur Marissa pratade med någon. Jag försökte lyssna om det var någon mer än bara henne i huset, men kunde snabbt tyda att hon pratade i telefon.
"Ja, jag gjorde allt du sa till mig att göra."
Jag blev genast nyfiken och var tvungen att se vad hon pratade hon. Så med de tystade stegen jag kunde skapa gick jag och ställde mig utanför henne rum och lyssnade på henne.
"Han gick faktiskt på det här med Alyssa, han jag försökte rädda henne. Jag menar, varför skulle jag vilja rädda den slynan?"
"Nej, jag hade det aldrig med honom. Han var för envis, men jag lovar, jag försökte."
"Haha, ja! Jag hade lila underkläder för det är hans favorit färg."
Jag stod som förstelnad och lyssnade. Så allt var en stor fet lögn? Hade jag satt mitt förhållande på spel, på grund av en lögn - av en barndomsvän? Jag kände hur frustrationen steg inom mig. Jag spände käkbenen och klev rakt in i Marissa's rum. Hon satt med telefonen lutad mot axel samtidigt som hon höll på att fila naglarna. Hennes ögon blev som golfbollar så fort hon såg mig. Utan att ens säga hejdå till personen på andra sidan luren, lade hon på luren och kollade på mig.
"Hur kunde du?" Jag kollade åt sidan och spände återigen käkbenen.


"Justin, det är inte som du tror."
"Vad fan är det då? Du sa precis sanningen och jag fattar inte hur jag kunde vara så dum att jag för en stund trodde på dig istället för min flickvän?" Jag skakade på huvudet och vände tillbaka min blick på Marissa. Hon reste sig upp, korsade armarna och slickade sig om läpparna.
"Vet du vad, du kan gå och leva ditt perfekta liv med din perfekta flickvän. Glöm inte bort att ha sex, för det har man tydligen bara med de man är kär i."
Jag orkade inte se henne längre. Istället för att svara så gick jag raka vägen ut och lämnade henne bakom mig. Väl ute öppnade jag dörren till bilen och precis när jag skulle sätta mig kom Marissa utspringades, "Justin!" ropade hon.
Jag kollade bara på henne, för att sedan stänga igen dörren. Hon ställde sig vid bildörren och bankade på fönsterrutan. "Vad?" sa jag efter en stund bankandes.
"Förlåt. Jag är bara avundsjuk på henne. Det är allt."
Jag skrattade och skakade på huvudet, "Okej, då kan jag berätta en sak för dig."
Hon kollade fundersamt på mig.
"Du kommer då vara avundsjuk länge… Jag hade tänkt spendera resten av mitt liv tillsammans med henne."

---

Ni fick ett till idag då jag tyckte ni var så duktigt med att kommentera! :) Hoppas ni gillade det!

 

”Snubblade? Men hon sa att du hade knuffat henne?”
Marissa kollade förvånat på mig, och hennes ögon blev stora.
”Hon hade känt två händer i ryggen.” fortsatta jag. Marissa skakade på huvudet och placerade sitt huvud gömt i hennes händer. ”Jag försökte fånga henne! Jag skulle aldrig ha mage att putta någon annan nerför trappan.”
Just nu kände jag förvirrad. Hade Alyssa snubblat ner? Eller ljög Alyssa för mig?
Just nu vet jag inte vem jag ska tro på.

---

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
”Du tror väl på mig Justin? Du vet att jag aldrig skulle vilja skada någon annan.”
Jag skakade på huvudet och kollade på henne. Hon hade förflyttat sig närmare och stod nu bar någon ynka meter från mig. ”Jag vet ärligt talet inte vad jag ska tro.”
Hon placerade sin han på min överarm och drog den sakta upp och ned.
”Det gör mest ont att veta att Alyssa kanske ljög för mig, dessutom precis framför mina ögon.”
Min blick mötte Marissa och hon såg på mig med en sorgsen blick.
”Kom här.” Hon slingrade sina armar runt min nacke och drog in mig i en kram. Jag kramade tillbaka och placerade min haka på hennes axel. Det kändes ärligt talet bra att vara i hennes famn igen. Efter 7 år har vi återförenats igen.
”Jag har verkligen saknat dig Justin.” sa hon när vi särades.
”Jag har saknat dig med Marissa.” svarade jag och log mot henne.
Hon släppte taget om mig och började gå mot köket där hon öppnade kylskåpet.
”Vill du ha något?”
Jag skakade på huvudet, ”Nej, jag måste nog gå. Alyssa sitter i bilen och väntar.”
Direkt ändras Marissa’s min. Hon kollade besviket ner i marken och putade med underläppen.
”Men jag kommer gärna tillbaka någon annan gång.”
Hennes mungipor for direkt uppåt och hon kollade på mig, ”Gärna.”

