2011-10-27 | 22:12:05

THE MOVE FOR A NEW LIFE - KAPITEL 21



NÅGRA DAGAR SENARE

ALYSSA'S PERSPEKTIV:

Dom senaste dagarna hade jag umgåtts med Kendall, Chaz och Justin. Ingen hade hört ifrån Ryan. Men vi hade gått hem till honom en dag och då sa hans mamma att han skulle vara borta i några dagar eftersom han var hos sina kusiner.
Jag och Justin hade kommit varandra närmare och vi skojade alltid med varandra. Jag tror jag börjar känna något för Justin, jag vet inte riktigt vad det är, men när jag berättade för Kendall hur jag kände, svarade hon bara med: Du började bli kär Alyssa. Var det sant, började jag bli kär?


Jag vaknade utav att mamma höll på i köket därnere. Jag suckade en gång och vände mig om för att se vad klockan var, 11.26. Jag kollade ut genom fönstret för att kolla vad vädret var. Tråkigt nog var det muligt och grått. Det regnade inte, men solen sken inte heller.
Jag tog bort laddaren som jag hade i telefonen och såg att jag hade fått ett nytt sms. Jag hade hoppats att det var från Ryan, så att vi kunde prata om skaken som hände för några dagar sedan. För alkoholen tog över och om han skulle vara nyker skulle han aldrig göra något sånt, det är iallafall vad jag tror.
Men när jag öppnade sms:et var det från Justin. Och det var inte dåligt någon stanns, utan jag blev bara glad.

'Är du vaken?  '

Jag kollade när sms:et var skickat och han hade skickat det för en timme sedan. Jag tryckte snabbt in svaret och tryckte sedan på skickat.

'Nu är jag det! '

' Äntligen, jag har väntat!'

' Haha, förlåt..'

' Gör inget. Men tänkte fråga dig om du ville hitta på något? Eftersom det inte är fint väder någonstans.'

'Ja, gärna. '

'Bra! Kom hem till mig om en timme. xx'

' I'll be there! xx'


En timme senare var jag färdig fixad och helt klar för att åka hem till Justin. Jag hade satt på mig short och en mag tröja. Även om vädret inte var det finaste var det fortfarande varmt och kvavt. Håret hade jag bara borstat igenom och sedan hade jag sminkat mig lite lätt.

Jag gick nerför trappan och möte pappa på vägen ner. "Vart hade du tänk gå idag då?", frågade han och drog upp slipsen hade höll på att fixa. "Jag ska hem till Justin."
"Jasså det ska du. Hur kommer du dit?", jag gick förbi honom och gick fram till skohyllan och tog fram mina vita convers. "Eftersom jag inte har ett körkort så får jag väl gå.", svarade jag jag. Jag tog ena skon och tryckte i foten och sedan knöt skosnöret. "Jag kan skjussa dig. Jag ska ändå till konotret nu", pappa kollade på klockan och sedan vände han och gick nerför trappan.  Jag tackade och efter några minuter satt vi i bilen på väg mot Justin.

Under bil resan frågade pappa väldigt mycket om Justin. Om han var en snäll kille, om han behandlade mig väl och var en omtänksam kille. Jag svarade enkla svar och ville bara komma fram till Justin. Pappa's tjat om att en kille skulle vara snälla mot en hade jag hört flera gånger. Och det hade blivit lite uttjatande eftersom hade säger samma saker om och om igen.

Efter 7 minuters bilresa var jag äntligen framme vid hans hus. Jag knäppte upp bältet och tänkte öppna bildörren då pappa stoppade mig.
"Hey, ni gör väl inget dumt nu?"
"Nej pappa. Och vad skulle det vara?", frågade jag.
"Du vet. Ungdomar idag kan gilla varadra väldigt myck-"
"Pappa, för det första så vet jag det där och för den andra.. Vi är inte tillsammans.", svarade jag innan han hade sagt hela sin mening.
"Är ni inte tillsammans?", frågade pappa och höjde ögon brynnen.
"Nej. Men jag ska gå nu.", jag öppnade dörren och klev ut. Jag stängde dörren med ett tryck och sedan vände jag mig om och gick fram till dörren. Jag ställde mig utanför och väntade tills jag hörde pappa hade åkt iväg. Jag plingade på och det tog inte många sekunder innan  dörren flyger upp. På insidan står Justin med ett stort leende på läpparna och välkomnade mig. "Hej!", jag gav honom en kram och sedan stängde jag dörren. "Välkommen hem till mig", sa Justin och sträckte ut armarna. Jag började gå in och möttes av en hall och sedan var det vardagsrum, kök och alla rum det brukar vara i ett vanligt hus. Längst bort till vänster var Justin's rum. Direkt när man kom in möttes man utan färgen blå. Det var blått överallt, till och med överkastet till hans säng.
"Gulligt rum.", sa jag. "Jag vet!", svarade Justin och satte sig på sin säng. Jag gick fram till hans byrå och ovanför stod det gamla kort på när Justin spelade hockey. "Aww, vet du hur söt du var när du var liten", sa jag och tog kortet i handen och visade Justin. Han reste sig ur sängen och ställde sig bakom mig. Jag kunde känna mig rygg mot hans mage och han tog tag i korten. "Vadå? Är jag inte söt nu också?", frågade han. Jag tog upp korten och satte det bredvid hans ansikte och han gjorde en lika dan min som hade gjorde på kortet. "Jo då. Minst lika söt som förut.", svarade jag.

