"Är du sur?" frågade jag och putade med underläppen och spärrade upp mina ögon, precis som en hundvalp.
"Ja." svarade hon.
Jag skrattade till innan jag snabbt kysste hennes läppar. Hon kysste mig tillbaka innan hon tog tag i min drog och drog bort mig. Jag bet mig återigen i underläppen innan jag tg några kliv fram och pressade mina läppar mot hennes igen, och lade med min han vid hennes korsrygg och drog henne närmare. Hon slängde sina armar runt min nacke och besvarade kyssen.
Äntligen var allt perfekt igen.

ALYSSA'S PERSPEKTIV:

Försiktigt tryckte Justin ner handtaget och öppnade dörren sakta. Klockan hade redan blivit två på natten och alla i hans hus sov, trodde vi.
Justin satte sitt långfinger för sina läppar för att visa att vi skulle vara tysta. Försiktigt klev vi in i hallen och tog av oss skorna. Kläderna var fortfarande dyngsura sedan vi hade varit i vattnet.
"Justin, är det du?" Justin kollade på mig och vi båda stannade till.
"Det är jag och Alyssa." En person började närma sig och en gammal dam kom ut i morgon rock.
Diana.
"Åh, äntligen är ni här." sa hon och kollade på oss.
"Men kära barn vad har ni gjort?" Antagligen hade hon sett våra kläder och vårat hår.
"Vi badade, men varför är du uppe nu?"
Vi förflyttade oss från hallen in till köket.
"Jag ville se så ni kom hem säkert och se till att ni mår bra."
"Mormor, det hade du inte behövt-"
"Jag ville Justin. Men nu kan jag gå och sova i lugn och ro."
Hon gick mot Justin och svepte armarna om honom.
"Godnatt min pojke. Om man nu kan kalla dig det."
Justin skrattade till, "Godnatt mormor."
De släppte varandra och hon började gå mot mig.
"Godnatt min vackra." viskade hon i mitt öra när vi hade slutits i en varm kram.
"Gondatt Diana." svarade jag innan vi särade på varandra. Jag kollade på Justin som stod med händerna i fickan och slickade sig lite om läppen.
"Nu ska jag inte störa er något mer. Vi syns imorgon ungar." Hon började ut för trappen, men stannade vid ungefär halva.
"Och ni gör väl ingenting nu förutom att sova." Hon kollade på Justin med en allvarlig blick.
"Nej då mormor. Gå och lägg dig nu så syns vi imorgon."
Hon fortsatte gå och nu var det bara jag och Justin kvar i köket.
"Trött?" frågade han.
Jag nickade ivrigt.
"Då går vi och lägger oss." Jag vände mig om och började gå mot Justin's rum.

Jag drog av mig det blöta linnet och stod nu endast i min svarta bh och short. Jag ställde mig framför spegeln och slängde upp det blöta håret i en slarvlig bulle på huvudet.
Någons händer placerades runt mig midja och vände mig om.
"Justin." sa jag av en ren reflekt och jag kollade på honom. Han lutade sin panna mot min och bet sig i läppen, "ja?"
"Vad gör du?"
Justin svarade inte utan pressade sina läppar mot mina. Han öppnade upp sina läppar och slank in sina tunga. Våra tungor samman flätades och jag satte mina handflator mot hans bröstkorg.
"Du vet vad din mormor sa." Justin förflyttade sina händer och började röra dem uppåt.
"Hon kommer inte veta någonting."
Hans blick började röra sig nedåt och han stirrade på mina bröst.
Ännu en gång slickade han sig om läppen och efteråt bet sig löst i läppen.
"Pojkar." sa jag innan jag drog mig ut ur greppet och drog upp täcket på Justin's säng och lade mig ner. Justin var snabb med att lägga sig tät intill och lade en arm runt mig.
Jag placerade min hand på hans och tog en djup andetag.
"Godnatt."
"Godnatt baby." Justin pussade mig lätt på kinden och drog mig ännu tätare än innan, om det ens gick. Jag kände hans mage mot min nakna rygg.
Mina andetag blev djupare och djupare och tillsut kom vi båda in i drömmarnas värld.

*

Nästa dag.
Kvällen hade redan infallit och vi alla var hemma hos Kendall för grillfest. Killarna stod ute vid grillen och grillade grillspett medan Kendall och jag fixat allt tillbehör i köket.
"Vad gjorde ni efter pizzan igår då?" Kendall kollade på mig med ett leende.
"Justin tog med mig till stranden för att kolla på solnedgången."
"Åh, vad mysigt."
Jag log, "Och sedan slängde han i mig i vattnet."
"Typiskt killar."
Vi båda skratttade till när Chaz kom in, "Köttet är klart."
"Okej, vi kommer." svarade Kendall och vi tog med salladen och allt annat vi fixade och började gå ut.
Justin stod och lade ut spetten på en tallrik när jag gick mot honom,
"Vad gott det ser ut." Jag kramade om honom.
"Vad hade du förväntat dig. Det är ju jag som lagar och jag är bäst på allt." svarade han och ett leende bildades på hans läppar.
"Ha.Ha" stammade jag fram och gick sedan därifrån för att sätta mig till bords.
Justin kom och satte sig bredvid mig.
"Jag är så hungrig." utbrast Chaz och kollade på maten som om det var första gången han såg mat.
"Säg någon gång du inte är hungrig." sa Ryan och vi alla började skratta.
Kendall harklade till, "Varsegoda och ät."
Alla började sträcka sig och plocka åt sig av maten. Jag måste erkänna att maten var riktigt god.

"Alla klara?" frågade Ryan och alla nickade.
"Bra, för nu ska vi köra fotboll." fortsatte han. Alla spärrade upp ögonen och kollade förvånat på honom.
"Nu?!" ropade Chaz och lutade sig framåt.
"Ja, nu. Kom."
Alla reste sig motvilligt upp och gick mot gräsmattan för att spela fotboll.
"Okej, vilka lag?" frågade jag när vi hade ställt upp mot, gjorde av olika grejer, och var redo att köra.
"Tjejerna mot killarna?" förslog Kendall och jag kollade med en förvånad blick mot henne.
"Har du någon aning om hur dålig jag är?" frågade jag henne.
Hon skrattade till, "Jag har spelat fotboll, men jag kan inte säga att jag är speciellt bra på det. Men nu har vi kul och kör."
"Okej, nu kör vi." ropade Ryan till och släppte ner bollen och började genast dribbla massor och passade sedan vidare bollen till Justin. Justin drev vidare bollen mot Chaz som sedan gjort mål. Såklart.
De skrek och klatshade varandra. Kendall tog fram bollen igen och passade till mig.
"Åh, nej." Jag sköt fram bollen lite och sprang efter den, men jag sköt den för långt fram. Innan jag hann fram kom Justin emellan och tog bollen ifrån mig. Typiskt.
Ännu en gång gjorde killarna mål och denna gång var det Justin. Han sprang fram mot mig och lyfte upp mig i luften och snurrade runt mig.
"Släpp ner mig." sa jag och låtsades vara tjurig.
"Kan ni inte gör mål mot oss?" Justin putade med underläppen vilket fick mig att börja lee. Jag slog honom löst på armen och gick därifrån till Kendall.
"Okej, om ni gör mål nu så vinner ni." ropade Justin och jag och Kendall kollde på dem.
"Deal." ropade Kendall tillbaka.
"Vi måste ha en plan." Kendall och jag började fundera. Vi funderade en stund innan Kendall knäppte med fingrarna för att få mig tillbaka från tänkandet.
"Vi måste lura bort dem."
"Hur?"
"Du måste låtsas skada dig. Det är den enda lösningen för att fånga killarnas uppmärkamhet."
"Okej, det skulle funka." sa jag och sedan tog jag bollen och började långsamt gå framåt.
Jag började driva den snabbare och sedan tog jag insiativet att ramla och låtsas skada foten.
"Aj." skrek jag och kved ihop. Jag placerade mina händer på foten och drog den närmare kroppen.
"Alyssa." hörde jag Justin ropa och jag öppnade ögonen. Justin böjde sig snabbt ner på knäna och drog upp mig i sina famn.
"Vad hände?"
Jag svarade inte utan kollade diskret på Kendall när hon tog bollen och sköt rakt in i mål.
Jag for snabbt upp på fötterna igen och hoppade upp och ner.
Justin och Ryan slängde förvånade blickar mot mig.
"Du är då snygg, men också lättlurad." viskade jag till Justin innan jag kysste honom lätt på läpparna.
Jag sprang sedan mot Kendall och kramade om henne. Vi båda skrattade och kollade på killarna som inte verkade förstå någonting om vad som just hände.
"Killar, utmana aldrig tjejer. Tjejer vinner alltid, oavsett vad som står på spel."