Med besvikna steg gick jag mot bilen där Alyssa satt och log mot mig. Jag hade inte planerat ut någonting av vad jag skulle säga, kanske bara skulle säga som det var. Hon snubblade.
Det måste ha varit det hon gjort, eller? Hon kanske ljög för mig om Marissa för att hon inte ville skämmas. Hon sa ju själv att hon snubblade innan hon hittade på hela historien om att Marissa knuffade henne. För precis som Marissa sa, hon skulle aldrig putta någon.
”Vad sa hon? Vart hon ledsen?” Alyssa dröllade på med frågor så fort jag hade satt mig ner. Min blick vandrade mot hennes exalterade ögon, nyfikna att få svar.
Jag skakade på huvudet, ”Varför sa du inte att det var Marissa Clark?!”
”Marissa vem?” Hennes ögonbryn rynkades ihop och hon så allmänt frågsam ut.
”Clark, min barndomsvän som flyttade när vi var 11 år.” Jag startade bilen och tryckte ner gasen och sakta gled vi iväg.
”Hur ska jag veta att det var din barndomsvän när jag flyttade hit för några månader sedan?”
Jag svarade inte. Min blick var som fast på vägen framför och allt jag kunde tänka på var hur hon kunde ljuga för mig. Ett pustande från Alyssa hördes och i ögonvrån kunde jag se hur hon korsade armarna och blickade utåt.
Tystnad.
”Du snubblade.” Någon var tvungen att avbryta den jobbiga tystnaden som uppstod. Alyssa vände sakta sitt huvud åt mig med hakan nere och en arg blick, ”Vad sa du?”
”De händer du kände i ryggen? De var Marissa’s, men hon knuffade dig inte. Hon försökte fånga dig när du snubblade.”
Alyssa började skratta, högt. ”Tror du på det Justin? Seriöst?”
”Vad ska jag tro på Alyssa? Det enda jag vet är att jag känt Marissa längre än dig, och jag vet att hon aldrig skulle ljuga och definitivt inte knuffa någon annan nerför en trappa!” Jag skrek åt henne. Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad som flög i mig. Jag skriker aldrig, och speciellt inte åt Alyssa.
Jag kollade snabbt på henne ibland och kunde se tårarna som bildades i hennes ögon.
”Förlåt, det var inte meningen att jag skulle skrika.” Hon svarade inte. Hennes huvud var riktat utåt och hon kollade inte åt mitt håll mer på hela bilresan. Hennes gata närmade sig och jag saktade in när vi var utanför hennes hus.
”Alyssa…” Jag satte min hand på henne lår, men snabbt drog hon bort den, slet upp dörren och slog igen den hårt. Fort hoppade jag ut ur bilen och sprang efter henne. ”Stanna.” Jag ryckte tag i hennes arm och drog in henne i min famn. Hon började sprattla, slåss för att försöka komma loss från mitt grepp. Men hårt höll jag henne fast. Efter några minuter kämpande gav hon upp. Jag kände hur hela hon slappnade av och hur hon lade sitt huvud mot min bröstkorg. Genast förstod jag att hon grät då tröjan började bli fuktigt. ”Förlåt, jag menade det inte.” viskade jag. Jag pussade hennes hjässa och kramade henne ännu hårdare. Efter några minuter släppte jag taget av henne och jag böjde upp hennes huvud med hjälp av fingret under hennes haka, ”Förlåt.”
Hon log. Satte sin hand på mitt bröst korg och klappade till några gånger.
”Kom tillbaka till mig när du tror på mig. Jag väntar på dig då.”  Hennes ögon lämnade mina och hon började gå. Jag stod kvar som ett fån som precis blivit dumpad, fast ändå inte. För hon hade inte dumpat mig. Jag suckade och vände mig sedan med händer i byxfickorna, för att sedan sätta mig i bilen. Det fanns bara en sak jag var tvungen att göra. Prata med Marissa igen.



”Kom in!”
Jag öppnade Marissa’s ytterdörr och klev in. Jag hängde av min jacka jag hade varit hemma och hämtat, då det hade blivit svalare ute. Marissa kom nerför trappan och sken av lycka när hon fick syn på mig. ”Justin! Hej.” Hon gick fram till mig och gav mig en kram. ”Hej.”
”Kan jag bjuda på något nu då?” Hon kollade på mig och vi båda började skratta.
”Gärna.” svarade jag och sedan gick vi båda mot köket.
Jag satte mig ner vi köksbordet och kollade på när Marissa plockade fram dricka och varsin chokladboll. ”Hoppas det duger?”
”Det blir jättebra.” Hon log mot mig, sedan satte hon sig på stolen mittemot och vi båda började hugga in i fikat.
”När flyttade du tillbaka?” frågade jag. Marissa svalde det hon hade i munnen,
”Drygt två veckor sedan.” Jag nickade.
”Men du har inte sökt upp mig?” sa jag ironiskt. Vi båda började skratta. Sedan blev det tyst.
”Vet du, jag kommer fortfarande ihåg dagen du flyttade så väl. Jag kommer ihåg hur ledsna vi var, eller jag var väldigt ledsen på grund av att min flickvän skulle lämnade mig.”
”Haha, vi var så söta när vi var tillsammans!” sa hon skrattandes. Jag nickade instämande.
Vi båda kollade på varandra och sedan tog jag en klunk dricka. Marissa var alltså min ex flickvän, om man kan säga så. Vi hade inte riktigt ett seriöst förhållande om man säger så.
Våra blickar möttes och vi båda flinade till. Det kändes skönt att äntligen få träffa henne igen, höra hennes skratt och bara känna hennes energi. Hon reste sig upp och började gå från köket.
”Jag ska hämta en sak, vänta här.” Hon lämnade mig ensam kvar i köket. Jag tog upp mobilen och gick direkt in på twitter. Jag läste igenom några tweets av min fans samt retweetade en del.
”Justin?” Marissa’s röst drog bort min blick från mobilskärmen. ”Ja?” ropade jag tillbaka.
”Kan du komma och hjälpa mig?” Jag stoppade ner mobilen i fickan och reste mig upp.
”Vart är du?” frågade jag när jag var halvvägs uppför trappan. ”Gå in i mitt rum.”
Jag lyssnade på hennes order och klev in i hennes rum, men det stod alldeles tomt.
”Marissa?” ropade jag och kollade mig runt. Jag kände hur någon kom upp bakom mig, så jag vände mig om. I dörr öppningen stod hon, med ena handen på höften och lutade sig mot dörrlisten iklädd endast underkläder.