"Vad liten säng du har!", utbrast jag mig och satte mig på sängen. "Vadå liten?!", sa Justin satte sig bredvid mig. "Ja. Jag får ju knappt plats i den. Hur får då du plats i den?", undrade jag. Justin lade sig ner i  sängen och det var med marginal att han fick plats. "Kolla jag får visst plats. Testa du". Jag lade mig ner bredvid Justin och hade hade rätt. Jag fick mycket väl plats i hans sängen. "Du hade rätt..", sa jag med en ledsen röst. "Men du hade rätt om en sak..", sa Justin. Jag kollade åt sidan och frågade honom vad om. Det tog inte lång tid innan jag puttade mig och jag föll nerför sängen och föll hårt på golvet. Jag hörde Justin skrattade där uppe och jag kunde inte hålla mig. Jag brast ut i skratt och jag kunde verkligen inte sluta. Jag låg där på Justin's golv och höll mig för magen. Jag såg hur Justin reste sig från sängen och ställde sig framför mig. Han sträckte fram sig hand som skulle hjälpa mig upp. Jag tog tag om den, men vad han inte visste var att han snart själv skulle ligga på detta golv. Jag drog i handen och han föll. Men det jag inte tänkte på var att han skulle landa på mig. Så när han väl var nere låg han på mig och jag trodde jag skulle kvävas. "Haha, ditt fel.", sa Justin och låg kvar på mig. "Jag är inte smart.", svarade jag och försökte få luft. Justin reste dig upp och den här gången fick jag ta mig upp på egen hand. När jag stod med båda fötterna i market så rättade jag till tröjan lite snabbt och sedan kollade mot Justin som stod och log som ett fån.

"Så vad ska vi göra?", frågade jag Justin. "Hum, jag vet inte. Vi kan ju inte gå ut. Eller kan, kan vi ju men det finns inget roligt ute nu.", svarade han. Han satte sig i soffan och slog på TVn. På TVn var det teknat. "Åh, perfekt. Du kan ju kolla på det här Alyssa.", sa Justin och pekade på TVn med fjärrkonrollen. "Jättekul. Bara för att jag är ett år mindre så betyder det inte att du är coolare än mig.", sa jag lite kaxigt tillbaka. Jag gick och satte mig på soffkanten. "Du är liten.", sa Justin och jag kollade på på honom. Jag såg att hans mungipor sakta började stiga och jag började kittla honom. Han flyttade sig längre bort, men jag följde bara efter. Tillslut tog det stop och Justin lade sig ner i soffan, men jag slutade inte kittla honom för det. Jag satte mig gränsle över honom och kittlade honom över allt. "Säg att jag är coolare än dig. Annars...", sa jag. "Haha, sluta. Okej, du är coolare än mig..", sa han mellan skratten. "Bra.", svarade jag och reste mig ifrån honom. När jag hade ställt mig upp kände jag en hand runt min handled och efter en sekund låg jag ovan på Justin. "Aj.", sa jag när jag landade på honom. "Det där fick du för att du drog ner mig förut.", svarade han snabbt efter. Han började lägga sina armar och ben om mig och jag vart fundersam. "Vad håller du på med?", frågade jag och kollade på honom. Det var inte så att jag inte tyckte om det, för det gjorde jag och jag var lite glad över att han gjorde så. "Krockade fast oss. Nu kan du inte rymma iväg." Jag skakade bara på huvudet och lade mina händer på hans bröstkorg och sedan lade jag mitt huvud över mina händer. Jag kände hur jag började lee jättestort och började tänka.
Vad är det med den här killen. Han gör så att jag känner mig speciellt och han gör så att jag känner saker inom mig som jag aldrig någonsin trodde jag skulle få uppleva.

Postat av: Anonym

jättebra!!!

2011-10-28 @ 15:16:47
Postat av: saga

Super! :D långt och bra kapitel. Du skriver bara för bra! hur länke har du skrivit '' böker '' typ? ;o <3

2011-10-28 @ 17:53:12
Postat av: Anonym

du är verkligen duktig!

fortsätt så!

2011-10-29 @ 15:47:00

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: