biebzdream

”Jag har pratat med Alyssa och hon är jätteledsen över det här och frågar hela tiden vad hon har gjort för fel.”
Återigen mötte jag hans blick. Jag svarade inte.
”Jag tror ni överreagerar båda två. Sätt er ner och prata och red ut allting så ska ni se att det löser sig.”
Jag skakade på huvudet, ”Det är inte det. Jag funderar på att…” jag suckade. Jag undrar om jag verkligen tar rätt alternativ. Tänk om detta kommer orsaka hela min framtid. Tänk om jag aldrig mer får uppleva den här känslan jag kände. Men man måste våga chansa.
”Jag vill ta en paus från Alyssa och vårat förhållande, i alla fall nu.”

---

ALYSSA'S PERPSKTIV:

Har ni någon gång blivit svikna? Blivit förvånad över någonting som ni aldrig trodde kunde ske. Någonting som aldrig skulle hända. Det har jag blivit. Precis just nu.

Mitt hjärta föll isär. Vad höll på att hända? Vad sa han precis?
Ta en paus från mig. Menade han göra slut?
Jag stod fortfarande bakom träden och kollade på killarna. Mina tankar i huvudet for runt och jag kunde inte få fram något ljud. Att känslor kan ta flera månader att bygga upp, men det kan ta en sekund för dem att försvinna. Jag förstod fortfarande inte…
Jag tog ett kliv bakåt och råkade trampa på en kvist som gav ifrån sig ett läte. Fan.
Justin drog fort bak huvudet och mötte min blick.

”Nej… Alyssa.” Justin reste sig fort från bänken och joggade fram mot mig.
Jag skakade bara på huvudet och kände hur näthinnan började täckas med tårar.
”Alyssa, jag menade inte så.” hörde jag Justin ropa. Jag fortsatte att backa så långt det gick.
När han kom tillräckligt nära mötte jag hans blick och en smärta i mitt hjärta uppstod.
”Babe.” sa han. Justin lyfte sin hand och torkade bort tåren som rann nerför min kind.
Snabbt slet jag bort hans hand, det var han som orsakat de här tårarna just nu.
”Rör mig inte.” skrek jag och började snabbt gå därifrån.
Ännu en gång sprang Justin ifatt mig, ”Stanna. Vi måste prata. Jag menade inte såhär.”
Jag stannade, ”Hur menade du då?”
Mina käkar spändes och jag stirrade rakt in den hasselbruna ögonen.
Han suckade, men svarade inte.
”Menade du att vi skulle ta paus i vårt förhållande i en vecka och sedan skulle allting vara bra igen, menade du det?” skrek jag åt honom.
”Nej, men jag vill inte att du ska riskera något för mig.” svarade han.
Han skojade va? Riskera något? För honom?
”Är du seriös?”
”Vad fan ska jag göra Alyssa? Allt du klagar över är att du blir förföljd av paparazzis och det är på grund av mig. Jag älskar dig för mycket för att se dig ledsen. Jag vill att du ska kunna göra vad du vill. Inte bli förföljd.” Precis som jag hade skrikit på Justin, skrek han på mig nu.
Jag skakade på huvudet, ”Är du dum på riktigt? Aldrig att jag skulle lämna dig på grund av paparazzis då, men nu… jag vet inte Justin.”
Jag kunde se hur Justin ändrade ansiktsuttryck och hur känsligare och känsligare han blev.
”Hur länge har du tänkt på det här Justin?”
Han rykte på axlarna.
Jag andades djupt, ”säg.”
”Jag har tänkt länge på det…”
Allting föll. Försvann. Känslorna, borta.
Jag placerade mina händer för ansiktet samtidigt som alla mina känslor sprudlade ut samtidigt. Tårar föll snabbt ner från ögonen och just nu vill jag inte leva. Jag ville bara vakna från denna mardröm.
”Såå… allting vi har gjort de här dagarna har inte betytt något för dig?” frågade jag.
”Såklart det här. Men jag känner att det här är bäst och vi får se hur framtiden ser ut.”
Jag tog ett kliv fram åt och pressade mina handflator mot hans bröstkorg och puttade honom.
”Ta aldrig någonsin kontakt med mig igen och vi är över. För alltid.”
Jag lämnade honom kvar mitt i skogen och skyndade mig hem.
Just nu vill jag bara hem och glömma den här tiden. För Justin och jag är officiellt över.


En vecka senare:
”Vad ska vi göra idag?” frågade Kendall medan hon iakttog sig själv i spegeln. Vi hade precis vaknat upp hemma hos mig.
”Vi kan gå till stranden? Det är fint väder.”
Hon kollade ut genom fönstret, ”Visst. Ska bara ringa Chaz och Ryan.”
”Kan vi två inte bara umgås idag. Vi har inte riktigt haft tid och prata känner jag, och just nu behöver jag dig.” stoppade jag henne med att säga. Kendall la fort ner mobilen och satte sig bredvid mig i sängen.
”Såklart vi kan. Sätt på dig bikinin så åker vi direkt. Vi köper frukost på vägen.”
Vi båda reste oss från sängen och jag tog fram bikinin från garderoben. Fort byte jag om och satte upp håret i en knut.
Idag var det en vecka sedan incidensen mellan mig och Justin. Direkt när jag kom hem hade jag berättat allting och mamma och pappa hade varit mitt stöd enda sedan den dagen. Justin hade gjort precis som jag sagt åt honom, kontakta mig inte. Det gjorde fortfarande ont inom mig när jag tänkte tillbaka på tiderna vi hade tillsammans och hur glad jag var, men det ville jag självklart inte erkänna. Att allt nu är borta och kommer aldrig mer tillbaka.

En halv timme senare var vi framme vid ”stranden” eller rättare sagt ”gräset.”. Det var så mycket folk på stranden så vi bestämde oss för att lägga oss och sola på gräset istället. Vi vecklade ut handdukarna över gräset och lade oss sedan ner för att låta solen gör sitt jobb, göra oss brunare.


”Saknar du honom?” Kendall inväntade svar från mig.
Jag bet mig löst i läppen, ”jag vet faktiskt inte.”
”Men kan du förklara för mig vad som egentligen hände. Justin har ju berättat för Ryan och Chaz, men jag vill höra historien från dig.”
”Justin sa att han ville ta en paus från mig och vårt förhållande till Kenny och jag råkade lyssna. Det var då jag bestämde för att jag inte ville fortsätta mitt liv med honom. Ungefär sådär såg det ut.”
Jag vände huvudet från Kendall och riktade det mot solen och blundade.
”Tänk att en liten sak kan bli så stor.”
”Tänk om jag aldrig hade träffat honom.” sa jag.
”Då hade du aldrig fått uppleva den bästa tiden i ditt liv.” fortsatte Kendall.
Jag kollade på henne och skrattade till, ”kanske inte.”

---

Så, nu är det uppe! Jag är så trött så mina ögon håller på att stängas. Det vart en kort kapitel, men jag måste sova så jag kan bli frisk någon gång och komma med bra kapitel åt er, så förlåt för en vädligt dåligt kapitel!