ALYSSA’S PERSPEKTIV:
Kvällen var kommen och vi satt nu ute och njöt av kvällssolen som höll på att försvinna bakom husen. Jag satt i Justin knä och lutade mig mot hans bröstkorg. Hans armar var runt mig och jag kände mig bekväm. Hela dagen idag hade varit perfekt. Bara han och jag. Ingen annan.
”Hur är det med revbenet?” Justin kollade ner på mig.
”Bättre. Fast det går i vågor, bättre ibland och sämre ibland.” svarade jag.
Justin nickade och pussade mig på hjässan, ”Snart har det läkt och du slipper smärta.”
Jag skrattade till, ”Frågan är när ”snart” är…”
Jag vinklade upp huvudet helt så att jag kunde nå Justin läppar. Efter pressade jag samman de och det var magiskt precis varje gång.
”Jag måste fråga dig en sak…” Justin lät lite fundersam.
”Fråga på du.”
Justin tog ett djupandetag innan han började, ”Ramlade du verkligen? Hade du druckit för mycket?”
Justins ögonbryn åkte ihop och hans min ändrades, ”För vad jag kommer ihåg så drack du inte mycket.” Jag bytte position från liggandes till sittandes så jag kunde se hans ansikte ordentligen när vi pratade. ”Jag.. Ehm.. Jag snubblade.”
Jag svalde hårt och bröt ögonkontakten jag hade med Justin. Direkt förstod han att någonting inte stämde, ”Alyssa?”
”Vad?”
”Stämmer det?”
Jag blickade upp från marken och mötte återigen hans blick. Att kolla in i hans ögon gjorde att jag inte kunde ljuga längre. Men på ett sätt ville jag inte att någon skulle veta. Det var mitt fel alltihop. Om jag inte hade varit så spydig så hade hon aldrig puttat mig, eller hur?
”Alyssa, du vet att du kan prata med mig.”
Jag öppnade munnen men kunde inte få fram några ord. Jag satt där som stum.
Justin stirrade på mig, ”Alyssa, säg nu.”
Där bröt allt. Jag orkade inte längre. Han skulle väl antagligen få redo på det så småningom.
”Okej, jag ”halkade” inte eller ”var ful”.”
Justin kollade förvånat på mig, ”Så vad hände.”
Jag kollade länge på honom innan jag började berätta hela historian om Marissa och hennes kompanjoner.

”och sedan såg hon oss kyssas, vilket hon inte skulle gjort. För när jag skulle gå nerför trappan så kom hon och började trakasseras igen. Tillslut så orkade jag inte längre så jag sa något liknande som ”ja vi kysstes, och han var en bra kyssare.” Det var när jag vände mig om som jag kände två händer mot ryggraden och sedan vart allting svart. Resten vet du.”
Justin kollade på mig. Han satt där raklång med munnen vidöppen och ögon stora som golfbollar.
”Så..” han pekade på mig, ”Du blev knuffade av..?”
”Marissa.”
Justin spände käkbenen och munnen blev som ett sträck. Hans andning blev kraftigare så han hade blivit förbannad. Han reste sig från stolen, men han tänkte inte på att jag satt i hans knä, så när han reste sig flög jag nästan av, men lyckades hamna på fötterna. Om jag hade hamnat på något annat sätt hade säkerligen revbenet tagit till skada igen.
”Justin, vart ska du?” ropade jag medan jag kollade vartenda steg han tog. Justin stannade till, vände sig mot mig, ”Prata med Marissa. Hon skadade dig Alyssa. Jag måste göra något.”
”Vänta.” Med snabba steg gick jag mot honom tills jag stod mittemot honom.
”Vad?” frågade han. Jag kollade på honom, ”Om du ska säga till henne, vill jag vara med.”


Tio minuter stannade bilen och Justin klev ur, likaså jag. Men jag stoppades redan efter några steg.
”Jag vill prata med henne ensam.” Justin kollade på mig. Jag rynkade ögonbrynen, men istället för att började ifråga sätta satte jag mig i bilen igen och kollade på Justin när han begav sig mot ytterdörren.