Jag sprang slalom mellan personerna som egentligen var rakt iväg ochjag slängde armarna runt honom. Han höll hårt i mig några sekunder innan han, fortfarande medhänderna om min nacke, såg mig djup i ögonen. Jag log och kysste honom.
”Jag har saknat dig.” hans röst gav mig rysningar.
”Jag har saknat dig med.” svarade jag. Han fortsatte kolla mig i ögonen innan han böjde sig ner och kysste mig läppar, ömt.
Jag drog honom tätt intill mig igen och gav honom en hård kram.
Jag kollade över Justin’s axel och jag såg Pattie stod och log mot oss.
Våra blickar möttes,
”Hej.” viskade jag tyst. Näsan så tyst så att jag själv inte hörde.
”Hej.” mimade hon tillbaka.
Justin släppte taget om mig och flätade ihop våra fingrar.
”Dags att åka hem?”
Båda Pattie och jag nickade och vi började gå.
”Äntligen hemma.”

JUSTIN’S PERSPEKTIV:
Äntligen. Dagen då jag skulle få träffa tjejen som hade fångat mitt hjärta. De här veckorna har gåttganska fort, men ändå långsamt på ett annat sätt. Det är självklart varit svårt att vara ifrån Alyssa, mendet är sådant man får leva med när man konstant lever i en resväska eller i en bil.
Jag hade packat ner det sista i resväskan och höll på att stänga den när Scooter klev in i rummet.
”Är du klar?”
”Japp, ska bara dra igen dragkedjan så är jag det.”
”Bra, för vi måste lämna bussen om inom en halv timme.”
Klockan hade redan passerat 4 tiden på eftermiddagen och jag hade i stort sätt bara packat och legat isängen.
”Varför åker vi så tidigt för. Planet går väl inte förens klockan 10 eller något ikväll?” frågade jag Scooteroch han kollade fundersamt på mig.
”Har ingen berättat att vi har bokat om?”
”Nej. Varför?”
”Det planet som du och din mamma skulle med blev inställt.”
”Varför?”
”Jag vet inte allt här i världen. Erat flyg går om 2 timmar. Så skynda dig.”
Jag drog fort igen väskan och rullade ut den ur rummet. Utanför stod mamma och lutade sig motbussen, antagligen solade hon ansiktet.
”Jag är här.”
Mamma hoppade till, ”Gud vad du skräms.”
Jag flinade till innan hon började prata igen, ”Kenny skulle köra oss till flygplatsen. Så vi skulle väntahär så länge.”
”Okej, men jag går och säger hejdå till alla andra så länge.”


Precis som alla andra gånger gick jag in bakvägen. Lättare, smidigare och det blir inte hysteriskt medfolk runt mig. Jag har en liten gnutta av klaustrofobi, så jag gjorde egentligen allt för att slippa bliomringad.  
”Vi ska hitåt.” sa mamma med biljetten i högra handen och pekade. Jag gick glatt efter och försöktegömma mig. Allt jag ville nu var att luta mig tillbaka mot flygplanssätet och kliva av i älskade Kanada.
Jag kom då på att jag hade bett Alyssa vara på flygplatsen på natten, vilket hon inte behövde nu närjag kommer tidigare.
Jag tog upp telefonen och slog in hennes nummer. Exakt tre signaler tog det innan jag hörde hennesunderbara röst.
”Justin.” ropade hon.
”Hey babe, vad gör du?”
”Jag väntar på att tiden ska hoppa framåt så att du kan vara här. Du?”
”Aw, du är då söt. Jag sitter på flygplatsen-”
”Nu?!”
Jag han inte ens berätta klart meningen innan hon avbröt mig.
”Jag kommer hem tidigare än väntat. Mitt plan lyfter om en timme, så jag kommer vid 9 ikväll.”
Jag kunde nästan höra hur Alyssa’s mungipor åkte uppåt och en leende bildades i hennes ansikte.
”Jag tror Gud har hört mina böner.”
”Haha, men är du där och möter mig?”
”Det kan du räkna med.” svarade hon.

ALYSSA’S PERSPEKTIV:
De timmarna jag hade väntat på Justin hade jag kollat film, eller filmer rättare sagt. Vampire Diarieshade stått på listan. Enda sedan jag hade kollat på första avsnittet i Spanien var jag fast. Jag mindeshur jag och Maria, min vän från Spanien, var helt beroende och satt uppe hela nätter och kollade.
”Alyssa, när ska du bli skjutsad?” Mamma’s röst hördes från köket.
”Klockan kvart i 9 ungefär. Han skulle landa ungeför vid 9.”
”Alyssa, vet du vad klockan är nu.” Mamma hade ändrat tonläge på rösten.
Jag kollade på klockan och jag hoppade upp när jag fick syn på den. 10 i 9. Shit.
”Mamma, vi måste åka nu.”
Mamma och jag mötes i hallen och fort slängde vi på oss skorna och jag greppade tag om min väska.
Mamma låste upp bilen och vi nästan hoppade in i den och fort körde iv iväg.
”Tänk om jag kommer försent nu. Tänk om han tror jag inte kommer. Tänk-”
”Alyssa, lugna ner dig. Vi hinner gott och väl. Jag lovar.”
jag svarade inte utan lutade mitt huvud mot huvudstödet och kollade ut mot himlen som höll på attändra färg. Den var himmelskt fin.

”Tack för skjutsen vi ses sen.” jag stängde igen bildörren och kollade på när mamma lämnade mig ochkörde iväg. Jag vände på klacken och började gå igenom de stora skjutdörrarna som skulle ta mig in tillflygplatsen.
Väl inne bredde den långa korridoren ut framför mig. Jag gick mot en massa bänkar där fleramänniskor stod. Jag kollade upp i taket och läste på skylten ovanför dem. ”Ankomst.” stod det medstora bokstäver. Jag kollade mig omkring och granska de olika personerna som stod i samma rum.Undra vilka de väntar på. Undra om de också väntade på någon som betydde deras liv? Eller till ochmed förändrat hela deras liv, precis som Justin hade gjort med mitt.
På ett positivt sätt.
Personer började strömma ut ur utgången och jag stod på hel spänd. Jag måste erkänna att jag varganska nervös. Jag hade inte träffat honom på flera veckor. Personer började skratta och kramadesrunt omkring mig. Jag log för deras skull. Kunde inte Justin bara komma ut snart. Det var som om Gudhade läst mina tankar igen, ut kommer en killen iklädd en vit T-shirt, gröna militär byxor och en kepspå huvudet. Jag sken upp i ett leende och kollade på honom.
Han hade ännu inte sett mig.
Jag började sakta gå framåt och hans blick fastnade vid mig. Ett leende formades på hans läppar ochhan började snabbt gå mot mig. Jag sprang slalom mellan personerna som egentligen var rakt iväg ochjag slängde armarna runt honom. Han höll hårt i mig några sekunder innan han, fortfarande medhänderna om min nacke, såg mig djup i ögonen. Jag log och kysste honom.
”Jag har saknat dig.” hans röst gav mig rysningar.
”Jag har saknat dig med.” svarade jag. Han fortsatte kolla mig i ögonen innan han böjde sig ner ochkysste mig läppar, ömt.
Jag drog honom tätt intill mig igen och gav honom en hård kram.
Jag kollade över Justin’s axel och jag såg Pattie stod och log mot oss.
Våra blickar möttes,
”Hej.” viskade jag tyst. Näsan så tyst så att jag själv inte hörde.
”Hej.” mimade hon tillbaka.
Justin släppte taget om mig och flätade ihop våra fingrar.
”Dags att åka hem?”
Båda Pattie och jag nickade och vi började gå.
”Äntligen hemma.”

”För så fort jag kommer hem vill ha träffa dig.”
Jag spärrade upp mina ögon och reste mig lite upp.
”Justin, va?! Kommer du hem då?”
Justin log nöjt och skrattade lite.
Jag log så stort så att mina tänder syndes.
Jag böjde mig fram mot webbkameran som satt inbygg i datorn och pussade löst på den.
”Det närmaste jag kan komma dig just nu är webbkameran så jag sänder dig pussar genom den.”
Justin skrattade lite tyst, ”Inte långt kvar till jag kan göra det på riktigt.”

Samtalet fortsatte kvällen lång och vi pratade om allt. Men något jag visste säkert var att jag längtar till onsdag då jag fick träffa min älskar igen. Kan tiden inte bara hoppa fram lite?

Nästa morgon vaknade jag med ett leende på läpparna. Varför? Det var bara en dag kvar till Justin kommer hem.
Det var kvavt i rummet och jag var kladdig av att jag att jag hade svettats. Jag drog av mig täcket och gick raka vägen till duschen för att känna mig fräsch igen.
Väl inne i badrummet tog jag av mig den stora sov tröjan och drog igång vattnet i duschen.
Det svala vattnet rann nerför min kropp och jag började tvåla in mig.

När jag hade duschat klart svepte jag en handduk runt kroppen och gick till mitt rum.
Jag drog fram datorn och klickade upp Itunes. Utan att kolla vilken låt som skulle börja spela tryckte jag på play. Introt till Favorite Girl börjades spelas och Justin’s gamla röst hördes. Jag vände mig mot datorn och log.
”Bara en dag kvar.” suckade jag.
Jag gick fram till garderoben och kollade vad jag skulle ha på mig. Såklart var det inte det lättaste valet, exakt samma visa varje gång. Vad ska man ha på sig?
Mobile displayen lystes upp och ett nytt meddelande visades.
”Kom till mig nu! Ryan och Chaz är här också. Ta med dig bikini så tar vi en slapp/sola/bada dag”
”Kommer.”
Mitt svåra val förut hade genast blivit mycket enklare. Jag tog på mig min mörkrosa bikini och över det ett par jeans short och ett vitt linne. Håret lät jag bara hänga ner över axlarna.

”När kommer Justin tillbaka då?”
Mamma, pappa och jag satt runt matbordet och åt en gemensam frukost.
”Imorgon natt. Jag tror jag kommer möta honom på flyplatsen.”
Pappa, som bläddrade i tidningen, kollade på mig, ”varför ska du åka till flygplatsen mitt i natten?”
”Men det får hon väl göra om hon vill?” Mamma svarade snabbt på frågan pappa hade ställt till mig. Pappa kollade bara på henne. ”Det bevisar väl att de tycker mycket om varandra?” Mamma fortsatte tala.
”Det var inte så jag menade.” svarade pappa lite försiktigt.
”Hur menade du då?” frågade jag.
”Jag menade att det kanske är bättre om du sover på natten och träffar honom på morgon därpå istället.”
Varken mamma eller jag svarade på hans påstående.
”Ja tycker i alla fall att ni kan göra som ni vill, och om du vill ha skjuts så kan jag skjutsa dit dig.”
Mamma har sedan första dagen jag berättade om vårat förhållande stöttat oss. Och ställt upp till hundra procent.
”Tack.” svarade jag och log mot henne.


Jag cyklade uppför garage uppfarten till Kendall’s hus. Hennes hur var enormt. Även om jag har varit här x antal gånger tycker jag att det är lika snyggt varje gång.
Med hård knytnäve slog jag mot den stora träddörren. Dörren fyller upp och Kendall stod i bikini i andra änden.
”Lyss.” sa hon och omfamnade mig snabbt. Jag kramade tillbaka, ”Hey.”
”Ryan och Chaz är i poolen. Så kom.” Hon pekade åt baksidan med sin hand och vi började gå.
”Hey killar.” sa jag och de båda vände sig mot mig. De vinkade glatt medan den kastade en boll till varande i poolen.
”Du kan ta den stolen.” Kendall pekade på den vita solstolen bredvid hennes. Jag la ut en handduk innan jag började klä av till bikini, sedan joinade vi killarna i den stora poolen.


”Alyssa sätter sig på Ryan’s axlar och jag sätter mig på Chaz’.”
Vi hade bestämt att vi skulle köra vatten brottning. Eftersom varken jag eller Kendall skulle orka bära Chaz eller Ryan på axlarna, var det vi som fick hoppa upp.
Ryan åkte ner under vattnet och jag satte mig stadigt på hans axlar. Jag höll ut armarna för att lättarare hålla balansen när han reste sig upp. Vi ställde oss i varsin ende av poolen och sakta började vi räkna ner.
”1..2..3.. Kör.” ropade Chaz och de började sakta gå i vattnet.
När vi var nära varandra greppade jag och Kendall fast i varande och försökte putta ner varandra.  Varken jag en Kendall hade några speciellt stora armmuskler så det var svårt att få ner varandra.
”Kendall, ta i då. Det börjar bli tungt.” sa Chaz och koncentrerade sig för att inte ramla. Kendall kollade ner på Chaz och då tog jag tillfället i akt, jag slet mig los från Kendall och puttade henne löst på axel. Fort ramlade hon bakåt och hamnade med ett plask i vattnet.
Jag drog upp armarna mot himlen och skrattade.
”Och vinnarna är Alyssa och Ryan.” sa jag.
Ryan åkte ner i vattnet och lämnade av mig snyggt.
”Äh, jag lät er vinna.” sa Kendall. Vi alla började skratta innan vi gick upp ur vattnet. Vi hade varit i en lång tid så att fingrarna nästan hade blivit som russin.



”Killar, vi måste ha en födelsedags fest för Alyssa när hon fyller!”
Kendall kollade på Ryan och Chaz och de instämde.
”Med vilka gäster. De enda jag känner här är er och Justin. Rolig fest med fem personer.”
”Jag kan pratat med Justin. Han gillar att fixa saker.” sa Chaz och Kendall sken upp, precis som om hon fått en idé.
”Ja, perfekt. Jag kom precis så en briljant idé.” utbrast Kendall. Precis som jag trodde.
”Vad nu?” frågade jag och kollade på dem.
”Det får bli en överraskning.”

ALYSSA'S PERPSEKTIV:

"Så, vad har du och Chaz gjort medan jag har varit borta då?"
Kendall och jag hade tagit oss en paus i shoppandet och satt oss på ett cafe.
"Vi har inte gjort någonting märkvärdigt. Mest film faktiskt. Ni då?"
"Jadu, de här dagarna har varit ovanliga."
Kendall kollade på mig, "Vad var det som hände egentligen?"
Jag kollade upp mot henne, "När då?"
"När vi skypade. Och ja, du vet."
Jag svarade inte utan lät min blick vandra runt i rummet.
"Jag blev någon chokad och arg på samma gång. Tillslut kom tårarna."
Kendall kollade sorgset på mig, "Men du ska inte bry dig om vad de skriver till dig. Du är en helt underbar i verkligheten och om de skulle träffa dig så skulle de aldrig våga säga det där."
Jag tog en klunk av drickan.
"Aww Kendall. Du är så söt."

"Är det bara jag som inbillar mig eller har inte den där mannen stått där väldigt länge. Tar kort gör han också." Jag mötte Kendall's blick och hon nickade lite lätt med huvudet åt vänster. Min blick vandrar vidare åt vänster och jag ser en man runt 40 års ålder med en stor systemkamera i högsta hugg.
"Det ser ut som om han tar kort rakt mot oss. Men jag inbillar mig säkert bara." sa jag.
"Nej, jag känner också det." svarade hon snabbt efter. "Kom vi går."
Vi reste oss upp från bordet och jag tog tag om min väska. Jag hängde den i armvecket och vi lämnade fiket.
Vi kom ut på gatan och började gå. "Är du klar och redo för at åka hem?" frågade jag Kendall.
"Så klar man kan bli." Vi började gå mot Kendall's bil när vi fick syn på mannen igen.
"Alyssa, där är han igen." viskade Kendall tyst till mig.
Vi gick över gatan och mannen stod kvar och blixtrade av foto efter foto.
"Alyssa, se hit." ropade han helt plötsligt. Vi stannade till och började gå mot honom.

