biebzdream

Han placerade sina händer om mina kinder och vinklade upp mitt huvud så jag nu kollade in i hans ögon. "Vad har hänt?"
Han tog bort håret från min ansikte och torkade bort de tårar som fanns på mina kidner.
"V-vi... ska." stamade jag fram. Han väntade på fortsättningen.
"Berätta för mig." Sa han och kollade på mig innan jag bröt i hopp igen. Justin tog ett hårt tag om mig och pussade mig på kinden. Nu grät jag väldigt mycket och jag kunde inte få tårara att sluta. De bara rann. Jag huttrade till och efter några minuter så kände jag hur pulsen började gå ner i varv och jag blev lite lugn. Återigen fattade han mitt huvud i sina händer, men denna gång böjde han sig framåt och kysste mig. Länge.
"Så, berätta för mig nu."
"Vi ska..." Jag svalade och kollade snabbt ner i marken för att sedan möta hans blick igen,
"...flytta Justin."
Han kollade på mig och skakade på huvudet, "Nej." Jag såg hur tårarna började täcka hans näthinna. Jag tog ett djup andetag innan jag fortsatte berätta:
"Vi ska flytta tillbaka till Spanien."

JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Spanien. Spanien. Spanien.
Jag kunde inte få ut ordet ur min hjärna. Skulle hon flytta tillbaka till Spanien? Flytta ifrån oss? Jag skakade på huvudet samtidigt som jag drog henne närmare in i min famn.
"Nej..." sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Det kunde inte vara sant. Hon fick inte flytta, och definitivt inte tillbaka till Spanien.
Hon kollade upp mot mig, helt röd i ögonen oh rosig om kinderna.
"Jag vet inte vad jag ska göra." mumlade hon fram medan hennes underläpp skakade.
Jag placerade hennes ansikte mellan mina händer och pressade försiktigt mina läppar mot hennes, vilket fick henne att lugna ner sig lite.
"Vi klarar det här, tillsammans." viskade jag mot hennes läppar och blickade in i hennes kolsvarta ögon. Hon slickade sig om under läppen och suckade.
"Ja." Hon nickade sedan med huvudet innan jag återigen drog in henne i en varm kram.

"Men lilla gumman, vad har hänt!?"
På väg in till mitt rum mötte vi mamma i köket. Alyssa hade slutat att gråta, men så fort mamma öppnade munnen och började prata så började tårarna rulla igen, fast inte lika mycket denna gång.
"Vi ska flytta." huttra hon fram och torkade bort tårarna med sina fingrar. Mamma kollade snabbt upp på mig med en chockerande blick. Jag svalade hårt och försökte blinka bort tårarna som höll på att lämna tårkanalen. Mamma svarade inte, utan snabbt slängde hon armarna om Alyssa och kramade henne länge. Hon strök sin hand på hennes rygg för att försöka lugna ner henne.
"Vi alla finns här om du vill prata. Så du vet det." hörde jag mamma viska i hennes öra innan hon släppte taget om henne.
"Jag vill helst bara gå och lägga mig och inte försöka tänka på det." svarade hon.
Mamma nickade och klappade henne löst på armen, "Gå och sov ni."
Jag kollade på mamma och mötte hennes blick. Hon log.
"Tack." mimade jag och hon nickade som svar. Vi begav oss sedan in till mitt rum för att gå och lägga oss som vanligt. Men jag kunde ändå inte få ur tanken på att det endast är få gånger kvar som jag får spendera tillsammans med Alyssa. Det bildades en knut inuti magen när jag tänkte på det, och jag vet att det inte komma släppa på länge.

Efter att Alyssa hade gjort sig i ordning på toaletten kom hon tillbaka. Hon hade bytt om till en tröja hon fick låna av mig som sov tröja. Hon satte sedan upp håret i en bulle innan hon begav sig mot sängen där jag satt redo för att sova. Jag hade dragit av mig kläderna och endast dragit på mig mjukisbyxor att sova i. Jag satt upp lutad mot väggen med benen rakt ut och väntade på henne.
"Kom här." Jag höll ut armarna och tog ett tag om hennes midja och drog ner henne i min famn.
För först gången denna kväll hörde jag ett skratt från Alyssa. Hon krånglade sig ur mitt grepp och satt sig gränsle över min midja.
"Justin?" Hon bet sig löst i läppen och kollade ner i marken.
"Ja?" Hon kollade upp när jag svarade henne och suckade.
"Även om jag nu flyttar tillbaka till Spanien.." Hon pustade och jag såg hur jobbigt det var för henne att prata om det,"...kommer vårat förhållande finnas kvar?"
Jag stannade till. Det här hade jag inte ens tänkt på. Om hon nu flyttar kommer vi vara tusentals mil från varandra och jag kommer inte kunna se henne när jag vill. Att hon bodde här, i Kanada, medan jag var i USA, var en helt annan grej. Men nu kommer jag inte kunna se henne så mycket, vilket gjort ont i hjärtat. Men en sak var säker, jag har alltid älskar henne och kommer alltid göra.
"Det är klart. Jag låter inte något sånt här komma oss emellan." Jag tog tag om hennes händer och flämtade samman våra fingrar.
"Vi klarar det här, okej?" fortsatte jag. Hon nickade.
"Together?"
Ett svagt leende syndes på hennes läppar, "Forever."