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
Med snabba steg vandrade jag mot Marissas ytterdörr. Hårt knackade jag med knytnäven så att det bankade rejält. Jag kollade runt innan ytterdörren öppnades och en tjej stod på andra sidan.
Direkt fick jag en chock. Marissa Clark?!
”Marissa?” sa jag förvånat. ”Justin?!”
Jag klev ett steg framåt för att svepa in henne i min famn och krama om henne.
”Wow. Det var verkligen länge sedan. Vänta nu hur länge sen-” sa jag när vi särades från varandra.
”Ungefär 6-7 år sedan.” fyllde hon i. Jag skrattade.
Marissa Clark var en av mina bästa barndomsvänner, men hon flyttade när vi båda var 11 år. Så man kan säga att jag spenderade mycket av min barndom tillsammans med henne.
Vi båda stod med varsitt leende på läpparna och kollade på varandra.
Hon öppnade upp dörren helt och jag klev in. Hon stängde dörren efter sig och gick mot mig, men hon stannade några meter ifrån.
”Så vad gör du här?” frågade hon. Jag tvekade lite om jag verkligen skulle ta upp händelsen nu nä vi precis träffats, men jag var tvungen.
”Jag vet vad du gjorde…” sa jag. Hon korsade sina armar och suckade högt.
Hon kollade nyfiket på mig, ”Vad har jag gjort?”
”På festen…”
”Åh, nej! Justin det var absolut inte sant. Och det är inte som du tror!”
Jag kollade fundersamt på henne, ”Vad?”
”Jag vet inte vad hon har sagt till dig, men jag knuffade henne inte. Vi stod och pratade och jag sa att vi hade sett er två kyssas. Direkt blev hon aggressiv och började säga hur elaka vi var och hur bra kyssare du var.  Det var efter det som hon snubblade nerför trappan.”
”Snubblade? Men hon sa att du hade knuffat henne?”
Marissa kollade förvånat på mig, och hennes ögon blev stora.
”Hon hade känt två händer i ryggen.” fortsatta jag. Marissa skakade på huvudet och placerade sitt huvud gömt i hennes händer. ”Jag försökte fånga henne! Jag skulle aldrig ha mage att putta någon annan nerför trappan.”
Just nu kände jag förvirrad. Hade Alyssa snubblat ner? Eller ljög Alyssa för mig?
Just nu vet jag inte vem jag ska tro på.

Som ni ser så är uppdateringen väldigt dålig och jag vet att allt är mitt fel. Men det är så att min skrivlust är på noll just nu och min inspiration ligger också där nere. Så under de här dagarna har jag funderat lite och skulle jättegärna vilja började på en ny novell som jag redan har tänkt ut handling till. Som jag hoppas att ni kommer följa som ni gör med den här.

Men nu till frågan, vill ni att jag ska fortsätta på den här novell och försöka komma på nya saker eller vill ni ha den nya? Isåfall börjar jag avsluta novellen och inom kort kommer den nya novellen att startas.

Nu vill jag ha era åsikter, vad tycker ni? Ny novell eller inte?
Kommentera mycket nu, för nästa kapitel kommer inte upp förrens jag fått ett antal kommentarer. Kom igen, det tar inte lång stund att kommentera! Tänk på att jag sitter i timmar och skriver..

Håret lockade jag i lösa lockar och jag sminkade mig bara lite, inte alls mycket då det var soligt idag och sminket skulle antaligen bara bli kletligt tillslut. När jag var färdig tog jag på mig mina skor och packa ner de saker man behöver, så som läppglans, pengar osv, i väskan och sedan gick jag nerför trappan.
"Hallå?" ropade jag. Inget svar.
Jag orkade inte gå och leta efter någon lapp eller ringa dem då jag bara ville hem till Justin och se vad han hade på gång. Tänk om jag var för uppklädd eller om jag skulle klätt upp mig mer?
Jag lämnade huset bakom mig och började gå mot Justin's hus.


Direkt när jag anlände till Justin's hus hörde jag gitarrkling som kom från baksidan. Istället för att ringa på vid ytterdörren gick jag runt och fann Justin sittandes på en filt på gräsmattan med sin gitarr i handen. Runt om honom var det uppdukat med jordgubbar, frukt, choklad, kakor, bakelser och drycker. Jag vart alldeles mållöst, hade han fixat detta för mig?!
Han lade ifrån sig gittaren och ställde sig upp direkt då han såg mig komma. Ett leende klarnade upp i hans ansikte och han satte händer i hans byxfickor.
"Wow." sa jag när vi var några meter från varandra. Justin svarade inte utan så fort vi var tillräckligt nära drog han in mig i en hård och varm kram. Kanske lite för hårt då jag kände hur ont det gjorde i revbenet, men jag ville inte säga någoting som skulle förstöra den känslan som skapades. Vi släppte varandra och sedan kysste han mig snabbt.
"Gillar du det?" frågade han och pekade med handen bort mot filten. Han placerade sig bredvid mig och lade sin arm runt mina axlar, och jag min runt hans midja.
"Jag älskar det." svarade jag och sedan började vi gå mot filten.
Väl framme vid filten satte vi oss vid varsin ände, jag tog av mig skorna så jag kunde sitta skräddare. Jag tittade sedan ut över alla plockmat han hade fixat för oss båda.
"Ta vad du vill ha." sa Justin som sedan greppade tag i ett bröd och jag gjorde likadant.