"Hur vet du vem jag är?" frågade jag förvånat.
"Du.. Justin Bieber." bröt han på dålig engelska.
Jag och Kendall kollade på varande med stora ögon.
"Han är en paparazzi." sa Kendall.
Jag nickade, "Märker det. Men hur vet han om mig?"
"Ingen aning." svarade jag och skakade på huvudet.
Jag vände mig mot mannen igen, "Varför tar du kort på mig."
"Jag.. ta." han tog fram kameran och visade hur han tog kort och sedan fortsatte han bryta på dålig engelska så man nästan inte förstod vad han pratade om, "Justin gillar dig." han pekade med sitt pekfinger rätt på mig. Jag höjde på ögonbrynen. Hur visste han det? Visst, de kanske hade sett oss umgås när jag var med på hans tour. Men vi var ju inte intima?


När vi hade lämnat mannen och satte vi oss i bilen körde snabbt iväg. Vi pratade inte så mycket på vägen hem utan lät musiken från radion fylla tystheten.
”Det där var Flo Rida med Sugar. Just nu har dagens gäst intagit studion och vi säger välkommen Justin Bieber.” Både Kendall och jag ryckte till och stirrade på varandra.
”Visste du att han skulle vara med?” frågade hon förvånat.
”Nej.”
Vi lyssnade på intervjun och de började prata om touren. Jag log åt att höra Justin’s röst igen. Jag längtade så mycket efter att få känna hans närhet igen. Bara några dagar kvar..
"Så Justin. Vi har ju sätt att det har tillkommit en yngre tjej vid namn Alyssa. Vem är hon?"
Jag stannade upp. Stirrade på radion. Vad skulle Justin svara?
Man hörde sedan hur tog ett andetag innan han började prata, "Alyssa är en tjej som är helt underbar. Och jag är glad att hon har kommit till mitt liv."
Jag lade huvudet på sned och putade lite med underläppen. ”Baby.” sa jag tyst.
Justin’s svar fick mig att bli alldeles varm inombords.
”Justin vet verkligen hur man ska behandla en tjej.” sa Kendall och kollade snabbt på mig innan hon vände tillbaka blicken och kollade på vägen.
Jag svarade inte utan log fånigt. Intervjun fortsatte enda vägen hem till mig och precis innan jag skulle kliva ur bilen, avslutades deras intervju och Justin lämnade. Perfekt timing.



Kvällsmörket hade fallit in och jag satt på mitt rum med datorn i sängen. Jag låg på magen och vilade på mina armbågar. Jag kollade runt på olika sidor, men inte twitter. Ärligt talat vågade jag inte gå in där. Jag orkade inte få mer hat. I alla fall inte nu.
Displayen på mobilen lystes upp och jag sträckte mig snabbt efter det. Ett nytt meddelande.
”Logga in på skype.” ett leende spred sig i mitt ansikte när jag läste att det var från Justin.
Jag klickade snabbt upp skype på datorn och efter några sekunder jag inloggad. Justin var snabbt med att ringa och jag klickade på svara knappen. Vi startade videosamtalet och efter några sekunder laddningstid såg Justin i bar över kropp och keps.

”Hey babe.” Justin’s röst hörde från högtalarna.
”Hej.” Jag kollade på honom, "Försöker du döda mig eller?"
Justin skrattade. Han såg så trött ut. Stackars baby.
”Hur är det?” frågade han.
”Bra.” Jag bet mig lite löst i läppen, ”Fast jag saknar dig massor.”
Justin blick ändrades snabbt. Han såg bekymrad ut, ”Jag saknar dig också baby. Men jag har en sak att berätta.”
Mitt hjärta började slå snabbare. Vad ville han?
”Vad då?”
”Tror du att du kan vara på flygplatsen klockan 3 på natten på onsdag?”
Det var måndag idag vilket resulterar till att det var två dagar kvar till onsdag.
”Varför ska jag vara det?”
”För så fort jag kommer hem vill ha träffa dig.”
Jag spärrade upp mina ögon och reste mig lite upp.
”Justin, va?! Kommer du hem då?”
Justin log nöjt och skrattade lite.
Jag log så stort så att mina tänder syndes.
Jag böjde mig fram mot webbkameran som satt inbygg i datorn och pussade löst på den.
”Det närmaste jag kan komma dig just nu är webbkameran så jag sänder dig pussar genom den.”
Justin skrattade lite tyst, ”Inte långt kvar till jag kan göra det på riktigt.”

Samtalet fortsatte kvällen lång och vi pratade om allt. Men något jag visste säkert var att jag längtar till onsdag då jag fick träffa min älskar igen. Kan tiden inte bara hoppa fram lite?

JUSTIN’S PERSPEKTIV:

Jag lutade mitt huvud mot den hårda väggen. Jag stirrade rakt upp mot den blå himlen. Jag läste brevet igen och jag vart varm inombords. Jag älskade den där flickan så mycket så att det gjorde ont. Min ringsignal började låta och jag drog fram mobilen ur fickan. ”Chaz.” prydde displayen och jag svarade.
”Chaz, hey.”
”Tja. Vad händer i ditt liv?” att höra Chaz röst gjorde mig lite gladare.
”Inte så mycket... Allt är ungefär i en röra just nu.”
Han tystnade i några sekunder, ”har det hänt något?”
”Ja. Alyssa och jag började bråka.”
”Va?!” ropade han högt.
”För att göra en lång historia kort, hon ljög och jag blev arg. Det hela slutade med att jag nu sitter här med ett brev från henne och hon har åkt.”
”Gillar du henne fortfarande?” frågade han bestämt.
”Jag älskar henne Chaz.”
”Varför sitter du då kvar och inte gör något åt problemet? Åk efter henne och visa hur mycket hon betyder och att inget kan komma emellan er.”
”Chaz, du är ett geni.” sa jag skrattande och reste mig snabbt upp. Jag började jogga bort till bilarna.
”Haha, tacka mig senare.”
”Men jag ringer dig senare.”
”Gör det. Och Justin…”
”Ja?”
”Ni två är gjorda förvarandra. Hitta henne nu.”
Jag svarade inte utan Chaz lade på. Ett leende spred sig i mitt ansikte. När jag var framme vid bilarna hoppade jag snabbt i första bästa och började köra iväg. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få hennes flygplan att stanna. Åtminstone så jag hinner se henne.

ALYSSA’S PERSPEKTIV:

”Planet till Ontario, Kanada, är tyvärr försent med en halvtimme. Vi ber om ursäkt för det här och önskar er ändå en trevligt resa.” Mamma och jag kollade på varandra och suckade högt.  
”Ska vi fika medan vi väntar?” frågade mamma och jag nickade. Vad som helst utan att sitta på en bänk och låt tiden rinna iväg. Mamma och jag pratade inte så mycket, hon såg hur jag mådde och förstod. Jag älskar mamma på det sättet. Hon ser att jag är ledsen och frågar inte miljoner frågor som bara gör en ännu mer nere.

Vi gick till närmaste fik och beställde varsin dricka. Mamma beställde kaffe och jag en cola.
”Alyssa, bara så du vet så är jag här för att prata.” hon kollade djup in i mina ögon.
Tystnad. Jag visste inte om jag orkade berätta allt och då kanske blir ännu mer ledsen?
Men hon var ju trotsallt min mamma som förtjänade att veta.
”Det var så att jag träffade en ny killkompis på den här festen vi var på. Dagen efter så skickade han ett sms och frågade om jag ville träffa honom innan jag åkte hem. Men när Justin fick reda på att jag kanske skulle träffa honom blev han en helt annan person. Han bara gick utan att säga något till mig. Så jag ljög för Justin.  Jag sa att jag skulle på stan med dig. Men det slutade inte så bra.” sa jag och tog en klunk av colan och kollade på mamma.
”Jag lyssnar.” Mamma fortsatte kolla mig djup in i mina ögon. Hon gjorde så att jag kände mig så säker.
”Justin upptäckte senare att jag hade umgicks med Julian, som han förövrigt heter, och han blev arg. Jag klantade sedan till mig och sa den dummaste meningen i hela mitt liv. ”Om du går nu så är det slut mellan oss.” och han gick. Jag är så dum i hela huvudet. Jag kastade verkligen bort glädjen i mig. Han var mitt liv.”
Mamma kollade sorgset på mig, ”Ni kommer över det här snart. Jag har umgåtts med Pattie hela helgen och hon berätta för mig hur mycket Justin tycker om dig. Hur mycket han pratar om dig när du är borta. Låt inte en sådan här liten sak komma emellan er.”
”Jag har sagt hur jag känner för Justin. Men han hatar säker mig.”
”Det lovar jag dig att han inte gör. Han kommer ångra sig och komma tillbaka snart. Det kan vara om en minut, en timme eller en vecka. Jag vet att han kommer tillbaka.”
Jag log åt mamma. Hon var då allt bäst.
”Jag älskar dig Mamma.”
”Och jag älskar dig min dotter.”


”Passagerare till Ontario, Kanada kan nu checka in vid gate 67.” den irriterade rösten hördes ur högtalarna igen. Mamma och jag reste oss från bordet och samlade ihop våra grejer igen. Vi började genast gå mot gaten för att gå på flygplanet som skulle ta oss hem.
Kön var inte alls lång vid gaten och vi var snabbt fram vid disken där man visar biljetten. Jag drog upp mitt pass och visade det.
”Trevlig resa.” sa tjejen trevligt och jag började gå. Men långsamma kliv gick jag på gången mellan flygplatsen och flygplanet. Mamma gick lite framför och höll på att stänga av sin mobil. Hon hade precis köpt en iPhone så hon försökta klura ut hur.
Jag kollade bak mot flygplatsen en sista gång och log. Plötsligt ser jag en person som kommer springandes och ser allmänt stressad ut. Jag kisar med ögonen och ser vem det är? Jag tänker efter och skakar på huvudet. ”Sluta Alyssa. Du inbillar dig.” Jag öppnade ögonen igen och ser honom igen. Jag öppnade munnen och ser stort leende bildades på mina läppar. Han var här. Justin.


JUSTIN’S PERSPEKTIV:

Fort parkerad jag bilen och hoppade ut ur bilen. Jag läste snabbt bilen och började springa. Jag struntade i allas blickar eller kommenterer. Jag var tvungen att hinna med Alyssa. Jag sprang slalom mellan personerna på flygplatsen och hoppade över alla väskor som låg mitt i vägen. Jag sprang fram till den stora tavlan som visade när alla flygplan skulle gå och vilken gate. Snabbt letade jag upp flyget som skulle gå till Ontario och kollade gate. 67. Jag kollade upp i och började leta efter skyltar som skulle kunna färda mig till denna plats.
Fort började jag spring igen och kommer ut till det stora ”allrummet”
”OMG. Justin Bieber!” hör jag någon ropa och med farten vänder jag mig. Där stod det två minder åring tjejer och hackan ner till marken. Jag log och hälsade snabbt på dem. Deras skrik ekade i mina öron.
”Gate 67.” läser jag på en skylt som pekar åt vänster. ”Äntligen.” viskade jag tyst för mig själv.

Vid gaten var det många personer med dragväskor som precis skulle stiga på. Jag följer deras rörelser med blicken tills jag såg henne. Världens vackraste tjej. Hon mötte min blick och hon såg förvånad ut. Men ändå sken hon upp i ett leende. Jag började snabbt röra på mig och sprang mot henne. Jag sprang förbi disken och sprang mellan alla personer som gick i gången. Ju närmare jag kom henne desto mer började de kittlas i min mage. Hur kunde jag vara så dum att jag lät detta hända? Alla är värda en andra chans. Och jag överreagerade över allt det här.  
”Justin.” hörde jag henne säga. Hon släppte sin väska och började gå mot mig. När vi var tillräckligt nära placerade jag mina händer runt hennes kinder och böjde mig framåt. Jag kände hennes perfekt läppar mot mina och en elstöt körde igenom min kropp. Vi särade på oss och hon bet sig löst i läppen.
”Förlåt. Jag älskar dig.” viskade jag mot hennes läppar.
”Jag älskar dig också.”
Hon raderade utrummet som fanns mellan oss och återigen sammanpressade våra läppar.

ALYSSA’S PERSPEKTIV:

Jag satt tyst och lyssnade efter Justin. Var han kvar? Det var precis tyst knäppt tyst i bussen. Inte ett ljud hördes. Då slog det mig, han hade gått. Det kändes som att jag slutade andas. Vad hade jag gjort? Jag hade precis kastat bort det mest värdefulla jag hade i mitt liv. Varför var jag så dum och sa så? Varför Alyssa.
Tårarna började bränna bakom ögonlocken och sakta började de rulla nerför mina kinder. De kom så mycket tårar så att jag började hyperventilera. Jag drog upp knäna mot bröstkorgen och lutade min panna ned mot knäskålarna. Jag placerade armarna runt benen och gången då vi träffades första gången började spelas i mitt huvud.

"Finns det något jag kan göra?"
"Nej, eller köpa mig en ny tröja?!", sa jag och kollade på honom med ett litet leende. Han började genast att ta fram plånboken när jag hann stoppa honom.
"Jag skojade. Jag har pengar så jag kan köpa mig en ny tröja."
"Nej, men jag betalar.. Vad kostade den?"
"Jag tar inte emot några pengar ifrån dig.", sa jag med en bestämde ton i rösten och han verkade lyssna på mig för att han stoppade ner pengarna i sin plånbok igen.
Han sträckte fram handen och jag tog tag om den.
"Justin"
"Alyssa"

Jag reste huvudet och stirrade rakt in i den bruna väggen. Varför sitter jag kvar? Jag drog ner benen så skosulan nuddade golvet.  Jag reste mig sakta upp och började samla in mina saker som var i rummet.  Jag packade ner det jag hade i väskan och satte mig sedan ner igen. Jag kollade runt och suckade. ”Det var roligt så länge det varade…” viskade jag tyst för mig själv. Jag reste mig upp och började gå ur rummet när jag plötsligt fick en idé. Fort letade jag reda på ett tomt papper och tog upp en penna från väskan. Försiktigt nuddade jag pappret och började skriva.

JUSTIN’S PERSPEKTIV:

Jag visste inte vad jag skulle göra. Utan att tänka hade jag lämnat rummet och Alyssa bakom mig. Just nu visste jag ingenting. Om hur vi skulle fortsätta, om det fanns något ”vi” längre?
Jag slängde mig i den bruna soffan och suckade. Jag placerade tummen och pekfingret mot näsryggen och blundade.
”Justin?” Alfredo’s röst hördes utanför.
”Kom in.” ropade jag tillbaka. Dörren åkte upp och försiktigt kommer Alfredo in.
”Vad gör du?”
”Jag försöker komma på hur jag ska fortsätta mitt liv.”
Alfredo kollade konstigt på mig, ”va?”
Jag suckade högt innan jag berättade, ”Alyssa och jag har tagit en paus.”
”Va? Nej, varför?!” Alfredo ställde sig upp från fåtöljen och stirrade på mig.
”Hon ljög för mig. Hur ska jag nu kunna lita på henne?”
”Åh, nej. Justin jag måste säga en sak.”
Jag kollade nyfiket på honom, ”säg.”
”Jag sa åt Alyssa att ljuga.” sa han tyst och kollade ner i baken.
”Va?! Fan, hon talade sanning.”
”Sa hon att det var jag?” frågade han förvånat.
”Ja, men jag trodde inte på henne. Fan Alfredo. Det trodde jag inte om dig.”
”Förlåt… Jag ville inte att du skulle vara ledsen.”
”Men du skapade allt det här. Nu kommer hon ju hata mig resten av sitt liv.”
Det vart tyst ett tag. Alfredo började gå runt i rummet innan han såg ut att få en snilleblixt.
”Vem gjort slut?”
”Det vet jag inte riktigt. Hon sa bara ”Om du går nu är det slut mellan oss.” och jag gick.”
”Perfekt. Då är det du som gjorde slut och då är det du som har makten att återförena er igen.”
Jag kollade på honom och sken upp i ett leende. ”Du är då smart.” Jag reste mig hastigt fram soffan och slängde upp dörren. Jag slängde en blick på klockan och den visade klockan fem i 5 på eftermiddagen. ”Shit.” sa jag och började spring mot bussen. Alyssa skulle lämna stället klockan fem, så jag hoppas innerligt att hon inte hade lämnat mig. Jag var tvungen att prata med henne.