Hon böjde sig sedan framåt och mötte mina läppar. Hon klev sedan av mig och lade sig bredvid mig i sängen, vilket jag också gjorde. Hon lade sig med ryggen mot mig och jag kröp upp bredvid henne så min bröstkorg nuddade hennes rygg. Min arm lades runt hennes midja och jag drog henne närmare mig, om det nu var möjligt.
"Godnatt babe." Jag pussade henne lätt på kinden innan jag lade ner huvudet mot kudden igen.
Jag kände hur hon tog tag om min hand och höll ett fast grepp. "Godnatt Justin."
Den natten fick jag inte mycket timmars sömn. Jag kunde inte blunda. Tankar om hur livet skulle se ut om hon flyttade till Spanien. Hur mycket det skulle påverka oss. Jag måste göra något, men vad?

ALYSSA'S PERSPEKTIV:
Direkt när vi hade vaknat så hade Justin bestämt sig för att prata med mina föräldrar för att se om det fanns något han kunde göra för att låta mig stanna här tillsammans med honom. Så nu stod vi utanför mitt hus på väg att gå in.
"Mamma, Pappa?" ropade jag när vi hade klivit in.
"Hej!"
"Kom till köket." Hand i hand gick vi mot köket och satte oss sedan bredvid varandra vid köksbordet.
Mamma och pappa anlände till köket med två leenden när de fick syn på oss.
"Hej på er."
"Vi vill prata med er." sa jag medan de satte sig mittemot oss vid bordet.
Jag greppade tag om Justin hand under bordet och vi kollade på varandra.
"Jo, jag hörde att ni skulle flytta till Spanien, vilket eran dotter reagerade starkt på. Så jag erbjuder henne att stanna och bo hos mig, om ni tillåter det såklart." sa Justin och jag höll nästan andan när jag väntade på mamma och pappas reaktioner.
"Nej." Pappa skakade på ansiktet.
"Va?!" sa jag förvånat. Jag kollade på honom och rynkade på ögonbrynen.
"Du hann ju inte ens tänka pappa?" fortsatte jag.
Pappa skrattade till, "Alyssa, du är 17 år. Skulle jag låta dig bo i ett annat land tillsammans med din pojkvän? Skulle inte tro det."
"Mr. Jenner, jag lovar att ta hand om henne." sa Justin.
"Jag vet att du skulle det Justin, och jag tror dig. Men Alyssa är inte mogen än."
Nu förstår jag ingenting.
"Kan du inte bara jobba kvar här och tacka nej till jobbet i Spanien?" frågade jag.
"Alyssa, det är inte så enkelt. Jobbet i Spanien erbjuder massor med olika erbjudanden och lönen höjs. Men du trivdes ju bra i Spanien, så jag förstår inte varför du blir så arg över det?" frågade pappa och kollade på honom. Skämtade han just nu eller?
"Undrade du just varför jag blir arg över att vi ska flytta?" Pappa nickade.
"När vi flyttade från Spanien fick jag lämna allt, och då menar jag verkligen allt. Vänner, släkt och huset. Och när jag nästan precis har byggt upp ett liv här i Kanada, så ska vi flytta tillbaka. Och återigen måste jag lämna allt. Och denna gång kan jag inte bara släppa allt och åka. De personerna jag har träffat här har verkligen förändrat min blick på livet, så att bara flytta funkar inte för mig."
Jag reste mig snabbt och drog med mig Justin upp. Vi lämnade sedan mamma och pappa kvar i köket medan vi gick ut.

Vi satte oss ned på en bänk en bit bort från huset.
"Jag hatar dem." sa jag medan Justin satte sig ner bredvid mig.
"Nej, du är bara arg." Han lade sin arm runt mig och tog tag om min hand med sina andra hand. Han drog mig sedan närmade sig så min axel lutades mot hans bröstkorg.
"De förstår inte. De har inget här som hindrar dem från att flytta." Hon suckade.
"Jag önskar de kunde se lite från mitt perspektiv ibland." fortsatte jag.
Justin sa ingenting utan satt bredvid och lyssnade, vilket var väldigt skönt. Då kunde jag bara få prata av mig mina känslor. "Eftersom de bara tänker på sig själv och inte deras enda dotter, så antar jag att jag ska flytta till Spanien. De älskar säkert inte mig."
Justin böjde sig framåt och pussade mig på kinden.

"Det finns iallafall en som älskar dig."
Jag vände huvudet mot honom, "Som vem?"
Justin sken upp i ett leende och kollade djup in i mina ögon, "Jag."
Mina mungipor åkte upp och ett leende bildades på mina läppar,
"Och jag älskar dig."

Hoppas ni gillar det! Det börjar närma sig slutet...