"Vad fick dig att göra allt det här?"
Jag kollade på Justin när han dopade brödbiten i lite tsatziki innan han tog en tugga.
"Jag ville bara visa dig hur mycket jag uppskattar att ha dig tillbaka i mitt liv."
Jag kollade på honom, men böjde ner huvudet så fort jag kände hur mina kinder blir varma och rosiga. "Du rodnar!" hörde jag Justin säga.
"Det jag gör inte alls." Jag hatade att erkänna mina svagheter. Jag brukar inte rodna så ofta, men om jag får någon komplimang händer det oftast att jag blir rosig om kinder, vilket jag skäms över.
"Du rodnar ju visst!" Justin's röst hördes igen och denna gång kände jag hur jag blev träffas av någonting. Fort kollade jag upp och märkte hur en brödbit låg precis bredvid mig. Med vidöppen mun tog jag upp en jordgubb och kastade på honom. Jag träffade honom rakt på bröstkorgen och märkte direkt att det var en dålig idé då det hade skapats en lite fläk pågrund av jordgubben. Justin försökte gnugga bort det med hjälpa av sitt pekfinger, men lyckades inte.
"Förlåt!" sa jag och kollade sorgset på honom. Han kollade upp från tröjan med ett flin på läpparna, "Nu du."
Jag fattade genast vad han skulle göra så jag ställde mig snabbt upp och började springa. I ögonvrån såg jag hur Justin sprang efter. "Justin!" skrek jag och skrattade, samtidigt som jag nästan sprang för livet - kändes det som.
Justin kom närmare och närmare och för varje steg jag tog gjorde det ondare och ondare.
"Justin." sa jag och höll mig för  revbenet. Justin hade stannat och gick nu med snabbt steg mot mig. "Är du okej?" frågade han.
Jag nickade, "Nu är jag." Vi båda skrattade till innan Justin ställde sig framför mig och placerade sitt finger under min haka för att lyfta upp huvudet. Vi kollade på varandra innan våra läppar nuddades.

Vi var tillbaka på filten. Jag halvlåg över Justin medan han låg på rygg och vi kollade upp i himlen. Att bara ligga här Justin under tystnad kändes så skönt. Att det bara kunde vara han och jag. Inte massor andra människor runt om, inga som störde oss helt enkelt. Jag njöt varje sekund då jag visste att det skulle dröja länge innan vi någonsin skulle kunna ha en sådan här stund igen. Antagligen skulle Justin behöva åka igen och göra det han älskar att göra, men det är inte jag är ledsen över. Utan jag vet hur mycket han älskar sitt liv och älskar att träffa hans fans och skulle göra allt för att göra dem glada.
"Vad tänker du på?" Mina tankar försvann och jag kom tillbaka till verkligheten.
"Inte så mycket. Du?" frågade jag.
"Jag bara njuter just nu." Jag böjde uppp mittt huvud och pressade mina läppar mot honoms.
"Jag med." sa jag mot hans läppar innan jag kysste honom igen. Vi särade på varandra när Justin reste sig upp och jag automatiskt sattes upp då jag låg på honom.
"Jag vill visa dig en sak." Justin greppade tag i sin gitarr och satte sig framför mig på filten. Jag kollade nyficket på honom. Vad ska han göra nu?
"Alyssa." Började han. Jag kollade honom djupt in ögonen. Han sa mitt namn på något speciellt sätt som fick hela mig kropp att reagera. Så passionerat.
"Efter Frankrike så gjorde det ont. Ont i hjärtat. Helt plötsligt kändes det som att mitt liv var över, som att livslusten tog slut. Jag trodde jag hade förlorat dig för alltid. I en hel vecka tog jag ledigt från intervjuer, spelningar osv bara för att jag inte hade dig. Sedan dagen jag träffade dig så har mina ögon alltid varit på sig, bara dig. Aldrig någon annan. Du har fått mig att se livet med ett annat perspektiv. Så när du lämnade mig där i Frankrike visste jag inte vad jag skulle göra. Skulle jag forsätta leva vidare som popstjärnan Justin Bieber, eller skulle jag lämna allt bakom mig för att återvända hem till Kanada som Justin. Bara Justin. Men en sak visste jag, jag skulle ha tillbaka dig."
Mitt hjärta smälte. Fann inga ord.
Justin tog tag min hand och satte det mot hans hjärta, "Känner du slagen?"
Jag nickade. "De slår för dig." sa han.
Det där var det finaste någon någonsin sagt till mig. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag satt bara där med tårögda ögon och kollade på honom.
"Så nu vill jag spela en låt jag har gjort till dig. Bara till dig. Den heter Be Alright."