Jag slet upp dörren och sprang in. ”Alyssa?” ropade jag. Inget svar. Jag ropade hennes svar ännu en gång och kollade runt. Jag gick in i sovrummet och kollade. Alla hennes grejor var borta.
”Nej. Fan.” viskade jag. Plötsligt fick jag syn på ett ihop vikt papper som låg mitt på den stora sängen. Jag böjde mig ner och tog upp den. ”Justin ♥” prydde framsidan. Jag vände mig snabbt om och sprang ut, bort till bilarna. När jag väl kommer ut ser jag mamma står längst bort och vinkar glatt med armen, men inte mot mig. Fort springer jag dit.
”Vart är Alyssa?” frågade jag andfått. Mamma kollar frågandes på mig innan hon pekar mot den svarta bilen som precis kört iväg.
”Fan.” skrek jag samtidigt som jag satte händerna för ögonen.
”Har det hänt något?” frågade mamma.
”Ja, och jag hann inte fixa till det.”
Mamma klappade mig löst på armen innan hon började gå in. Jag lutade mig mot den närmaste väggen och tog fram brevet jag hittade i mitt rum. Jag veklade upp det och det ramlade ur en nyckel. Snabbt började jag läsa, vartenda litet ord.

Justin,
Jag vet inte vad som precis hände mellan oss, men jag gillar det inte.
Jag vet att det var fel av mig att ljuga och jag skulle berättat sanningen från början. Julian är bara en vän och ingenting annat, så tro absolut inget annat. Nyckel du får med att nyckel till mitt hjärta. För du har verklingen tagit mitt hjärta. 
Du förstår inte hur mycket jag kommer sakna dig i mitt liv. Du var lågan som brann för mitt ljus.
Jag älskade varenda liten sekund vi var tillsammans. Du fick mig att inse vad kärlek betydde, vad det var.
Så tanken av att jag aldrig mer kommer få ha dig i mitt liv igen gör ont. För ont.
Du var den sista pusselbiten som behövdes för att göra mig hel.
Jag vet att jag aldrig kommer glömma dig. Så tack för alla stunder jag fått tillbringa med dig.

Jag älskar dig, Justin Drew Bieber.

Plötsligt hörde jag ett skratt jag mycket väl kände igen. Jag vände mig om och kollade runt. Jag gick runt i cirklar tills min blick fastnade på en mycket igenkänd tjej. Jag sken upp i ett leende när jag insåg att det var Alyssa som satt och åt en glass. När jag kom lite längre fram såg jag att hon satt med en okänd person. Det var i alla fall inte hennes mamma, men vem? Jag stod och granskade dem två ett tag, utan att bli påkommen.
Plötsligt slog det mig. Jag kollade på en unga killen som satt och skrattade bredvid Alyssa med en glass i högra handen. Jag visste mycket väl vem personen var.. Julian.


ALYSSA’S PERSPEKTIV:

Julian och jag hade precis köpt oss varsin glass och satt och på stranden och bara njöt av dagen.
”Jag förstår fortfarande inte hur du kan ta citron glass? Allting med citron mår man illa av.” sa jag ochslickade på mig glass.
”Citron kommer från himmelriket.” vi båda skrattade till och fortsatte äta glassen och kollade folk påbadade eller solade.
”Jag måste frågade en ska.” jag kolla på Julian och jag såg direkt att han var nervös.
”Vad?” frågade han nervöst.
”Har det hänt något mellan dig och Justin? Alltså något som påverkar att han inte ville jag ska träffadig.”
Julian kollade in i mina ögon, ”Faktiskt så tror jag det. Eller hänt och hänt, men det var för ungefär ettår sedan. Justin och jag gillade båda en tjej, Jasmine Villegas om du vet vem jag menar?”
Jag skakade på huvudet och han fortsatte, ”Okej, men i alla fall. Vi båda försökte få henneuppmärksamhet och det hela slutade med att jag blev tillsammans med henne.”
Han valde hårt, ”så jag vet inte om Justin tro-”
”tror att du kommer ta mig ifrån honom. Ah, han är så dum ibland.” jag avbröt honom mitt i meningen.
”Det skulle jag aldrig. Jag skulle aldrig ta någon annans tjej. Så kall hjärtad är jag inte.”
Jag log mot honom. Jag är då en hemsk människa. Varför ljög jag för Justin?!
”Jag måste erkänna en sak.” sa jag och Julian stannade upp.
”Vad nu?” frågade han nyfiket.
”Jag ljög för Justin idag.”
”Om vadå?”
”Jag ska att jag skulle gå på stan med mamma. För han blev inte så glad när jag sa att jag kanskeskulle träffa dig.”
”Oh boy.” Julian hade släppt sin blick från mig och kollade bakom mig. Jag försökte följa hans blick ochvred mig skata om. Jag fick syn på det Julian såg och hela jag stannade upp. Justin.

JUSTIN’S PERSPEKTIV:

Jag visste inte vad jag skulle göra. Hon ljög. Det värsta en människa kan göra är att ljuga. Jag stodfortfarande med den kalla colan i handen och kollade på dem. Vad skulle jag göra? Gå fram?
Plötsligt vände sig Alyssa sakta och såg mig. Hennes ansiktsuttryck var livlöst. Inga känslor visades.Han reste sig hastigt från sanden och började gå mot mig. Jag stod som förstelnad kvar i sanden ochföljde henne med blicken.
”Justin, låt mig förklara!” ropade hon. Jag började sakta röra på fötterna och gå därifrån. Alyssa sprangifatt mig och drog tag i min arm. Jag krånglade mig snabbt ur greppen och fortsätta gå.
”Justin, stanna.” jag lyssnade inte på henne utan fortsatte gå.
”Justin.” denna gång tog i hon med rösten. Hon hade stannat.
Jag saktade in och vände mig mot henne.
”Låt mig förklara.” sa hon tyst.
”Förklara vad? Du ljög mig rakt upp i ansiktet Alyssa.”
”Jag vet. Förlåt.”
Jag skakade bara på huvudet och kollade på henne. Jag lade märke till att hennes ögon hade blivitglansigare. Jag orkade inte diskutera här ute, det finns paparazzi’ över allt och det sista jag ville var attdetta skulle hamna över varenda tidnings omslag.
Jag vände mig utan att svara henne och började gå. Jag ville tänka över allt.

När jag var tillbaka på bussen slängde jag mig i sängen och tog kudden framför ansiktet. Frågor som”Varför ljög hon för?” ”Är det något mellan dem?” flög omkring i mitt huvud. Jag suckade tungt och drogfram mobilen. Jag tryckte på twitter appen och kollade runt lite. Det var helt sjukt hur många följare jagfår varje dag. Jag retweetade några fans och svarade. Alla mina beliebers får mig att lee, även om jagmår dåligt. Jag började knappa in ett tweet. ”I love u all. Thanks for putting a smile on my face.#bieberlovesu” Jag tryckte på tweet knappen och på bara några minuter hade den redan får mer än 50retweets och var med på TT listan. Jag bestämde mig för att gå in på Alyssa’s profil och blev chockadöver hur många följare hon hade fått. Jag sökte på hennes namn i sökfältet och tusen tals tweets, somvar till henne, kom ut.
”@alyssajenner Leave Justin Alone.”
”@alyssajenner u happy?! U took Justin from his family. We hate u.”
“@alyssajenner follow me? :D”
Flera olika tweets stod det. Det gjorde ont I hjärtat att läsa att mina fans skrev om Alyssa. Hon hade jutrots allt en stort plats i mitt hjärta.

ALYSSA’S PERSPEKTIV:

Jag var tillbaka vid bussarna. Jag hade haft svårt att hitta tillbaka med jag lyckades tillslut. Flera mänstod och fixade med den andra bussen och antagligen hade gått sönder. De åker ju vidare snart så attmåste fixas. Jag bestämde mig för att leta upp Justin och reda ut allting. Det hela var mitt fel, så detvar jag som skulle lösa allt.
”Pattie.” ropade jag och hon stannade upp. Hon sken upp i ett leende och började gå mot mig.
”Hej Alyssa.” sa hon och kramade om mig.
”Har du sett Justin?” frågade jag.
”Nej, men har kollat bussarna?”
Jag började backa bakåt, ”nej, ska kolla. Tack.”
Hon svarade inte utan nickade bara.

