biebzdream

NÅGRA MÅNADER SENARE:

Justin och jag hade hållit kontakt ända sedan dagen vi återförenades igen. Den här tiden har varit bland det bästa jag någonsin upplevt. Varje gång jag kollar på Justin känns det som först gången. Fjärilarna finns fortfarande kvar, och kommer alltid att göra.

Justin hade nu avslutat sin tour och skulle komma hem till Atlanta. Jag hade varit med honom några veckor, men jag var tvungen att åka hem för att inte vara bort allt för mycket ifrån skolan.
Skolan hade fungerat ganska bra, men skolan har aldrig varit något för mig. Alla läxor, upp tidigt på morgonen och sedan gå hur många timmar som helst. Ända sedan Emily försvann har jag inte haft en enda i skolan. Utan varenda rast har jag pratat eller sms: at med Justin, om han inte var upptagen förstås.

Idag var dagen Justin skulle komma hem, hans flyg skulle landa exakt 19.00. Men vi alla vet att flyg inte håller tiderna. Just nu satt jag i skolan och räknade tråkig matte. Jag har på något sätt alltid förstått matte. Som just nu jobbade vi med stapeldiagram, liksom hur svårt är det?
Vissa tyckte i alla fall det, speciellt personerna i min klass, eftersom Mr. Gilbert alltid skulle ha genomgångar. När personer inte förstod eller inte kunde svaret fick jag alltid svara, för han visste att jag kunde.

När den riktigt långsamma fredagen var över var klockan 15.50. Jag gick ut ur skolan med ett leende.  Alla kollade på mig med konstiga blickar, men ingen visste varför.

Jag skulle träffa den personen jag älskar mest.

När jag var hemma slängde jag av mig skorna och jackan och sprang uppför trappan. I mitten stod mamma och kollade med en glad blick på mig. Hon förstod precis varför jag var så glad.

- Gumman, Han kommer ju inte förens tre timmar. Så du kan ta det lugnt.
- Jag vet, men jag kan inte stå still.
- Haha, ni är allt för söta.

Jag fortsatte förbi mamma upp på mitt rum. Jag hade redan dagen innan tagit fram mina kläder, en vit/svart randig tröja och jeans shorts. Det var ju trots allt slutet av Majmånad.
Jag gick sedan in i badrummet och tog mig en snabbdusch för att fräsch till mig lite.
När jag hade duschat klart gick jag tillbaka till rummet och började göra mig i ordning.


Efter två timmar var jag klar med allt. Jag hade plattat håret, tagit på mig mina kläder och sminkat mig. Jag märkte då att det var en timme kvar tills Justin skulle landa, och det tog bara tio minuter med bil till flygplatsen. Så jag tog min MacBook och satte mig i sängen. Jag startade upp den och varje gång start bilden kom upp högg det till lite i mitt hjärta av sorg. Som skivbords bakgrund hade jag mig och Emily. Det gjorde ont och saknade blev bara större och större för varje gång, men jag vägrade att byta bakgrund.


Jag satt och kollade facebook och twitter. Justin hade skrivit för två timmar sedan.
” Going home today, gonna be a special night.”
Jag lös upp i ett leende och fortsatte kolla runt. Såklart var det mycket frågor vad Justin skulle göra för något ikväll. På något sätt kändes det skönt att Justin’s fans inte visste så mycket om mig. Visst, bilderna ifrån Gallerian hade kommit ut, men man hade inte sätt mitt ansiktet så mycket, vilket var väldigt skönt. Annars hade jag väl fått hur mycket skit som helst.

Jag ryckte till av mammas knakning emot min dörren.
- Kom in
- Måste du inte åka nu?

Jag kollade snabbt på klockan som visade 18.35. Jag stängde ihop datorn och la den på skrivbordet. Jag gick sedan förbi mamma som fortfarande stod vi dörren. Jag rusade nerför trappen och slängde mig min convers. Jag letade sedan upp bilnycklarna och sa snabbt hejdå till mamma innan jag började gå mot bilden, men ett stort leende på läpparna.

Jag startade igång bilen och körde iväg mot Atlantas flygplats. Radion spelades In My head av  Jason Derulo. Jag höjde volymen och började sjunga med.

In my head, I see you all over me.
In my head, you fulfill my fantasy.
Youll be screaming no.
In my head, its going down.
In my head, its going down.
In my head. Yeah. In my head. Oh yeah

Efter 10 minuter var jag framme och parkerade bilen ganska nära ingången.  Utanför ingången stod det två vakter med massor tjejer som skrek.

- Snälla, sluta skrika. Sa jag lite lågt för mig själv och gick förbi dom. Jag kollade snabbt bak och då slog det mig. Tjejorna var ju här för Justin, precis som jag. Varenda tjej hade skrivit Justin i pannan och hade stora skyltar där och hade gjort olika collage med Justin ansikte på. Men det var ett collage mina ögon fastnade på. Med stora bokstäver stod det:
”Leave the girl you was with at the mall, she don’t deserve you..”

Det högg till I hjärtat, jag har aldrig känt den känslan förut. Jag kände tårarna var på väg med försökte snabbt ta bort dom. Inte ska en liten tjej förstöra den här stunden jag har väntat på.

Det var fullt med folk inne i flygplatsen. Jag försökte leta upp flyget som Justin åkte med. Tillsut hittade jag det och på skärmen stod det avgång 34. Jag började gå emot avgången och åkte minst tre rulltrappor för att kunna komma dit.

När jag hade kommit fram stod jag inte ensam, utan andra person som antagligen väntade på deras son/dotter/föräldrar.. vad vet jag.

klockan visade 18.54, så alltså skulle Justin komma när som helst. Jag gick bort till en ledig plats vid väggen och lutade mig mot den. Jag tog upp mobilen och började spela Angry Birds. Ett spel som Justin hade tvingat mig att ladda ner. Men jag fattade inte så mycket, eller jo, att man skulle få ner byggnader med fåglar? Varför vad det så roligt.


Börja lyssna på låten här..

Jag kollade sedan upp och ser att personer började komma upp ifrån gången. Många hade mycket packning och många hade bara en väska. Mer och mer personer började svämma ut, men ingen Justin.
Det började blir färre och färre personer som kom ut, och då började jag tänka efter. Har jag verkligen kommit rätt? Skulle han komma den här tiden? Skulle han inte komma idag?


Just då, ser jag en kille jag känner inge mycket väl, Justin. Han gick där med alla i hans crew efter sig.  Han kollar upp och får syn på mig. Han skiner upp i världens sötaste leende. Jag började springa det slalom mellan alla personer och började närma mig Justin. Jag började springa fortare och fortare för varje kliv. Justin stannar upp och stäcker ut sina armar och jag hoppar upp i hans famn. Vi håller fasta grepp om varandra och hans började snurra runt. Hans fortsatte snurra tills han stannade och släppte ner mig. Jag kände en tår sakta började glida nerför mig kind. Justin sätter sina händer vid mina kinder och torkar bort den.

- Jag har saknat dig.
- Jag  har saknat dig med. Svarade jag och sedan pressade jag mina läppar emot hans.

---

Hum, blev inte riktigt nöjd med slutet, men kunde inte fortsätta eftersom det känns som jag snart dör av huvudet värk. Men jag tror inte det här är sista.. Eller vad tycker ni? :D

Detta kapitel förtjänar MÅNGA kommentarer!

Svar till Saga: Nej, Selena Gomez kommer inte vara med i nästa novell :)
Svar till Amanda: Hmm, jag har redan kommit på ett bra namn. Men jag ska fundera på namnet för föreslog och se om någon bi-roll kan få det :)