Justin började spela och en ängelröst hördes. Vart enda litet hårstrå som fanns på min kropp reste sig. Våra blickar var som fast i varandra, vi släppte varandra inte. Mitt hjärta började dunkade ännu mer och fjärliar bildades inuti min mage och flög runt. Ett pirr åkte genom min kropp och jag insåg att mina känslor för honom aldrig hade försvunnit, och troligen aldrig kommer gör heller.
Låten var den finaste jag någonsing hört, och Justin's röst var så gudomligt fin så det finns inte. Han var så fin när han satt där med gitarren i handen, vinden som blåste i hans hår och hans hasselbruna ögon som man kunde drunkna i. En sak var iallafall säker, jag hade världens finaste pojken framför mig.

Han avslutade låten och skrattade sött i slutet. Han lade ifrån sig gitarren och kollade på mig.
"Gillar du det?" Jag ställde mig på knäna och gick fram till Justin. Han kollade på mig hela tiden iväntan på svar. Jag satte mig gränsle över hans midja och lade mina armar runt hans nacke.
"Jag älskar det." Sekunden efter var hans läppar mot mina i en passionerad kyss. Hans händer vandrade på min rygg tills de hamnade på mig rumpa. Han tog ett fast tag om mig och han reste sig upp. Jag hade mina ben kringlade runt hans midja samtidigt som han bar mig.
"Vart ska du?" frågade jag.
"Jag kan inte göra vad jag vill med dig här ute."

---

Nu vill jag att ni kommenterar och berättar vad ni tycker! Jag vill verkligen veta.

"Aj."
Doktorn tryckte lite löst på revbenet och det gjorde ont, väldigt ont.
Jag höll hårt i Justin's hand, och tryckte min känslor istället för att skrika rakt ut.
"Gör det ont här?" frågade doktorn. Jag nickade.
Doktorn suckade och tog bort sina händer från min kropp. Han tog sedan fram sitt block igen och började skriva. Jag kollade på Justin som bara satt och log mot mig. Jag log tillbaka.
"Så, Alyssa. Du har ett brytet revben samt så har du en liten hjärnskakning, men den är så liten så den behöver du inte oroa dig över. Däremot ber jag dig att ta det lungt i några dagar för att låta revbenet läka ihop."
Jag nickade och kollade på honom. Justin harklade sig innan han började prata,
"Finns det inget ni kan gör istället?"
"Nej, inte för tillfället. Utan tid är det som är medicinen för det här fallet."
"Okej." svarade Justin och reste sig från stolen han hade suttit i hela tiden.
"Så nu kan du åka hem och sedan får du komma på återbesök lite senareså får vi hoppas att det har läkt rätt." sa doktorn och log. Han satet blocket under armen och sträckte sedan fråm den för att säga hejdå. "Skönt om dig nu och lova mig att du tar det lugnt."
Jag skrattade lite lugnt, "Lovar."  Jag tog sedan hans hand och skakade lite lätt.
Han vände sig sedan mot Justin, "Hejdå."
"Hejdå. Och jag lovar att ta hand om henne."
Doktorn skrattade lite, "Bra."

Vi öppnade ytterdörren och klev in. Det var kolsvart och alldeles tyst, antaligen för att mamma och pappa sover. Justin hade hållt mina klackskor då jag gick barfota från sjukhuset.
"Jag ställer dem här." Han ställde skorna i skohyllen och sedan hängde han av sig sin jacka.
Att gå uppför trappan var väldigt svårt. För varje steg man tog bultade det till i revbenet.
"Ska jag hjälpa dig." Justin hade en hand på min rygg och kollade sårandes på mig.
Jag skakade på huvudet. Jag skulle klara det här, även om det skulle ta sig sin lilla tid.
Väl uppe styrde jag min steg i till mitt rum. Som tur var, var det svalt inne i mitt rum då fönstret stod på glänt. Justin gick direkt och slängde sig i min säng med ett vädligt stort leende på läpparna.

"Vad är det?" Han försökte genast dölja ditt leende.
"Detta har ända varit en ganska bra dag.." sa han.
Jag kollade på honom, "Bra?!"
"Inte att du fick eett revbenet avbrytet men jag fick tillbaka dig."
Jag log mot honom och gjorde en släng puss åt honom vilket fick honom att lee ännu större.
"Kan du hjälpa mig." Jag hade dragit upp en liten bit av klänningen, men sedan belv det stopp. Justin var snabbt framme vid mig och drog av mig klänningen. Han tog sedan fram min stora sovtröja jag alltid sov i och hjälpe mig sedan på med den. Just nu var jag så trött, och hade ont, så att mina ögon inte orkade hålla sig öppna. Jag lade mig ner i sängen och drog upp täcket.
Justin satte sig på sidan av sängen och kollade på mig.
"Kom." sa jag och öppnade upp täckte lite. Justin skakade på huvudet, "Jag skulle vilja, men jag vågar inte." Jag kollade förvånat på honom, vad menade han?
"Tänk om jag lägger mig på dig eller nått. Du har inte så stor säng." sa han.
Jag svarade inte, utan kollade bara på honom. "Kom här." Han böjde sig neråt och våra läppar återförenades. Varje gång han kysste mig kändes det som om vi var i en helt annan värld där bara han och jag fanns. Där bara han och jag levde tillsammans och ingen kunde stoppa oss.
"Okej då." Han lade sig ner väldigt försitkigt, noga med att inte lägga sig förnära mig.
Jag låt på rygg och Justin låg på sidan bredvid mig. Jag tog hans hand och flättade samman våra fingrar. "Godnatt." Viskade han. "Godnatt." svarade jag och kysste honom lätt innan jag slöt mina ögon och lät drömmarna falla in.