Jag öppnade försiktigt den smala dörren till bussen. Jag klev in och stängde dörren efter mig. Det såginte ut att vara någon här så jag vände mig igen och skulle precis gå ut när jag såg Justin’s fötter. Jagbörjade gå mot hans rum och ställde mig vid dörr kanten.
”Vi måste prata.” Justin rykte till och satte sig snabbt upp.
”Prata på du. Jag har inget att säga.”
”Förlåt att jag ljög. Men Alfredo sa att du redan var arg över att jag skulle träffa Julian så Alfredo sa attjag skulle säga något annat.”
”Så du skyller på Alfredo nu. Typiskt tjejer.”
”Jag skyller inte på någon. Jag gjorde felet och jag står för det.”
Jag stod upp en svart tjocktröja från sin stolen och satte på mig den. Jag korsade mina armar och gickoch satte mig på sängen. Justin tog på sig sina röda keps och drog upp dragkedjan på tjocktröjan. Hanbörjade gå ut ur rummet bort mot bussdörren. Vad skulle jag göra för att få allt bra igen? För att fåhonom att stanna för att jag skulle kunna prata med honom.
Plötsligt slank det ur mig en mening som jag inte alls menade;
”Justin, om du går nu är det slut mellan oss.”

Vi rullade runt så att jag nu låg med ryggen mot sängen och Justin över mig. Våra blickar möttes och hans var mystiska, men fortfarande världens vackraste. Justin’s hand vandrade vidare och hamnade vid sidan av mig. Den for upp och ner och huden knottrade sig. Hela jag blev varm vid varje beröring han gjorde. Justin började sakta ta tag i linningen till mig tröja och drog den sakta uppåt. Jag gjorde inget motstod så jag lät honom dra av den. Jag slängde upp armarna över huvudet och sedan var tröjan av. Justin kastade den på golvet och begav sig neråt mot mig igen. Jag lät mina armar ligga kvar i samma ställning när jag återfann Justin’s fantastiska läppar...


ALYSSA'S PERSPEKTIV:

Mobilen vibrerade till. Justin särade på våra läppar och vi kollade åt vänster håll där min mobil låg på sängbordet. Jag sträckte mig och tog tag i mobilen. Ett okänt nummer hade sms: at mig och jag klickade snabbt upp det. ”Hej Alyssa. Tänkte bara fråga när du åker hem igen? Skulle vara roligt om vi kunde ses innan? / Julian.”
”Vem fick du från?” frågade Justin som fortfarande stod över mig.
”Julian.” svarade jag förvånat. Justin kollade på mig med en fundersam blick och flyttade sedan på sig. Han lade sig på sidan, och rörde mig inte.
”Varför skickar han till dig?” frågade han med en bestämd ton.
”Han ville ses innan jag åkte.”
”Men känner ni ens varandra?”
”Ja, vi umgicks hela kvällen igår.”
”Okej, vad tänker du svara?”
”Jag vet inte. Kanske.”
Justin drog av sig täcket och satte på sig sina mjukisbyxor. Jag låg kvar i sängen och granskade honom. Han satte sedan på sig en T-shirt och öppnade dörren. ”Jag går och äter frukost, kom när du är klar.” Han gick sedan ut och stängde dörren.
Jag höjde mina ögonbryn och min mun öppnades. Gick han bara? Hände det något?
Jag bestämde mig för att svara Julian, ”Hej Julian! Visst, jag åker i eftermiddag så ska vi om en timme?”
Det tog inte mindre än några minuter innan jag hade fått svar.
”Visst! Möt mig vid Angel Beach om en timme. ”
Jag svarade inte utan la mobilen på bordet och klev upp ur sängen. Jag började tänka på Justin igen och funderade varför han bara hade gått helt plötsligt. Eller väntat på mig? Hade jag gjort något fel? I så fall måste det ha hänt precis eftersom det inte var något fel på mig för några minuter sedan. Eller, var det mig det var fel på?

Jag bestämde mig för att inte äta frukost, som jag har nämnt förut så är det inte någon specialitet. Så efter en halvtimme var jag klar för att möta upp Julian. Jag hade satt på mig shorts och sedan en stor stickad tröja. Även om det var mitt i sommaren så blåste det mycket idag. Håret var som vanligt uppsatt och solglasögonen var på. Jag klev ut ur bussen och började gå mot arenan där jag antog att alla andra var.
Väl inne mötte jag direkt Alfredo som gick med två drickor i handen.
”Alfredo.” han stannade upp och vände sig om.  Han sken upp och började gå mot mig, ”Alyssa.” han granskade mina kläder och sedan kollade han ner på mig igen. ”Vart ska du?”
”Jag ska träffa en vän.”
”Julian?” Alfredo var snabbt med att säga hans namn.
”Ja, hur visste du?”
”Justin är inte så glad över det. Han har pratat om det hela morgonen.”
Jag svarade inte utan kollade bara på honom med uppspärrade ögon.
”Varför?”
”Det vet jag inte. Men jag skulle föredra att du inte säger vem du ska träffa. Utan att du ska gå med din mamma.” föreslog Alfredo.
”Okej, du har känt honom längre, så jag kör på dit val. Men ändå, jag vill inte ljuga.”
”Kom vi går till honom.”
Jag följde efter Alfredo tills vid kom till ett rum där Justin satt och spelade TV spel. Han hade fötterna uppe på bordet framför och var helt inne spelet. Jag korsade armarna och lutade ena axeln mot dörrkarmen.
”Ey, Justin. Du har besök.” Justin slängde fjärrkontrollen åt sidan och lyfte armarna i luften.
”Men, nu dog jag ju.” Han kollade åt Alfredo och Alfredo gjorde en enkel nickning med huvudet åt mitt håll. Justin vände sig om mot mig, våra blickar möttes men vi sa ingenting.
”Jag ska gå…” sa Alfredo och försvann lika snabbt som han sa det.
Jag suckade djup innan jag sakta började röra på mig, ”Eftersom ingen säger något så går jag väl.”
”Vänta.” hörde jag honom ropa. Jag vände mig om och möttes utav Justin som hade reste sig upp och ställt sig mittemot mig.
”Vart ska du?”
”Jag ska på stan.”
”Med?”
Jag kollade in i hans ögon och han såg fundersam ut. Skulle jag vara modig nog att ljuga. Jag visste att jag skulle ångra mig, men vad blir bäst?
”M-mamma.” stammade jag fram.
”Jaha, Julian då?” Han såg plötsligt mycket gladare ut, men samtidigt förvånad.
”Jag sa att jag inte kunde.” jag bet mig löst i läppen och kollade ner i marken. Just nu hatade jag mig själv. Jag hatade att ljuga. Varför gjorde jag då det?
Jag kände hur Justin armar slingrade sig runt mig nacke och mitt huvud nuddade hans bröstkorg.
”Förlåt att jag bara gick i morse, men jag blev lite arg. Eller inte arg, avundsjuk är nog det rätta ordet.”
”Varför?”
”Jag trodde du skulle spendera den sista dagen vi hade tillsammans med Julian istället för mig.”
Det högg till i hjärtat. Alyssa Jenner, vad håller du på med? Mitt i mitt tänkande kände jag Justin’s läppar mot mina och det fick mina tankar att försvinna.
”Gå nu så att ni kommer iväg idag.” Han pussade mig snabbt på pannan innan han gick in i rummet igen.


”Alyssa, hej!” Julian kramade om mig när vi möttes. Jag kramade tillbaka och kände doften av killparfym. Det luktade ljuvligt, precis som Justin brukar göra. Det är något speciellt med killparfymer.
”Så vad vill du göra?” frågade han när vi hade släppt taget om varandra.
”Jag vet inte. Gå och köpa oss varsin glass och sätta oss på stranden?” föreslog jag.
Julian kollade på mig, ”visst.”

JUSTIN’S PERSPEKTIV:

Jag hade dåligt samvete för hur jag hade bettet mig i morse mot Alyssa. Men jag ville inte att hon skulle vara med Julian. Visst, det kan vara vänner. Men jag vet mycket väl vad den killen kan göra.

”Justin, ska vi hitta på något? Det är fint väder och solen skiner. Vi sticker det stranden eller något.” Alfredo kollade på och inväntade svar.
”Sure. Jag ska bara hämta min mobil och byta byxor.”
Jag gick till bussen och byte snabbt om. Jag byte om till jeans short och kollade mig en sista gång i spegeln. Jag fixade till håret lite snabbt och sate på mig mina solglasögon.
”Kenny skjutsar oss.” hörde jag Alfredo ropa och jag gick ut ur rummet och klev ut ur bussen.
”Okej, jag är klar. Ska vi åka?”
Kenny och Alfredo stod redo vid bilen och vi alla hoppade in. Han startade bilen och sedan körde vi iväg.

”Jag släpper er här. Ring om ni vill bli hämtade.”
”Ja, och tack för skjutsen.” vi tackade och hoppade sedan ur bilen och började gå ner mot stranden. Det var, som tur var, inte så mycket folk på stranden. I alla fall inte där vi stod. Vågorna svepte in över sanden och folk badade. Jag tog upp mobilen och började knappa in et sms till Alyssa, även om jag träffade henne för mindre än en timme sedan saknade jag henne.
”Hey babe. När kommer ni tillbaka? Jag saknar dig.”
Mobilen vibrerade till och jag hade fåt svar, ”Hey honey. Jag saknar dig också! Vi kommer snart tillbaka, mamma provar en tröja i en affär och hon kan aldrig bestämma sig.”
Jag skrattade lite åt smset innan jag svarade, ”Haha, be henne köpa dig i alla fall.”
Jag lade ner mobilen i fickan och kollade på Alfredo som stod med sin systemkamera och fotade vattnet.
”Jag går till kiosken, ska du ha något?” Jag inväntade Alfredo’s svar, men han svarade inte. Jag ryckte honom i axel, ”Hallå?”
”Åh, nu förstörde du värsta bästa fotot…”
”Aja, ska du ha något i kiosken?” jag började sakta röra mig uppåt när Alfredo svarade,
”Jag tar en cola tack.”
”Ska bli.” Jag vände mig helt om och gick med snabba steg upp mot den lilla, vita kiosken.
Väl framme böjde jag på knäna lite och kollade in i kiosken där en gammal gubbe stod med ett vitt förkläde runt magen.
”Jag tar två color tack.” Gubben tog ut två iskalla dricker ur kylskåpet och jag stärkte fram en sedel till honom. Han gav mig växel och jag tackade.
Plötsligt hörde jag ett skratt jag mycket väl kände igen. Jag vände mig om och kollade runt. Jag gick runt i cirklar tills min blick fastnade på en mycket igenkänd tjej. Jag sken upp i ett leende när jag insåg att det var Alyssa som satt och åt en glass. När jag kom lite längre fram såg jag att hon satt med en okänd person. Det var i alla fall inte hennes mamma, men vem? Jag stod och granskade dem två ett tag, utan att bli påkommen.
Plötsligt slog det mig. Jag kollade på en unga killen som satt och skrattade bredvid Alyssa med en glass i högra handen. Jag visste mycket väl vem personen var.. Julian.

”Ryan.” sa jag med en förvånad röst. Jag stannade till och rörde mig inte en centimeter.
Varför ringer han mig nu? Vi har inte hört med månader.
”Jag ville bara säga förlåt. Förlåt för allt.”
”Du behöver inte säga förlåt Ryan.”
”Jo, det behöver jag visst. Jag betedde mig helt fel. Och jag vet inte vad som flög i mig den där kvällen... Förlåt Alyssa.”
Jag log, ”Vänta Ryan.”
Jag gick med tyst steg ut ur rummet och gick förbi de andra som låg och sov utanför. Sakta öppnade jag dörren och klev ut i den lugna natten. Jag satte mig ner på trappan som man gick uppför och nerför från bussen.
”Vad gjorde du?” frågade han.
”Jag gick ut så jag slapp viska fram orden.”
Han skrattade lite tyst, ”du är så snäll Alyssa. Om jag hade ringt Justin hade han pratat på med vanlig ton och fullständigt skitit i om ni vaknade.”
Nu skrattade vi båda. Jag hade faktiskt saknat att höra Ryan prata. Höra honom skratta.
”Men hur är det på touren?” frågade han plötsligt.
Jag stannade upp i skrattandet, ”h-hur..?”
”Det är lugnt Alyssa. Jag vet att du och Justin är tillsammans och att du är med honom på touren. Jag är inte helt borta.”
Jag log återigen, ”Det är bra. Fast jag ska hem imorgon kväll.”
Jag började tänka efter vad klockan var och kom på att klockan hade passerat tolvslaget, ”eller, jag ska hem ikväll.” rättade jag.
”Du har då aldrig haft så mycket koll på saker.”
”Haha, nej jag antar det.”
Vi båda vart tyst ett tag. Jag kollade ut på den tysta parkeringen där två bussar stod parkerade.
”Alyssa, kan vi inte bara börja om?”
”Ryan, vi behöver inte börja om på någonting.”
”Jo, snälla. Jag kan inte släppa det här.”
Jag andades ut, ”Okej. Hej, jag heter Alyssa Jenner.”
”Haha, jag heter Ryan Butler. Trevligt att.. prata!”
VI båda började skratta, ”Haha, men Ryan. Jag måste gå och lägga mig nu. Men vi kan väl ses när jag kommer hem?” frågade jag.
”Visst, det är bara att ringa mig.”
”Det gör jag. Hejdå.”


Fylliga, mjuka, underbara läppar kändes mot mina läppar. Mina ögon öppnades sakta och jag blinkade några gånger för att få in skärpan.
”God morgon babe.” hörde jag Justin säga lite tyst. Han hade sina händer på varsin sida om min kropp och hans huvud var nerböjt mot mig.
”God morgon.” svarade jag. Han kysste mig snabbt innan han for ner på rygg i sängen.
Han lade sin ena hand på sin panna, ”Jag har så jäkla ont i huvudet.”
”Konstigt.” jag flyttade mig så att jag låg med huvudet på hans bara bröst korg.
”Vadå?” frågade han förvånat.
”Du var ju helt nykter igår… Eller?”
Justin gnuggade sig i ögonen, ”Jag vet. Det bara blev så.”
”Bara blev så? Jag försökte hjälpa dig att gömma det, tills Kenny kom. Du slängde dig på honom och kramade honom, plus att du sa att du hade saknat honom massor.”
Justin stängde ögonen hårt, ”Åh nej.”
”Men jag försökte att göra så att ingen märkte något. Förutom dem du umgicks med.”
”Förresten, vem var du med hela kvällen?” Justin avbröt mig.
”Jag dansade och pratade med Julian. Han var snäll.”
Justin kollade på mig, ”hela kvällen?!”
”Ungefär. Du pratade ju bara med alla andra och han kom upp till mig i baren.”
”Gud, han måste vara perfekt.” sa Justin ironiskt.
”Sluta…” sa jag och slog honom löst på bröstet. Jag lyfte mitt huvud lite så att jag kollade mot honom.
Jag böjde mig framåt och pressade mina läppar mot hans. ”Du vet att du är perfekt.”
När jag skulle backa undan lade han sin hand vid min korsrygg innan för min tröja och höll kvar mig. Han återförenade våra läppar igen. Vi rullade runt så att jag nu låg med ryggen mot sängen och Justin över mig. Våra blickar möttes och hans var mystiska, men fortfarande världens vackraste. Justin’s hand vandrade vidare och hamnade vid sidan av mig. Den for upp och ner och huden knottrade sig. Hela jag blev varm vid varje beröring han gjorde. Justin började sakta ta tag i linningen till mig tröja och drog den sakta uppåt. Jag gjorde inget motstod så jag lät honom dra av den. Jag slängde upp armarna över huvudet och sedan var tröjan av. Justin kastade den på golvet och begav sig neråt mot mig igen. Jag lät mina armar ligga kvar i samma ställning när jag återfann Justin’s fantastiska läppar...