*

Nästa dag var redan har och jag vaknade upp alldeles för sent. 13.48 visade klockan och jag suckade högt. Visst kan det var skönt att sova, men ändå inte då man inte hinner göra så mycket på dagen då. Jag gäspade och märkte direkt att någonting inte var rätt. Jag kollade åt sidan och då slog det mig, Justin låg inte där. Det enda som låg där var en liten vit lapp.
"Alyssa, kom till hem till mig så fort du kan. Ta inte med dig någonting utan bara kom. / Justin."
Jag började genast undra vad han nu hade på på hjärtat. Undra om det var något allvarligt?
Men då hade han antagligen väkt mig. Hoppas jag.
Jag reste mig från sängen, försiktigt. Väl uppe gick jag direkt in till badrummet för att ta mig en dusch, jag kände mig inte så fräsch efter gårdagens händelse och sjukhus.
Jag ställde mig framför spegeln och drog upp tröjan för att se om blåmärket hade blivit något bättre, och det hade det. Svullnaden hade gått ner och det lilaaktiga hade försvunnit eller blivit mer åt det blå hållet.

Jag stod framför gaderoben med handduken virad runt mig kropp och bestämde kläder. Genom en snabbt blick ut kunde jag tyda att det var varmt så solen lyste och himlen var blå. Den vita skjortan och den blå shorten skulle alltså passa perfekt idag. Jag tog ut plaggen ur gaderoben och tog sedan på mig.

Smärtan hade lagt sig lite och gjorde inte lika ont idag som den gjorde igår. Det kan också vara de smärtstillande tabletterna, men man får hoppas så det bästa. Läkaren sa att det bara skulle ta några dagar innan jag kunde börja leva som normalt igen, vilket jag glädjs åt!
Håret lockade jag i lösa lockar och jag sminkade mig bara lite, inte alls mycket då det var soligt idag och sminket skulle antaligen bara bli kletligt tillslut. När jag var färdig tog jag på mig mina skor och packa ner de saker man behöver, så som läppglans, pengar osv, i väskan och sedan gick jag nerför trappan.
"Hallå?" ropade jag. Inget svar.
Jag orkade inte gå och leta efter någon lapp eller ringa dem då jag bara ville hem till Justin och se vad han hade på gång. Tänk om jag var för uppklädd eller om jag skulle klätt upp mig mer?
Jag lämnade huset bakom mig och började gå mot Justin's hus.

---

Vad tror ni Justin har hittat på?
Jag ska börja skriva nästa nu direkt då jag har hela idén i hjärnan, så kommentera mycket nu så får ni den väldigt snart!

Jag kollade på henne och skrattade till, ”Pratade med honom. Får jag inte ens göra det?”
”Ni kysstes. Vi såg er.” Sa hon snabbt efter. Jag öppnade munnen, men visste inte vad jag skulle svara. Jag ville ge igen, men hur? Jag kollade runt och skrattade till.
”Vet du? Det gjorde vi faktiskt och jag kan berätta för dig att han är en väldigt bra kyssare.”
Jag skrattade till och vände mig sedan om för att gå nerför trappan.
”Din lilla slyna. Jag varnade dig.” Hörde jag Marissa säga innan jag känner två händer i ryggen. Jag flyger framåt. Boom. Jag snurras runt och slår i tills jag landar på något sten hårt och allt jag ser förvandlas till svart.

Mina ögon öppnades och jag blinkade några gånger. Jag hörde massor röster och skrik runt om mig, men ändå kändes det som om att jag hade lock för öronen.
"ALYSSA!" Jag hade blinkat ett antal gånger för att försöka få tillbaka skärpan. När jag äntligen kunde tyda det jag såg, så fick jag syn på Kendall som stod tillsammans med Chaz och Ryan. Justin satt på knä bredvid mig med sin hand på min kind.
"Alyssa hör du mig." Jag mötte Justin's blick, men sa ingenting. Jag kunde inte, det gjorde ont.
Det gjorde ont att andas, att bara ligga där. Jag började grimasera, vilket fick Justin att reagera.
"Alyssa." Han kollade sorgset på mig, "Säg var det gör ont."
Jag placerade handen på stället där jag hade ont. Revbenet.
Justin lade sin hand över min, "Gör det ont nu?" Han tryckte lite försiktigt. Även om han inte tryckte hårt alls, kändes det som att han precis hade stuckigt en kniv rakt ner. Vilket inte alls var skönt.
Jag knep ihop ögonen och spände käkarna. "Aj." skrek jag. Om det hade funnits en tävling som bestod utan att man skulle ta bort sin hand från någonting - skulle Justin vinna guld pågrund av hur snabb hans hand var av min när jag skrek till.
"Vi måste till doktorn." hörde jag hur han pratade till någon, antagligen Kendall och de.
"Men hur? Ingen kan köra."
"Ring taxi." ropade Justin. Han lät bestämd. Människorna som stod runt om hade började avta då jag hade vaknat till liv.
Smärtan inom mig går inte att beskriva. Helst ville jag bara skrika, ta av min illska på någon - men det funkar inte. "Taxin är här om 4 mintuer." sa Kendall.
Justin kollade på mig och tog tag i min hand, "Jag ska hjälpa dig upp."
Jag nickade. Försökte reste mig långsamt och göra det så icke smärtsamt som möjligt. Jag reste först överkroppen så att jag satt raklång upp. Smärtan så fanns inuti mig har jag aldrig någonsin upplevt. Justin reste sig helt upp och ställde sig framför mig. Han placerade sina händer i mina armhålar och drog mig upp. Mina händer höll ett fast grepp om hans nacke och jag stod nu upp på mina fötter. Genast kände jag hur jag andningen började bli tyngre och tyngre. Jag höll fortfarande mina händer runt Justin samtidigt som jag lutade min panna mot hans bröstkorg. Min andning övergick till hyperventation och jag vart alldeles skakig i hela kroppen. Om jag inte hade haft Justin som stöd och hålla mig i, hade jag ramlat ihop på marken. "Alyssa, kolla på mig." Jag mötte återigen Justin's blick. "Andas." Justin tog djupa andetag och jag följde honom. "Andas in, andas ut." sa han och jag gjorde som han sade. Men det höll inte då smärtan tog över och gjorde så jag började andas häftigt igen."Det går inte." Sa jag. Justin pussade mig på pannan, "Du klarar det här."
Han lyfte sedan upp mig - noga med att inte skada mig ännu mer - och sedan gick vi ut för att sätta oss i taxin mot sjukhuset.


Direkt när vi anlänt till sjukhuset hade en sjuksköterska mött oss och visat oss vägen till ett rum. Justin hade burit mig exakt hela vägen medan jag lutat mig mot hans bröstkorg. Han hade gråtit under bilresan, men det var inget han ville visa då han bara hade vänt bort huvud och snabbt torkat bort tårarna.
Väl inne i rummet hade sjuksystern gett mig någonting som gjorde att smärtan avtog lite, vilket var otroligt behövligt. Hon hade sedan lämnat oss och meddelat att en doctor var påväg för att undersöka mig.
"Det kommer gå bra." Justin tog tag i min hand och höll den hårt. Jag låg på rygg i den vita, stora sjukhus sängen och kollade på honom. "Jag är rädd."
"För vad?" Jag slickade mig o läpparna, "Att det ska vara något allvarligt som kommer påverka hela min livstid." Det var verkligen någonting som skrämde mig. Tänk om jag kommer få leva med det här resten av mitt liv?!
Justin reste sig från stolen som han satt i bredvid. Han kom och hängde sig över räcket som var runt sängen, "Det kommer bli bra. Jag lovar." Jag log mot honom. "Kom." sa jag och putade lite med läpparna vilket skulle få Justin att förstå. Det gjorde det också då han böjde sig framåt och våra läppar mötes. Att känna hans läppar mot mina kändes... fantastiskt. Han fick mig att tänka på någonting annat just då. Mitt under våran kyss kliver en stor man in i rummet.
"Dr. House." Han sträckte fram handen och jag hälsade glatt. "Alyssa Jenner."
"Så, Alyssa. Berätta för mig vad som har hänt med dig." Han satte sig ner bredvid mig och hade sitt block framför sig. Jag tog ett djupt andetag och kollade snabbt på Justin innan jag berättade,
"Jag halkade och ramlade nerför trappan." Jag vet, man ska inte ljuga. Men de enda som egentligen visste vad som hände var jag och Marissa. Jag ville verkligen berätta för Justin, men jag vet hur han skulle reagera och just nu orkade jag inte med det. Någon gång ska jag berätta. Kanske.
"Och nu har du ont i revbenet?" frågade doctorn samtidigt som han antecknade allting som sades i rummet. "Ja."
"Kan du ta av dig klänningen så får vi tar en närmare titt." sa doctorn och reste sig upp för att ta på sig platshanskar. "Vill du att jag ska gå ut?" frågade Justin. Vi kollade på varandra, tog tag i varandras händer. "Nej, du kan stanna." svarade jag. Justin log stort.
Justin hjälpe mig av med klänningen, men hela tiden kollade han mig i ögonen. Inte någon annan stanns. Åh, gud vad den där killen var bra. Bäst, helt enkelt.
När klänningen var av låg jag i sängen med underkläder och Dr. House började undersöka mig. Jag kollade ner mot revbenet och fick en chock. Ett stort, blått blåmärket hade skapas och det såg hemskt ut.

---

Förlåt för dålig uppdatering! Men jag har sommarlov och vill njuta! :D

Måste bara fråga, vilka av er har, som jag, skaffat believe biljetter? :D Det kommer bli så jäkla otroligt bra så det finns inte :D

Update: Tänkte inte på förrens nu att det blev ganska kort, men ni får längre nästa gång!